En krönika om Självinsikt. Att se på film är inte alla förunnat, och inte alla vill heller se på film. Dock tycker jag själv att det är mycket trevligt att titta på en film, men då ska det vara i sällskap med någon. Jag är en social filmtittare. Jag vet inte riktigt varför det är så, men så är det. Jag kan inte titta på film ensam med gott resultat. Jag kan försöka, men jag kommer att misslyckas. Det samma gäller om spel. jag kan spela spel bara jag interagerar med andra samtidigt. Multiplayer eller liknande. Att sätta mig ner i soffan och spela ett singelplayerspel helt själv tilltalar mig inte. JAg vill ha någon att snacka med samtidigt. Det är detta som är ondskan i MMORPG's. Jag har nu spelat World of Warcraft i stort sett konstant i över ett år. Och jag är totalt fastnaglad i det. Jag tycker det är roligt att bygga vidare på min karaktär, att få nya saker, hitta nya uppdrag och platser. Döda nya stora bossar och döda gamla för att få ännu bättre saker. Plocka blommor för att brygga drycker eller flå djur för att kunna sy ihop en fin lädermössa. Det facinerar mig. Men det är ändå inte detta som håller mig kvar vid det. Det är den sociala biten i spelet som fått mig att stanna kvar. Jag spelade till och från mellan Februari till Oktober 2005. Spelade lite varje dag kanske, hoppade över dagar, inte alls så mycket. Tog det lugnt. Det var skoj att spela, jag hittade en kompis där i världen som jag fattade tycke vid och vi fortsatte att spela sida vid sida. Gjorde allt tillsammans. Det var inte så mycket att spela spelet som att spela spelet med min nya kompis som fick mig att stanna. Vid Oktober så gick vi med i ett Gille, det var ett helsvenskt gille och vi började spela med dom. Alla var jättetrevliga och de hade en Ventriloserver. Så vi skaffade headset och började spela och prata med de samtidigt. Detta gav hela spelet en helt ny dimmension. Det hade aldrig varit roligare att spela än nu. Och nu kunde man även göra de lite större sakerna i spelet. Ta ner stora farliga bossar och få bra saker. Efter Oktober så har jag i stort sett enbart spelat World of Warcraft. jag spelar mer än jag gjorde innan och mycket mer intensivt. Det är som natt och dag. I början så kände jag att vara upplåst i spelet i tre timmar för att göra en instans var mycket tid, jag ville inte låsa upp mig så. Nu känner jag att tre timmar, det är ju ingen tid, klart jag hinner göra en instans. Man bortprioriterar andra saker så som socialt umgänge utanför datorn. För varför ska man göra det när man kan göra det via datorn. Nog för att jag redan pratar mer med mina vänner över internet än mellan ansikte och ansikte. Men det har nästan blivit löjligt. Jag gör inte sånna saker som jag vill göra egentligen. Jag har innan slagit bort mitt spelande mycket med "Det spelar väl ingen roll, tiden jag innan lade ner på TV och Film lägger jag nu på World of Warcraft. HAr bara flyttat mig från Soffan till Datorn." Det är mycket som skiljer sig åt mellan att sitta vid en dator och spela ett spel och sitta och titta på TV och film. Jag måste nog säga att jag tycker det är mer givande rent spirituellt och intelektuellt att sitta och titta på TV och Film, även om det inte är det mest intelektuella man tittar på så får man en bild och allmänbildning om världen man inte får när man spelar. Man kanske inte tror att man får det, men man får det. Det märker jag om inte annat när jag snackar med mina vänner. De maler på om nya filmer de sett, gamla filmer de sett och jag sitter där och tänker... "WoW då? hallå, wow, snacka wow med mig, jag vill prat awow, snälla?". Jag har slutat prata WoW med mina vänner så gott det går. I alla fall de som inte aktivt spelar WoW. Det känns som om de inte intresserar sig för saker som händer mig i ett spel när man kan snacka om andra saker. Vad jag vill komma till är nog att jag bör spela mindre och göra annat mer. Umgås och annat tjaffs. Hur skall man nu göra detta? Jo, får helt "enkelt" schemalägga mitt spelande till vissa dagar och tidsbestämma det andra. Så som att jag får logga på WoW mellan 07-10 varje morgon. Sedan får jag ej spela mer förän på kvällen. Och under den tiden jag inte spelar skall jag hålla mig undan från allt vad WoW heter i den mån det går och jag ej utsätts för det. Det är en liten begränsning, jag vet, inte alls mycket. Men man måste börja någonstans. Om det bara kunde sluta regna...