På riktigt alltså, nu snackar vi inga metaforer här utan ångesten kom faktiskt som ett brev på posten.

Här om dagen så trillade startbeviset till Göteborgsvarvet ner i brevlådan. Tror aldrig jag känner mig så oförberedd inför varvet (ja det är så vi häftiga veteraner kallar det) som när startbeviset kommer hem.

Nu är det den 26e April och den 23e Maj är det dags. Jag har alltså en månad på mig att göra mig redo att springa de där 21 kilometerna. Jag har funderat på att lägga mig på en väldigt anspråkslös nivå detta år och satsa på en hastighet av 7 minuter per kilometer. Då kommer jag runt strax under 2h30min om jag räknat rätt, och det skulle jag vara sjukt nöjd med.

Men i år är det så att jag har inte ens riktigt bestämt mig än för om jag ska springa eller inte. Så den som lever får verkligen se. Jag har som inte sprungit längre än 12.5km än i år. Jag kommer behöva STEP IT UP en hel del under denna månad.

Fridens.

Så jag var med om en rätt underlig grej här om dagen då jag var uppe på billingen för att ge mig ut på en liten joggingrunda.

Just denna dag hade jag tagit bilen upp för backen, ja jag vet att det låter lite underligt att ta bilen upp för berget bara för att springa där uppe, men ibland är jag inte helt upplagd för att gå upp för det där aset till backe helt enkelt.

Anyoldhow.

Jag hade lämnat bilen för att gå bort mot startområdet när en bil kör upp bakom mig och från baksätet hoppar det ur en kvinna och börjar springa. Hon tar och börjar löpa direkt från bilen. Sen försvann hon bara som en gasell!

Det såg så lustigt ut, bilen svänger upp, dörren öppnas och ut kommer en person som börjar springa. Här ska fan inte slösas någon tid, bäst att löpa DIRR!

Jag beundrar henne enormt och vill hemskt gärna göra så en dag jag också, så om nån vill skjutsa upp mig till berget så säg till, då kan min dröm gå i uppfyllelse.

Fridens.

Jag vill bara göra er medvetna om att mina ben bränner. Det är helt fantastiskt härligt, jag hade glömt hur skönt jag tycker att träningsvärk är! Mer av den varan tack!

Det är väldigt typiskt mig att som första joggingtur på bra länge ge mig ut för att ta 10km, jag vet att det inte är optimalt för varken kroppen eller något annat men nog fan gör jag det ändå. Något felkopplat är det väl i huvudet på mig helt enkelt.

Nu blir det att ställa om alla klockor och gå och lägga sig, upp tidigt i morgon för att titta på Formel 1 med Måns, han kommer hit vid 8-snåret.. måste hinna röja lite innan det också, hur reagerar grannar på att en dammsuger vid 7.45-tiden en Söndag? Kan enbart tas positivt väl?

Fridens.

Tog mig upp på berget idag, hade hört att den gröna milen i stort sett var ren från snö så jag tänkte ge det ett litet försök. Sätta en tid att gå mot och slå resten av året liksom, är väl bäst att sätta det när en är i dålig form så att det blir lätt att slå, eller? 😉

Här har ni hur det kändes på ett ungefär. Jag gick ut vid 15:00.

Efter en kilometer: Benen kändes otroligt tunga, de kändes lite som om jag hade träningsvärk vilket jag absolut inte hade. (7:02/km)

Efter två kilometer: Benen känns ännu tyngre och jag vill helst av allt vända om, ta mig ner för berget och krypa upp i en soffa med två ton godis. (6:57/km)

Efter tre kilometer: Det har släppt i benen lite, skönt! Men jobbigt är det fan. (6:55/km)

Efter fyra kilometer: Nu går det rätt lätt ändå! Men fan, hade glömt att det var en lång jäkla raksträcka, HATAR RAKSTRÄCKOR, och vad var det där? HAr jag en sten i skon?! Stannar och petar ur den från hälen. (7:08/km)

Efter fem kilometer: Vad är detta nu då, varför har jag ingen känsel i högerfoten för? Somna inte för mig nu vi är ju halvvägs! Bäst att stampa på lite och se om det släpper. (6:41/km)

Efter sex kilometer: Men kom igen fotjävel, vakna! Och hörru vänsterfoten, börja inte somna du också detta börjar ju bli rena rama farsen! Värst vad backigt det var! (7:23/km)

Efter sju kilometer: Har jag en sten i vänsterskon? Det känns nästan så, skönt att jag kan fokusera på att det är en sten i skon istället för att mina ben bränner!, mmm lite nedförsbacke, härligt. (6:53/km)

Efter åtta kilometer: Måste jag verkligen ställa ett alarm för att få dig att vakna fotjävel? Skönt att vänsterfoten har piggnat till i alla fall, då har jag någon att umgås med. (7:07/km)

Efter nio kilometer: Trött, trött, trött, trött, trött, snart framme, trött, trött, trött, aj, aj, aj, trött, fan har jag en sten i högerskon också? Hmm kanske borde ätit något mellan 10:00 och 15:00 trots allt. (7:21/km)

Efter tio kilometer: GOD MORGON FOTJÄVEL! Ah det var därför jag började känna att jag hade en sten i den skon också. Knappt styrfart på väg mot milen jävlar så trött. (7:31/km)

Jag tog mig runt miljäveln och tydligen hade jag inga sten i skorna, dock var skorna nya och de gav mig lite skav… Får hoppas att det ger med sig vad det lider.

1 timma och 11 minuter tog skiten, tror det kommer bli lätt att kapa tider på det där så det ser jag fram emot. Ska försöka stoppa i mig lite mat innan nästa gång så jag inte helt tar slut runt 8-10km.

Fridens.

Idag blev dagen då jag gjorde premiärturen i löparskorna jag köpte i Måndags. Det var faktiskt lite spännande att ge sig ut i dem eftersom jag inte har bytt fabrikat på löparskor sedan min joggingstart 2007. Det har varit Asics hela vägen, fram tills i Måndags.

Jag tog en sväng in på Löplabbet och fixade skor där, de filmade och snackade om massa olika skor men de som kändes mest rätt var ett par Saucony Orion eller vad de nu hette. När foten kom i så var det lite som att komma hem liksom, så som det ska vara. Bara hoppas på att det funkar lika bra när de gått ett par mil.

Any old how så tog jag mig en runda nu vid kvällningen, än en gång blev det upp för billingen och sedan en liten runda där uppe, så på uppvägen blev det Strupen och nervägen tog jag stället där jag annars brukar gå både upp och ned.

De kändes bra, skorna alltså. Verkade inte ha några som helst besvär med dem även fast jag sprang mest på asfalt. Jag såg dock att spåren nästan verkade lite lovande ut uppe på berget, måste ge mig upp och utforska det lite mer!

Jag har i alla fall förhoppningar på att skoköpet kommer bli en hit och att jag springer snabbare än någonsin tidigare nu när fötterna är prydda med dessa skor. Håll tummarna!

Det kändes även skönt att sätta en bastid nu för rundan som jag sedan kan jämföra med allteftersom, spännande tider.

Fridens.