Ibland smäller det.

Jag tog mig iväg på ett spinningpass idag. Riktigt skönt var det att få trampa ur benen lite, speciellt nu när jag sprungit tre dagar innan, aktivera kroppen på annat vis. Men benen var lite stumma.

Efter att vi kört 45 minuter och passet var över så kom det in en annan instruktör till hallen. Tydligen var det ett pass till direkt efter.

“When in Rome” tänkte jag och satt kvar på cykeln för ännu ett 45minuterspass. Så som vanligt ska jag alltid ta i lite i överkant när jag börjar träna igen. Får se hur kroppen känner sig när jag sätter mig på cykeln i morgon igen efter jobbet.

Men vad det verkar så var det verkligen nödvändigt att jag körde de där 90 minutrarna. För efter att jag kommit hem och dragit ihop en liten kycklingwokgrej så blev jag sjukt gottesugen… Till min förskräckelse så stod det kvar chips på vardagsrumsbordet från i lördags. Den högg jag in i utan att se någon morgondag.

Vafan är det om? Jag gillar ju inte ens chips?

Nu sitter jag här och mår illa. Men men, konstigare saker har hänt. En sak är säker iaf, det var sista gången jag åt chips. For reals.

Puss på er!