Dag två här borta i österlandet började bra. Min otroligt invecklade plan för att undvika jetlag verkar ha givit frukt då jag vaknade av mig själv runt 07.00 dagen efter ankomst! Det är i sanning en avancerad teknik och innefattar många svåra moment… Eller vänta, nej, nej just ja den innebär bara att man absolut inte får sova förrän man har kommit fram till sin destination och då är det sömn på kvällen som gäller, try it, you might like it!

Vaknade i alla fall och gick för att få i mig lite frukost, vanlig hotellfrukost fast utan brödbuffén som vi brukar få hemma i Swederland. Något annat som man inte brukar få i Swederland är en våg av hälsningar. Personen som tog emot mig vid ingången till frukostsalen sa god morgon, sedan tog jag två steg in och detta god morgon spred sig genom hela rummet av de som jobbade där. Detta upprepades varje gång någon kom in för att äta frukost.

Frukosten jag åt bestod av äggröra, bacon och lite bröd, blev lite smått förvirrad när jag delade på en fralla och såg att det var något lila innuti… Visade sig vara någon sorts böna, silly people, böna i bröd… bröna? hmmm…

Efter frukosten när jag satt och chillade lite på rummet i väntan på att Jason skulle komma för att göra Fukuoka så ringde telefonen. Min väska skulle komma till hotellet om en halvtimma! Det gjorde den och alla inblandade blev mycket lyckliga över att väskan äntligen var framme hel och hållen. Väskan framme, frukost i magen och med ett gott humör så lämnade jag hotellet med Jason för en regnig dag i Fukuoka.

Det blev mycket promenerande, mycket funderande och en hel del prat och skratt som sig bör, en riktigt bra dag med en hel del nya erfarenheter.

1. Japanska butiksbiträden pratar KONSTANT med en även fast man inte förstår ett ord av vad dom säger. Nej tänker ni, han överdriver!.. Nej alltså, på riktigt så pratar Japanska butiksbiträden KONSTANT… Smått förvirrande för en utböling som mig som bara försöker hitta siffrorna på alla mynt 😉

2. Sushi i Japan är sjukt gott. No Joke.

3. Ramen i Japan är också sjukt gott. Trodde aldrig att jag skulle äta ett ägg och skiva fläskkotlett med pinnar, men det gick bra det med.

4. Onsen.. OH MY LORD vad awesome. Älskar det.

Eftersom vädret inte visade sin bästa sida (det regnade hela dagen) så tyckte Jason att vi skulle gå och bada, när han sa det först så sa han det på ett sätt så jag trodde att han drev med mig “Eftersom vädret är så fint och vi ligger så nära stranden så tänkte jag att vi kunde bada”. Han skojade inte, men han förvrängde väl sanningen en liten bit. Vi kom till ett badhus med varma källor (Onsen) där vi badade. Så jäkla skönt var det.

Efter badet så gick vi upp en våning där man kunde få massage, 30 minuter för 150 spänn, lätt värt kände vi. Klättrade upp på bänken och de började härja. Och jäklar så de härjade sen, eller ja, kanske inte mer än någon annan massör men när man inte är van vid att få massage så känns det lite som ett härj. Det kändes som om min massör (KNOGHÄMNAREN) tog i för kung och fosterland med både hände, fingrar, armbågar och knogar när han höll på där samtidigt som jag (VILLEBRÅDET) försökte koncentrera mig på att vara avslappnad. Det gick väl sådär när jag bara kände hur in i satan ont det gjorde. NO PAIN, NO GAIN. Såhär i efterhand var det värt det helt klart men jag tror att min rygg och mina axlar är fulla av blåmärken ;). Känner speciellt i axlarna såhär efteråt, får se hur länge det sitter i, skönt var det oavsett.

Efter allt detta så tog vi tunnelbanan hem till Jason där jag fick träffa hans fru Konomi och vi satt och pratade och kikade på Japansk tv resten av kvällen innan det var dags för sömn, en riktigt fin dag helt enkelt 🙂

Innan jag lade mig för att sova igår så hade jag varit vaken i cirka 36 timmar. Det märktes verkligen för jag kände mig så in i bängen trött. Trött ända in i själen… Jag är aldrig vaken så länge annars, kommer knappt ihåg när det hände senast! Eller jo, förra gången jag flög långflygning och ville försöka rädda mig från Jet-lag, vi märker snart om jag lyckats!

Jag lämnade i alla fall Skövde vid 04-snåret på Onsdag morgon för att åka till Mariestad och plocka upp Linda och Sandra som var så snälla att de skulle hänga med till arlanda och köra hem bilen igen efteråt. Sedan bar det iväg. Har nog aldrig “besökt” så många länder på så kort tid. Jag lyckades få 4 sms från TRE under dessa timmar. “Hej välkommen till Storbritannien” “Hej välkommen till Hong Kong!” “Hej välkommen till Taiwan!” “Hej välkommen till Japan!”. En sak är säkert, det är inte billigt att ringa från utrikesland 😉

Resan från Stockholm till London gick väldigt smidigt, inget alls att rapportera om där. Min sätesgranne var så snäll att han gav mig en huvudvärkstablett. Dock tyckte han att han var tvungen att, precis efter att han gett den till mig, säga “Just don’t sue me”. Blev nästan lite orolig att det var en daterapedrog han givit mig för att sedan utnyttja mig på en av toaletterna. Så var dock inte fallet, eller ja, det är inget jag mins något av i alla fall så jag tar det med ro. (Det man inte vet har man inte ont av? o.O)

Hamnade å Heathrow och fick sitta där rätt många timmar innan flyget gick, när det väl var dags för flyget att sticka iväg så blev det försenat med 40 minuter eller så. Som tur var så kunde de köra ikapp de minuterna så vi var inte sena när vi väl landade (vilket jag var lite orolig för då jag hade ett relativt tajt byte i Hong Kong). På denna flight hände det dock grejer. Herrelol vad grejer det hände.

När jag checkade in så kunde jag inte välja sittplats på denna flight, fick vänligt ta den plats jag blivit tilldelad. Denna plats visade sig vara ett mittensäte av 3. Fönsterplatsen upptogs av en kvinna i 70-års åldern från Skottland, sedan satt jag, och i gången satt kvinnans make… Så där satt jag inklämd mellan två Skottar. De var trevliga, eller damen var trevlig, herren lyckades jag inte riktigt höra allt han sa, en jäkla dialekt hade han! Notera dock att jag välvilligt erbjöd mig att sitta i gången så att de fick sitta bredvid varandra, detta vägrade dom.

Det roliga hade kunnat stanna där, men det gjorde det inte… Jag började ana lite oråd när herren vid min sida började beställa in vin till sig och sin då sovande fru (så att han fick två vinglas, sjukt smart). Sedan övergick det till öl och efter några timmar in i flighten var han bra i gasen. Jävlar vad han ville prata med mig, och jag fattade fan iiingenting :D. Han vart väldigt kärvänlig och väldigt upprörd på samma gång. Den som satt framför mig lutade bak sitt säte för att sova, inget jag brydde mig om för jag satt ju som jag satt och det funkade bra. Enligt min granne Henry dock så var detta något av det värsta som kunde hända. Han började gestikulera mot mig för att visa att jag promt skulle säga ifrån till hon som satt framför. För att vika sätet får man väl för i hela fridens namn inte göra?! Jag sa lite snabbt till honom att jag inte brydde mig om det, detta godtog han såklart inte och var på väg att börja putta på kvinnan framför. Som tur var så var jag framme med mina kattliknande reflexer och parerade bort hans arm så det enbart såg ut som om han gjort en hitlerhälsning där i kabinen. Han lugnade sig lite efter det och jag kände att nu var detta utagerat i alla fall.

Little did I know.

Han började titta på film, men han förstod inte riktigt hur skärmen fungerade så han slog på den, alltså… slog på den, viket gjorde att personen i sätet som skärmen satt fast på inte blev jätteglad. han började även att peta lite på grannen tvärsöver gången, en kvinna som hade med sig ett litet barn. Barnet tyckte han jättemycket om och ville peta på hela tiden, barnet tyckte inte lika mycket om honom.

Detta leder då till att kvinnan med barnet pratar med kabinpersonalen för hon känner sig väldigt illa till mods av behandlingen från min trevliga sätesgranne. Personalen pratar med Henry och de plockar med honom längst bak i planet där det är lite kallare och han får nyktra till sig. Där går tydligen han igång på det här med att folk fäller sätena än en gång varpå de förklarar att det är alla resenärers rätt att fälla sitt eget säte. Det går någon halvtimme och jag får titta på film i fred.

Sedan kommer han tillbaka, sätter sig och känner sig antagligen väldigt förorättad. Han visar detta genom att fälla sitt säte så långt bak han kan (till saken hör att personen som suttit bakom honom har iaktagit hans uppförande och jag tror att han var den första som kallade på personal för att få stopp på honom). Så sätet fälls bak, det fälls fram, det fälls bak igen och han beter sig som en trotsig liten unge.. Personalen kommer igen och tar med honom bort. De frågar mig om jag kan tänka mig att byta plats med honom för kvinnan över gången får ingen ro, vilket jag naturligtvis gör. Så han kommer tillbaka och sätter sig i mitten. Efter ett tag så tröttnar han på att kvinnan framför har fällt sitt säte så han tar och trycker upp sätet och håller det upprätt i typ 3-4 minuter, efter det tröttnar han och somnar.

Det var nog den mest händelserika flight jag varit med om, åh herre :D. Men men, jag kom fram hel och hållen och lyckades se 5 filmer under resans gång.

Kan väl tillägga att hans fru skämdes något kopiöst.

Efter det hände inget mer spännande förrän jag landade i Japan, när jag skulle hämta min väska så kom det en Japan och ville prata med mig, tydligen hade väskan försvunnit men den skulle komma fram dagen efter, så de kör ut den till hotellet. Hade nästan räknat med att bli av med bagaget så det var föga förvånande 🙂

Nu är det dock dags för frukost och jag är hungrig som jag vet inte vad.

Puss på er 🙂

Så var det dags att damma av den gamla bloggen igen. Har märkt att det är ganska skönt att skriva av mig lite när jag är ute och flänger i världen, speciellt när det blir lite längre tripper. Dock får jag väl villigt erkänna att det inte har hunnit hända så mycket fräckt här borta än, men det beror väl mest på att jag inte varit här mer än i typ 10 timmar varav jag sovit 7 av dom…

Men nu har jag i alla fall vaknat och ska strax bege mig till frukosten här på hotellet. Ska bli spännande att se vad som serveras. Jag hoppas bara att jag kommer ihåg att jag ska säga “itadakimasu” innan jag börjar äta, för det ska man tydligen göra här borta i österlandet. Det betyder typ “Låt oss äta” och är  en artighetsgrej!

Jag har inte riktigt hunnit smälta att jag faktiskt är i Japan nu, men jag tror att det kommer mer under dagen. Om inte annat märkte jag det lite när jag kom in på toaletten på hotellrummet och fick se den beryktade toaletten med massa olika inställningar på. Inte mycket att klaga på när det är sätesvärme på toan 😉

En grej som jag märkte väldigt fort var att det luktar rök på de flesta ställen här. Var och åt med Jason igår och där fanns det ett rökrum på matstället. Sedan höll det väl inte riktigt tätt då det luktade rök även utanför det rökrummet. Tror även att de flesta rum på hotellet jag sover på nu har varit rökrum tidigare, det sitter liksom i väggarna. Bra bortskämd med rökfria utrymmen jag är kände jag på direkten.

Nej dags att göra sig redo för en dag i Fukuoka!