Så var man hemkommen efter en heldag ute på stan med Jason och Konomi. Denna dag har varit fylld av saker jag inte hade en aning om att jag någonsin skulle få göra, SPÄNNANDE!

Hela dagen började med att vi skulle gå iväg till ett Kattkafé, för det hade jag läst något om nån gång och kände att det kunde vara kul att få prova på (även om jag är smått allergisk). Ett kattkafé innebär alltså att det finns en jäkla massa katter inne på kaféet som kunderna kan kela och leka med medan de fikar. De flesta kelar mer och fikar mindre. I alla fall så var vi på väg till kaféet som öppnade 11.30, vi var lite tidiga så det hade inte öppnat när vi väl kom fram. Turligt nog så låg det ett tempel på andra sidan gatan så vi tänkte att “Ptja, vafan?” och knatade över.

Väl vid templet visade det sig att det var ett traditionellt bröllop igång och att de strax skulle ta sig ut därifrån, så vi väntade för att kanske knäppa nån bild eller två på en fräck traditionell klädnad. Sagt och gjort så stod vi där, de kommer ut från templet och alla börjar ta kort, så även vi. Det kändes bra konstigt att stå och fota ett brudpar som man inte hade en aning om vilka det var, men vafan man lever ju bara en gång.

Japanskt bröllop

Vi var på väg att kila därifrån, då kommer en person fram till oss som arrangerade hela evenemanget och tyckte att vi skulle ta ett kort med brudparet… Jag och Jason alltså. Det kändes snällt obekvämt och vi försökte slingra oss ur det det bästa vi kunde. Men… well… som jag skrev tidigare, man lever ju bara en gång?

Henrik och Jason med brudparet

Dessutom är det ganska spännande att veta att de kommer berätta för sina barnbarn om de där två främlingarna som förstörde deras stora dag ;). Lite illa till mods gick vi iväg men kul var det, hur skulle ett kattkafé kunna slå detta?!

På ett sätt kunde det väl det men på ett annat sätt inte, jag vet inte riktigt vad jag tycker om hela den där grejen med kaféer med djur i. Det var lite mysigt att sitta där med alla katter runt om en och jag förstår “behovet” av det då knappt några lägenhetskomplex tillåter att man har husdjur. Och hälsoeffekterna av katter är väl vetenskapligt bevisade om jag minns rätt (alltså att man blir lugnare av dem och att det hjälper mot depressioner o.s.v.). Katterna såg ut att ha det bra i alla fall och det är det som är det viktigaste, mer bortskämda katter får man leta efter.

När vi varit där så började Konomi prata om att det fanns ett Ugglekafé i stan också… When in rome… så vi gick dit också, de hade insläpp en gång i timman och ett begränsat antal platser. När vi kom dit så fick vi komma in vid hel timma två timmar senare. När det väl var bokat gick vi runt och kollade på lita andra grejer, mest affärer och lustiga namn på affärerna… Sedan var det dags att hänga lite med ugglorna.

Ugglekafé kan jag faktiskt inte rekommendera alls. Jag kände mig sjukt illa till mods när vi gått därifrån och jag insett vad det var som hände och hur ugglorna antagligen upplevde hela situationen, den stressen som de måste känna lär inte vara nådig. Men det var en jäkla massa ugglor där inne, man fick en genomgång över vad man fick och inte fick göra med ugglorna. Sedan var det free for all på att ta kort och klappa de små och stora liven. Det finns kort på mig med en uggla på axeln, det var svårt att inte le för det är sällan man är så nära ett så ståtligt djur som en uggla. Men ja. Rent generellt var det ett dåligt beslut att gå dit. Får se det positivt, nu kan jag i alla fall varna andra för att inte göra det…

Sedan hände inte så mycket mer denna dag, men det räckte gott och väl, lite upp och nedgångar helt klart! Oh justja, vi var inne på en arkadhall också där vi kunde se tokiga japaner som var sjukt duktiga på dansspel bland annat. Jag har ju sett sådana filmer på youtube men jag trodde inte att det var så pass vanligt ändå 🙂

Nu är det natten, puss på er!

Dag två här borta i österlandet började bra. Min otroligt invecklade plan för att undvika jetlag verkar ha givit frukt då jag vaknade av mig själv runt 07.00 dagen efter ankomst! Det är i sanning en avancerad teknik och innefattar många svåra moment… Eller vänta, nej, nej just ja den innebär bara att man absolut inte får sova förrän man har kommit fram till sin destination och då är det sömn på kvällen som gäller, try it, you might like it!

Vaknade i alla fall och gick för att få i mig lite frukost, vanlig hotellfrukost fast utan brödbuffén som vi brukar få hemma i Swederland. Något annat som man inte brukar få i Swederland är en våg av hälsningar. Personen som tog emot mig vid ingången till frukostsalen sa god morgon, sedan tog jag två steg in och detta god morgon spred sig genom hela rummet av de som jobbade där. Detta upprepades varje gång någon kom in för att äta frukost.

Frukosten jag åt bestod av äggröra, bacon och lite bröd, blev lite smått förvirrad när jag delade på en fralla och såg att det var något lila innuti… Visade sig vara någon sorts böna, silly people, böna i bröd… bröna? hmmm…

Efter frukosten när jag satt och chillade lite på rummet i väntan på att Jason skulle komma för att göra Fukuoka så ringde telefonen. Min väska skulle komma till hotellet om en halvtimma! Det gjorde den och alla inblandade blev mycket lyckliga över att väskan äntligen var framme hel och hållen. Väskan framme, frukost i magen och med ett gott humör så lämnade jag hotellet med Jason för en regnig dag i Fukuoka.

Det blev mycket promenerande, mycket funderande och en hel del prat och skratt som sig bör, en riktigt bra dag med en hel del nya erfarenheter.

1. Japanska butiksbiträden pratar KONSTANT med en även fast man inte förstår ett ord av vad dom säger. Nej tänker ni, han överdriver!.. Nej alltså, på riktigt så pratar Japanska butiksbiträden KONSTANT… Smått förvirrande för en utböling som mig som bara försöker hitta siffrorna på alla mynt 😉

2. Sushi i Japan är sjukt gott. No Joke.

3. Ramen i Japan är också sjukt gott. Trodde aldrig att jag skulle äta ett ägg och skiva fläskkotlett med pinnar, men det gick bra det med.

4. Onsen.. OH MY LORD vad awesome. Älskar det.

Eftersom vädret inte visade sin bästa sida (det regnade hela dagen) så tyckte Jason att vi skulle gå och bada, när han sa det först så sa han det på ett sätt så jag trodde att han drev med mig “Eftersom vädret är så fint och vi ligger så nära stranden så tänkte jag att vi kunde bada”. Han skojade inte, men han förvrängde väl sanningen en liten bit. Vi kom till ett badhus med varma källor (Onsen) där vi badade. Så jäkla skönt var det.

Efter badet så gick vi upp en våning där man kunde få massage, 30 minuter för 150 spänn, lätt värt kände vi. Klättrade upp på bänken och de började härja. Och jäklar så de härjade sen, eller ja, kanske inte mer än någon annan massör men när man inte är van vid att få massage så känns det lite som ett härj. Det kändes som om min massör (KNOGHÄMNAREN) tog i för kung och fosterland med både hände, fingrar, armbågar och knogar när han höll på där samtidigt som jag (VILLEBRÅDET) försökte koncentrera mig på att vara avslappnad. Det gick väl sådär när jag bara kände hur in i satan ont det gjorde. NO PAIN, NO GAIN. Såhär i efterhand var det värt det helt klart men jag tror att min rygg och mina axlar är fulla av blåmärken ;). Känner speciellt i axlarna såhär efteråt, får se hur länge det sitter i, skönt var det oavsett.

Efter allt detta så tog vi tunnelbanan hem till Jason där jag fick träffa hans fru Konomi och vi satt och pratade och kikade på Japansk tv resten av kvällen innan det var dags för sömn, en riktigt fin dag helt enkelt 🙂