Äntligen efter många om och men så håller min förbannade förkylning på att ge med sig. Som jag skrev här om dagen hade det kunnat gå lite hur som helst med den med tanke på cykelturen jag gjorde. Men peppar peppar så har inget vidare hänt med den och igår var jag faktiskt ute på en timmas promenad. Så nu är det bara hålla tummarna för att skiten försvinner så att jag kan få lite mer vettig motion gjord!

Det är så typiskt att nästan direkt efter att jag skaffat dubbdäck till cykeln för att kunna vara ute och träna på den även i vintertid, ja då blir det barmark och jag fångar en förkylning deluxe. Eller ja, fångar och fångar jag tror mer att den attackerade mig.

Jag misstänker nämligen att själva “patient zero” som de brukar kallas (tror jag) är en dotter till ett par bekanta. När jag var där och hälsade på för 3, 4 veckor sedan någon gång så lekte jag med henne. Jag ligger på rygg på golvet och gör något då hon glider fram och helt sonika nyser mig rakt i ansiktet.

Inte vilken nys som helst ska jag få be att tala om, det var en ordentlig nys, en som borde hamna i historieböckerna ty den lade en otroligt fin förkylningsmatta över hela mitt ansikte. Men så kan det gå när det är barn i närheten, inte deras fel, men skönt att veta vart förkylningen kom ifrån i alla fall!

Fridens.