Jag tog mig denna dag tiden till att se dokumentären “Indiens dotter”. Den finns att se på SVT-play i en dag till om jag förstod det hela rätt. Så den timman borde ni verkligen lägga i morgon när ni ändå är lediga.

Den handlar om en brutal gruppvåldtäkt. Det hela utspelade sig i December 2012 och de män som var med och utförde våldtäkten blev dömda till döden genom hängning. Våldtäkten slutade med att kvinnan i fråga avled 13 dagar efter våldtäkten skedde.

Dokumentären intervjuar en av de som blev dömda och hans berättelse om vad som hände, de talar även med anhöriga till både offret och de andra gärningsmännen. Sedan går de igenom hur kvinnosynen är i Indien.

Jag mådde riktigt dåligt när jag tittade på den om jag ska vara helt ärlig. Det är helt vansinnigt för mig hur sådant förekommer i vår värld. Just denna våldtäkt var så extremt grov att jag bokstavligen tappar hakan.

Gärningsmannen som de intervjuar tycker inte heller att han har gjort något fel, för “varför var hon ute så sent en vardagskväll? Hon får skylla sig själv”. Även försvaret hävdar detta och ena advokaten säger att om hans dotter varit ute så sent på en vardagskväll och han fått reda på det så skulle han hälla bensin på henne och tända eld.

Det verkar vara så det ser ut i stora delar av Indien, kvinnor har inget värde. När pojkar föds så firas det, när flickor föds så är det en helt vanlig dag. De säger i dokumentären att av 10.000 aborter i Indien så är 9.999 av fostren flickor, helt galet är det, heeelt galet.

Jag blir så förbannad över att folk inte kan fatta att alla är lika mycket värda oavsett kön, hudfärg, härkomst, föräldrar, eller what ever. Vad är det som är så kontroversiellt med det, jag kan inte förstå.

Det enda sätt att reda upp detta är utbildning utbildning utbildning. Enligt anmälningsstatistiken så våldtas en kvinna var 20:e minut i Indien, det är alltså 72 kvinnor om dagen. Och då är det ett galet stort mörkertal som inte anmäls. Sjuttiotvå om dagen. Låt det sjunka in lite.

Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Men en sak är säker, ni borde verkligen se dokumentären.

Fridens.