Jag har lite av ett komplicerat förhållande till spel av olika slag. Nu talar jag om spel till dator eller konsoler, inte spel som i trav eller lotto.
Vet inte riktigt vad det beror på men jag pratar knappt om att jag spelar spel eller vilka spel jag spelar. Vilket är väldigt konstigt för det är nästan som om jag skäms för att faktiskt spela, vilket jag inte gör.
Antagligen har det att göra med när jag riktigt var nere i World of Warcraft och spelade det hela dagarna, spelade det så pass mycket att det faktiskt blev ett problem för mig. Det där tillskriver jag dock yttre faktorer som det faktum att jag mådde skit, men i spelet fann jag någon sorts flykt. Men det var ganska längesen jag tog mig ur just den grejen, sommaren 2008 var det. Jag tror att det faktiskt var då som jag även slutade prata om spel. Farligt.
Jag har fortsatt att spela World of Warcraft efter detta, men mycket mer kontrollerat och i mindre skala. Jag slutar spela i perioder och kommer tillbaka till det då och då, det är lite som att hälsa på en gammal kompis på något konstigt sätt.
Just nu så håller jag på att spelar några olika spel.
World of Warcraft som sagt kör jag då och då, jag använder det även ganska mycket som en chatklient för att prata med vänner.
Diablo 3 – Reaper of Souls köpte jag här om dagen då jag fick blodad tand efter att ha spelat det med Patrik nere i O-hamn.
Civilisation 5 återkommer jag till titt som tätt, kör några timmar för att sedan låta det gå in i glömska några veckor och sedan kör jag ett ryck till.
Need for Speed har jag alltid haft en kärlek för, spelade det som tusan med Tobbe när vi gick i gymnasiet. Har två av spelen till PS3 som jag spelar då och då.
Mobilspel spelar jag en del också, just nu är det Geometry Dash som gäller, men även Candy Crush. Ett tag fick jag dille på geografispel där jag lärde mig världens olika länder, så det återkommer jag till också.
Ja men det är nog de jag spelar för tillfället, växlar mellan dem och tycker att det är ganska så gött!
Fridens.
