På bussen hem idag så blickade jag ut över SCHLÄTTA och såg stora moln torna upp sig vid horisonten. Det såg riktigt majestätiskt ut, de låg i olika lager och alla hade skiftande färger. Det var sådär som det kan vara på film precis innan en storm kommer. Kan erkänna här att det inte alls var längesen jag upptäckte att en kan se om det regnar från moln på ganska långt håll, hade aldrig tänkt på det innan, men nu när jag väl fått upp ögonen för det så ser jag det mest hela tiden. Det tycker jag också är rätt mysigt.

Något som slog mig när jag satt där i mitt säte och stirrade ut över markerna och molnen var hur enorma de är. De är verkligen gigantiska. Ja det finns små moln också såklart, men de flesta ser ut att vara precis hur stora som helst. Det är svårt att förstå hur stort det är.

Har alltid gillat moln, ofta tycker jag att de ser ut som stora berg, jag gillar berg, kanske därför jag gillar moln? Jag kommer så väl ihåg första gången jag såg moln från ovansidan. Det var 2001 när jag flög för första gången, någonstans på väg till England så såg jag molnen, det var ett helt täcke under mig och jag ville knappt något annat än att bara hoppa ner och ställa mig på det precis som Dr. Snuggles kan göra. Bevisligen försökte jag inte göra det dock… Eller ja, det dröjde tio år innan jag försökte, fast då med en fallskärm.

Någon gång vore det mäktigt att få se en Supercell in action, fast på avstånd då kanske, de ser lite läskiga ut…

Helt fantastiskt… Kolla bara hur den ser ut, är det inte vackert?! Kanske skulle bli en STORM CHASER i USA eller så, något att fundera på!

Fridens.