Skenande fantasi

Vet inte vad det var som triggade det, antagligen det där vansinnesdådet på IKEA. Kul med rubriksättning och den där jävla klickhetsen igen. IKEA SLUTAR SÄLJA KNIVAR! Mm, ett tillfälligt beslut för en enskild IKEA-butik, just den där det hände. Men det låter som om vart enda IKEA kommer sluta sälja knivar, hade varit snällt fånigt. Anyway.

När jag gick hem från bussen idag så skenade fantasin lite. Gångvägen jag gick delar sig i tre på ett ställe, antingen tar en upp höger, tar en liten trappa rakt fram eller går vänster, jag går alltid vänster.

Ned för trappan går det en person i luvtröja, ansiktet är dolt, och det jag tänker på är att “Undra hur jag skulle reagera om personen i fråga drar fram ett svärd och börjar attackera mig”, min första reaktion var att “Jag hade nog gapat högt: “HÖRRUVAFANHÅLLERUPÅMEÄRUHELTJÄVLATOKIGELLER!?””,

Kan ju hoppas att jag har lite bättre självbevarelsedrift om det händer på riktigt, fast sannolikheten för det är ju så astronomiskt liten att det inte ens är värt att tänka på. Om vi inte börjar kriga med typ Norge, då lär det hända med 100% säkerhet.

Fridens.

Biljetter bokade!

Ni hörde rätt, biljetterna är bokade, och nu snackar jag inte om de till Vancouver, för det är sedan gammalt. Nej nu ska jag åka ner till Malmö i helgen och hänga.

Det ska bli så gött, hänga lite med Maggie-chan, chillaxa, gå nörd-rundan på lördagen, chillaxa mer, kolla film, spela lite spel, chilla, ta det lugnt, snacka skit.

Ser fram emot det som fan, så nu ska jag gå och lägga mig så att det blir Fredag fortare!

Fridens!

Segare än Sirap

Idag gick det verkligen trögt uppe i spåret ska ni veta, fy sjutton vad det sniglade sig fram. Det var som om jag var med i någon slow-motionscen när jag skumpade fram där uppe på berget. Som tur var så hade jag en hare framför mig som peppade på, tack Simon!

Det verkar som om jag behöver lägga in något mer cardio-pass i veckan för att fixa löpningen bättre, men det är så det fungerar. Hittar du ett problem så kommer du på en lösning och utför lösningen och ser sedan om det hjälpte. Hjälpte det inte får du hitta på något annat, simple as that.

Kan väl tilläggas att det gick lite fortare än det kändes, för mig var det en genomsnittshastighet, men fortfarande 30sekunder långsammare per kilometer än när vi började springa i Maj.

Ny vecka, nya tag!

James Bond

Jag la mig i soffan med en tanke på att kolla in en dokumentär på Netflix. Innan jag drog igång det dock så bläddrade jag igenom kanalerna på tvn och insåg att en Bondfilm precis började. Quantum of Solace.

Jag har sett rätt så många Bond under mina dagar som människa. Inte alla, men jag tror att jag lyckats se en av varje Bondskådis i alla fall. De byts ju ut titt som tätt, en ganska fin tradition ändå kan jag tycka.

I denna så är det Daniel Craig som är Bond, och jag tycker nog faktiskt att om han inte är den bästa Bond så är det bra nära. Men helt ärligt så är han nog den bästa som spelat Bond, jag gillar verkligen hans tolkning av rollen.

Det finns så mycket att prata om i Bond egentligen, men jag orkar nog inte gå in på djupet idag, det får bli en annan gång. T.ex. är kvinnorollerna i Bondfilmerna ganska så spännande att gå igenom, tror det var det jag störde mig mest på när jag började kolla på alla från början. Men som sagt, det blir en annan dag!

Fridens.

 

The Daily Show with Jon Stewart

Så var den epoken slut, 16 år har han suttit och gjort politisk satir i rutan. Kan inte säga att jag tittat på det i 16 år, men jag har kollat på det regelbundet de senaste 5 åren. Det kommer bli lite tomt helt klart.

http://thedailyshow.cc.com/ är adressen.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om det förutom att jag tycker det är trist att han lämnar programmet. Men allt har sitt slut och inte konstigare än så!

En sak kan jag säga, när jag sitter här och tittar så tåras ögonen, det är så fint!

Ha det underbart nu Jon!

Fridens.

Men LOL

Lol har utvecklats ganska mycket sedan dess införande, det betyder som de flesta vet Laughing out Loud, Skrattar högt på Svenska, för er som inte kan Engelska.

Jag har sagt LOL ganska länge, alltså sagt det i tal, inte bara skrivit det. Dock är det med ganska mycket sarkasm och glimt i ögat. Oftast säger jag det till mig själv när jag gjort något klantigt.

T.ex. när jag står och pratar i min mobiltelefon och samtidigt känner i min vänsterficka efter mobilen och blir lite så “Vart fan la jag min mobil?!”, så inser jag ju att jag pratar i den. Detta är ett typiskt “MEN LOL”-tillfälle.

Så nu vet ni när ni ska uttrycka “MEN LOL”, bara börja använda och se glad ut!

En kompis klämde ur sig “Herre Lol” en gång, det gick jag igång på som fan och använder väldigt ofta också. Bra alternativ till Herre Gud för oss som inte tror påat!

Fridens.

Motivationsdödaren

Det finns nog inget som är en sådan motivationsdödare som när en har satt igång med något, jobbar med det men sedan inte ser några direkta resultat de första veckorna. Det är ganska knäckande och leder ofta till avbrott i sagda aktivitet.

Så har jag det lite nu, de senaste veckorna har jag börjat träna igen, tar 4, 5 promenader i veckan, springer två gånger i veckan och går till gymmet tre gånger i veckan. Men resultaten har än så länge uteblivit.

Detta relateras naturligtvis till ett inlägg jag gjorde här om dagen om mitt sötsug. Jag funderade på om mitt ökade sug för sötsaker var relaterat till den ökade träningsmängden. Och antagligen har jag ätit för mycket gottis för att märka några vågresultat så här i början, det tar säkert två veckor till innan det börjar komma. OM jag skärper mig med allt sött dvs.

Men sådant där faller ganska snart i glömska och det enda jag ser är att jag tränar en hel del men ingenting händer. Det är då skiten kommer krypande, det är då suget efter att gå till affären och köpa godis, glass och chips kommer, det är då jag måste vara som starkast, se framåt och inte tveka. Men det är sjukt svårt…

Börjar även närma mig läget där jag de senaste träningsomgångarna börjat vackla i min beslutsamhet och kommer på ursäkter för att inte träna, det måste också hejdas.

Men det är väl så att jag får se det positivt att jag har något att jobba och bli bättre på, hur skulle det annars se ut!

Fridens.

Skriveriet skrämmer mig

Jag funderar en hel del på alla de saker som kan vara orsaken till att jag inte skriver något skönlitterärt över huvud taget just nu utan bara härjar ner saker här på bloggen. Det är svårt att bena ut exakt vad det är som hindrar mig, för egentligen är det ingenting, bara massa hjärnspöken och trams.

Men till viss del tror jag att det är en liten rädsla för vad som ska komma ur mig, vad jag kommer skriva om och hur jag kommer skriva det. För vad det verkar så har jag en ganska morbid sida, och som herr mellanmjölk som inte vill direkt stöta sig med någon så håller jag det hellre inne än att bara släppa loss. Det stör mig.

En av mina husgudar är Kevin Smith, har för mig jag skrivit om honom tidigare. Han skrev något för ett tag sedan om att en skulle skita helt i vad andra tror om det en skriver, skriv det bara! Varför låta något stoppa en historia att komma ut, den är bara påhittad ändå.

Kanske är det så att jag är orolig för att folk inte ska veta vart historian börjar och jag tar slut? Är jag rädd för att min person ska bli förknippad med hemskheter och att folk tror att jag är kapabel till att göra de saker som skrivs. För “om han kan tänkat kan han görat!”, vilket också är helt vridet, för sådär har jag aldrig tänkt om någon text jag läst, nånsin. Det är påhittade karaktärer som gör påhittade saker för att cementera deras personligheter och sätt att tänka, inget annat.

Det gäller att titta rädslan rakt in i ögonen och säga “Nog!”, för allvarligt talat, jag är lite för gammal för att egentligen bry mig om vad folk tycker och tänker om mig. Har de inget bättre för sig så är det deras bekymmer, inte mitt.

fonster

 

 

,Ett av mina favoritfönster i Stockholm, det var uppe på Mosebacke, senast jag var där så verkar det som om något hänt, alla böckerna var borta. Världen är i förändring, men vem vet, lagret kanske byggs upp igen och då kanske en av mina blivande böcker få vara med i värmen.

Fridens.

Det gick trögt idag

Tog mig sent omsider upp till berget denna Söndag för att göra turen som ska göras varje Söndag. Vanligtvis har jag med mig Simon, eller snarare är det så att Simon brukar snacka upp mig på berget, idag klaffade det dock inte så jag åkte upp allena.

Det gick väldigt trögt kände jag, det värsta är att jag känner att flåset finns där, det är inget fel på konditionen, det är fel på belastningen, jag är för tung för att det ska kännas riktigt gött helt enkelt. Benen värker och på vissa långrundor så somnar till och med ena foten, anar att blodflödet stryps tillfälligt p.g.a. att jag spänner mig i vaderna.

Något annat som är väldigt trögt är att mitt sötsug har kommit tillbaka och det med råge. Och jag har så otroligt svårt att motstå det av någon anledning, i början av året så gled jag utan problem helt sockerfritt i typ 4, 5 månader.. Men nu får jag för mig att köpa lösgodis, glass, kakor eller what ever. Jag blir vansinnig på mig själv men gör det ändå.. Vafan?

Funderar på om det har att göra med att jag det senaste ökat på min träningsmängd, att det gör mig mer sugen på sött eller något, osäkert… Får försöka ersätta det med frukt eller något.

11821405_10153148380427989_620541629_o

Lika bra att hålla i detta och hoppas att sötsuget lägger sig något…

Fridens.