HeeeYA!

Barn är för härliga ibland.

Igår var jag ute och gick en liten kort promenad i vårsolen. Det var så härligt och skönt. Under den lilla turen så gick jag förbi ett dagis. Där hörde jag några underliga ljud.

HeeeYA! HeeeYA! HeeeeYA!

Tre barn stod vid en snöhög med var sin kvast i högsta hugg. För varje HeeeYA! så högg de ner med kvasten på snöhögen. De hade jätteroligt.

Kanske är det så att en behöver avreagera sig på fler snöhögar, är det det som är problemet med världen kanske?

Jag tror att de har hittat lösningen och nästa snöhög jag ser ska få sig en omgång!

Fridens.

Tio i Tolv!

Nu är det faktiskt dags för en klassiker på riktigt. Jag tror inte ens att jag behöver presentera de något nämnvärt faktiskt utan jag bara kör. Sådär okonstlat drar jag på bara, full fart ända in i kaklet så att säga. Här kommer den. Är ni beredda?

The Who – My Generation

https://www.youtube.com/watch?v=594WLzzb3JI

Fridens.