Drogs tillbaka till barndomens dagar

Överraskade mig själv när det var dags för frukost denna söndag. Inte nog med att jag inhandlade skogaholmslimpa på affären igår, det blev även falukorv. Inte så himla konstigt med falukorv i och för sig. Falukorv står för 98% av vårt födointag just nu. Dessutom köps den ofta i ring. Vad är ett annat ord för ring? Jo cirkel! Och vad är falukorv? Jo det är mat, och vad är mat? Det är kost! ERGO: Falukorv = Kostcirkel.

Hursomhelst, denna kostcirkel skivade jag upp, PÅ MORGONEN, inte hela då utan bara en liten del av den. Sedan tog jag en skiva skogaholmslimpa, på med lite smör och senap, sedan falukorv på. Lyckan var gjord. Jag drogs tillbaka till barndomens dagar då detta var ständigt förekommande. Äts helst med Oboy som dryck. Det hade jag dock inte idag.

Känner att jag börjar få till detta med att matblogga nu. Kanske är något att satsa på. Framförallt tycker jag att mina kulinariska äventyr är aktuella och fräscha.

Aktuellt och Fräscht. Det är mina ledord i livet.

Fridens.

Krokodil pappa!

Som vanligt så vaknade CA tidigt, inte lika tidigt idag som brukligt, men fortfarande tidigt (05.20). Detta är inget problem när jag jobbar, men nu när jag är ledig så tycker jag ändå att det är lite drygt, hade gärna legat och dragit mig till 6-hugget i alla fall. Men en får vara glad för det lilla och se de där 30 extraminutrarna som en finfin bonus.

Efter att vi gick ner så sprang han till lekrummet och började härja, jag satt på en köksstol med kroppshållning som en säck potatis och försökte öppna ögonen. Tillslut lyckades jag resa på mig och, trots alla ålderskrämpor, hasa mig fram till lekrummet. Det var dags att bygga med lego.

Jag är inte särskilt bra på att bygga med lego, eller duplo som detta är. Jag vet inte vad det är men jag får aldrig riktigt till det. Som ung så byggdes det en hel del, mest hos min kompis Torbjörn. Han och hans bröder hade en sjuhelvetes massa lego. Dock vill jag nästan minnas att jag oftast var satt till att vara legobitsletare än något annat. Detta kan verkligen vara en efterhandskonstruktion, Torbjörn får dementera om jag far med osanning. Men meningar som “Kan du hitta en platt, grå 6a?” ploppar upp i mitt huvud.

Hursomhelst. Efter ett tag när vi byggt ett garage till nån av bilarna och massa torn byggts och välts så tittade CA på mig och sa nåt konstigt ord, förstod inte riktigt vad det var. Försökte en bra stund att uppfatta, men tillslut hittade vi varandra och det han sa var: KROKODIL!

“Jaha” tänkte jag, nu ska jag alltså försöka bygga en krokodil. Sagt och gjort, färgerna struntade jag i då vi inte har så många av rätt färg. Det fick bli lite hipp som happ, men jag vart fasen hyfsat nöjd med resultatet ändå! Lyckades till och med ta en bild innan krokodilen gick samma öde till mötes som alla torn.

Ja ni ser ju vilket mästerverk. Kanske dags att söka till Lego Masters?

Fridens.

Buppen!

Rotade igenom lite gamla bilder och hittade faktiskt en bild på Buppen! Blev lite nostalgisk där efter att jag skrivit om den här om dagen.

Inte nog med att den var fin! Den var nästintill felfri också!

Ja förutom att passagerarrutan inte gick att använda. Eller att AC’n inte var i funktion. Eller att den dog hipp som happ utan anledning.

Kommer ihåg första gången Buppen jävlades med mig. Det var när jag hälsade på en kompis i Örebro. Åkte upp över en helg och sen när jag skulle sätta mig i bilen på Söndag kväll så startade den inte.

jag kan ju ingenting om bilar så jag ringde min bror, fråga mig inte varför, han vet heller ingenting om bilar. Dock hade han fest hemma så han hade massa fulla kompisar som kom med otroligt bra tips! Om jag minns rätt så gick ordväxlingen ungefär såhär.

Bror: “Nej jag vet inte, men Jimmy är en jävel på bilar du får prata med honom”
Jag: “okej”
Jimmy: “TJENA HENKE!”
Jag: “Tjena Jimmy”
Jimmy: “Startar inte biiiiiiilen?`”
Jag: “Nej den gör ju inte det”
Jimmy: “Okej, öppna motorhuven”
Jag: “Den är öppen”
Jimmy: “Ser du några slangar?”
Jag: “Ja det finns rätt många”
Jimmy: “Kläm på slangarna lite”
Jag: “Okej, det hjälpte inte”
Jimmy: “Faaan, ja då vet jag inte, du ska få prata med Johan!”
Johan: “TJENA HENKE!”
Jag: “Tjena Johan”
Johan: “Startar inte Biiiiiilen?”
Jag: “Nej den gör ju inte det”
Johan: “Okej, öppna motorhuven”
Jag: “Den är öppen”
Johan: “Ser du några slangar?”
Jag: “Ja det finns rätt många”
Johan: “Kläm på slangarna lite”
Jag: “Gjorde precis det, det hjälpte inte”
Johan: “Okeeeej, du förresten”
Jag: “Ja?”
Johan: “Testa å dra ner byxorna också”
Jag: “Okej, byxorna är nere”
Johan: “Kläm lite på slangarna”
Jag: “Det hjälpte inte”
Johan: “Okej, nej då vet jag inte, Bror din kommer här”

Ja, så på ett ungefär gick samtalet. De hade ofantligt roligt, jag stod där som ett nervöst vrak och hatade mitt liv. Just då var det inte två världar som riktigt fungerade tillsammans!

Bilen startade tillslut i alla fall, fråga mig inte hur, men varje gång den gick på tomgång så höll den på att dö, så varje rödljus var en kamp för livet!

Detta var en av de fina erfarenheterna jag hade med Buppen!

Och varifrån kommer namnet Buppen kanske ni undrar? Jo det är såklart från registreringsskylten som börjar på BUP. Dessutom så lät den BUPBUP när man larmade av bilen!

Fridens.

Bildbonanza

Sitter nu här och för över bilder från Hs telefon. Den fick lite hicka idag så det kändes som att det var lika bra att göra innan allt försvann. Det fick mig att fundera lite över det här med bilder.

Om jag ser tillbaka på hur många bilder det finns på mig från min födsel fram till jag är 25 så är det ju MAX 100 kort, då snackar vi att jag räknat högt och att de flesta av de korten är tagna mellan 20-25 års ålder.

Nu flyttar jag över bilder som är tagna mellan 16e Juli och 18e Augusti. Det var 900(!) kort på en månad. Det är ju så orimliga mängder foton egentligen. När ska man sitta och kolla på alla kort?!

Behöver ju ta tjänstledigt från jobbet i ett halvår för att kunna sortera upp allt, sen kommer det kosta en årslön att framkalla bilderna som en vill ha i fotoalbum.

Men jag antar att det är sådant en sparar tills dess att en är pensionär eller? Då har en tid att sitta där och fixa med alla kort. 150.000 kort på barn ur fokus på grund av att de rör sig hela tiden. Frågan är om en inte kommer att dö av att på nytt uppleva stressen som infann sig vid fototillfället, stressen som kom av att en ville få en, EN!, bra bild där nåt barn nånstans ler och tittar in i kameran.

Jag ger er här ett exempel på ett sådant mönsterbarn. Mig själv.

Fridens.

Alla vägar har ett slut.

Året var 2012 och min kära Opel, Buppen, var på semester med min syster och en av hennes kompisar till dansbandsveckan i Malung. När de skulle åka hem så ringde hon och sa att nyckeln hade gått av i tändningslåset. “Men det löste sig, en kompis här uppe tjuvstartade den”. Det måste ha varit ett äventyr för dom att köra ner bilen, med påhängande husvagn, utan att stanna en enda gång. För hur skulle de få igång bilen igen?

Bilen kom i alla fall hem och felet lagades. Det var ju inte det enda felet den hade utan det var en mängd. Jag stod där och tittade på Buppen med två nycklar i handen, en till dörren och en till tändningen, och tänkte. “Nu räcker det”.

Jag ringde min bror och frågade om han ville med och kolla på bil, jag behöver köpa något nytt! Han hängde villigt med, vi drog till Mariestad och in hos första bästa bilhandlare. Och där stod den. Saaben. Den underbaraste bil någon någonsin skådat. Den låg väl 50.000 över min budget ungefär, men det hindrar väl inte mig när min bror är med? Han övertalade mig att det var en bra idé, så då fick det bli så. Han var så övertygad om att det var en bra deal att jag fick låna pengar av honom till handpenningen på bilen.

Se Andras Avundsjuka Blickar

Pärlan var min, och vi hade det så bra, den gick som en dröm! Och fort också! Under de tio åren jag haft den så har den fått gå många mil och inte krånglat så väldigt mycket. Eller jo, endel har den krånglat. Tror det var 2018 eller 2019 då jag sa till H att “Jag tror inte jag älskar Saaben längre”. Då hade bränslepumpen och hjullagren gett upp samtidigt och det kostade mig typ 20.000 att laga.

Men nu har den fått stå här hemma och skrota då vi har en annan bil som vi kör mestadels med. Så idag besiktigade jag den. Den gick inge igenom, för första gången. Det var en hel del saker som skulle göras, och nu är väl frågan om vi inte nått vägs ände ändå. För visst kan jag spendera pengar på att laga den, den kanske går några år till. Men är det verkligen hälsosamt att vara så fäst vid en bil? Det gör nästan lite ont i mig när jag tänker tanken!

Vi får se hur denna historia slutar. Men det kan vara så att den snart rullat sina sista mil. Och det är nästan med gråten i halsen jag säger det.

Fridens.

Lifehack!

Jag får ofta frågan “Hörru Henrik, vilket är ditt bästa lifehack för att minska på disken där hemma? Du som är så himla vettig och fantastisk. Snälla berätta!”

Oftast brukar jag inte svara så mycket. Kanske bara att använda bestick och tallrikar som är ätbara eller något annat trams. Men nu mina vänner så ska ni få det tips som kanske kommer att ändra och vända upp och ner på ett tillvaro!

Sitter ni ner? Håller ni er i?

Där har vi det. Drinkpinne i glas. Med detta enkla trick så vet jag EXAKT vart mitt glas står och vilket som är mitt. Jag skojar inte att hushållet sparade in 64.9% av glasdiskning efter att jag infört detta i hemmet.

Varsågoda.

Fridens.

Aldrig har jag känt mig så 70-tal

Härjade ihop lite lunch. Lax, potatis och frysta grönsaker. Rotade runt i frysen och hittade broccoli, haricovert och brysselkål! Ner med det i en gryta samt en näve salt och godsakerna var i rullning.

Laxen var i ugnen, mäkta kryddad med salt, citronpeppar och citronskal. Potatisen var upptagen ur landet och stormkokade nu på spisen, även där med en näve salt! Ja ni hör ju, värsta matkreatören är i farten och inte ett öga var torrt!

Apropå torrt… Laxen fick visst stå lite för länge i ugnen och blev lite träig. Potatisen kanske inte skulle stormkokats utan mer varsamt småkokas? Det såg nästan ut som potatismos när jag hade hällt av den i alla fall.

MEN!

Grönsakerna, fy tusan så bra det blev, och den skönheten kunde jag inte servera ur en tråkig gammal kastrull, här skulle serveringsfaten fram!

Bästa karotten rotades fram ur en låda, de nu kokta, tidigare frysta, grönsakerna hälldes av och sedan, med en precision utan motsvarighet, dumpades de ner i karotten. Så fort jag såg den så kände jag att “Nej nu tror jag allt att 70-talet ringde”. Men vad gör väl det, för även om fisken var torr som fnöske och CA spottade ut allt och skrek “CITRON?!” så kunde jag allt sitta där och titta på den fina uppläggningen och känna att nu, nu lever jag.

Jag vill att ni uppmärksammar att jag bar ut karotten på verandan för att ta fotot då köket inte riktigt var så fotogeniskt för tillfället. Men som ni ser så var den skitiga bänken det.

Fridens.

Tokyo

Vyn från Tokyo Skytree är bland det mäktigaste jag har sett. Stan tar liksom aldrig slut, det är byggnad på byggnad på byggnad. Har nog aldrig känt mig så liten som jag gjorde när jag stod där uppe.

Spenderade 1 eller 2 dagar i Tokyo. Men jag vet inte riktigt, det är inget jag längtar tillbaka till. Det som jag tyckte var jobbigast med att vara i Japan var nog ljudvolymen på allt. Varje gång du gick in i en affär så var det musik som var hög som tusan. För att inte tala om oväsendet från pachinkohallarna…

2014 var jag där. Fick tag i tur och returbiljett för 3500kr. DET är fan sjukt.

Frisens.

Svarstid: 18 år

Av någon anledning så vände jag på min inkorg på mailen här om dagen, så att äldsta mailen kom först. Såg att det var från min vän Rickard, han som på den tiden bjöd in mig till Gmail, för “det är där man ska va”. Detta är jag tacksam för idag då jag fick en väldigt bra adress!

Inte nog med att den är lätt att återberätta utan den ger mig också glädje i att få massa mail som andra Henrik Davidssonar borde fått då de glömmer bort vad de egentligen har för adress… Här om månaden fick jag t.ex. reda på att jag skulle till Island med en advokatbyrå! Nån vecka innan det fick jag offert på solceller och en annan gång ett köpekontrakt för en ny Mercedes!

Nu när jag tänker efter verkar det som att det gått bättre rent karriärmässigt för alla andra Henrik Davidssons… kul för dom!

Hur som helst så passade jag på att svara Rickard på mailet jag fick av honom. Det tyckte jag var kul!

Fridens.

Tio år sedan

Insåg precis att det var tio år sedan som jag var i Nederländerna och hälsade på min kompis Sten. Han tog denna pärla till bild förresten.

Det var en av mina fullspäckade semestrar. Började med en vecka i Belgien och Nederländerna. Sedan 24 timmar efter att den där bilden togs så vandrade jag Jämtlandstriangeln med två andra vänner.

Kan verkligen rekommendera båda delar till alla.

Fridens.