Satt och funderade över vad som egentligen händer. Inte så mycket ur ett samhällsperspektiv utan mer personligt. Vad gör jag på dagarna? Om jag vill berätta något som hänt, vad handlar det om?

Det är här det börjar bli läskigt, för som det är nu så handlar enbart de historierna om saker som mina barn gör eller säger. Som det första jag tänkte på var vad CA sa till mig igår när jag la honom på kvällen. Han ville jag skulle sjunga “aja buff pappa”. Så då drar jag igång och sjunger “När trollmor har lagt…” o.s.v. När jag är färdig så får jag en liten applåd med tillhörande “Bra pappa!” Otroligt sött tycker jag, men inte direkt intressant för nån annan?

En sak som faktiskt händer är att vi nog kommer få nya grannar. Huset tvärs över gatan är till salu och bud har givits! Vi får se vad det blir för några som flyttar in. Osmidiga som vi är så passade vi på att hänga ute på verandan när det var visning! Måste ju få vara lite nyfiken!

Själv visade jag mig från min bästa sida iförd mjukisbyxor, träskor och ett svart linne. H sprang runt och jagade CA i trädgården då han hällde grus på gräsmattan. Det vill ju till att de redan från början får se vad det är de ger sig in på tänker jag.

Fridens.