Det här med att kunna koppla bort sitt jobb.

Jag har funderat på det här när man ser det som positivt att “kunna släppa jobbet helt när man är ledig”. Även jag använder detta uttryck rätt ofta och då i positiva ordalag. Som att ett jobb är bra när man kan släppa det när man väl går hem. Jag har på senare tid funderat på om det verkligen är så eller om det faktiskt är bättre när man inte riktigt kan släppa sitt jobb när man går hem.

Jag är yrkesskadad av att ha arbetat i matbutiksbranschen så pass länge som jag ändå gjort. Det kliar lite i fingrarna när jag är inne i andra butiker och ser att hyllor inte är frontade o.s.v. Här om veckan var jag i en affär med en kompis, vi skulle bara ha något litet har jag för mig, men jag sa “Vänta lite”. Efter detta så gick jag bort till charkavdelningen för att kika lite på hur de hade lagt upp sin avdelning och så. För inspiration och idéer för mitt eget jobb. Min väns reaktion var väl mer att “Hur fan orkar du kolla i varje butik!”. Jag vet inte riktigt men jag tror jag orkar bara för att jag tycker det är roligt!

Man måste alltid hitta stolthet i det man arbetar med, göra sitt bästa och försöka utveckla sig så mycket som möjligt. Detta är något jag kommit underfund med på senare år. Och att ett jobb skulle vara bättre än något annat är bara rent skitsnack.  Har otroligt svårt för folk som ser ner på andra yrkesgrupper, arrogans är bland det osexigaste som finns. Detta gäller inte bara yrkesgrupper utan personer över lag. Spelar ingen roll om man är fattig eller rik, tjock eller smal, svart eller vit, alla är vo folk.

Det spelar ingen roll vad man jobbar med bara man tycker om det man gör och att man har bra arbetskamrater. Resten är bara lullull. Tycker man inte om sitt jobb så tar man sig ur det och hittar något annat, utbildar sig eller vad som helst. Man skapar helt enkelt sitt eget öde!

Jävligt mycket lättare att skriva detta än att göra, men det är sant oavsett.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *