Rutskrapande

Ibland när jag sömndrucket går ut till bilen för att borsta och skrapa den ren och fin för en tur i det vackra vinterlandskapet så är jag inte så överdrivet lycklig över att behöva göra just det, skrapa och borsta. Det är kallt och fruset och inget känns riktigt bra med det. Förutom då att en hoppar in och drar på full värme så att det faktiskt är varmt i bilen när jag väl ska iväg.

På mina promenader så går jag ofta förbi en bil som verkligen måste vara en pina att göra redo för vinterfärder. Det är nämligen en sån där härligt gammal limousine, ingen gammal volvo-limmo utan en sådan en ser i gamla Amerikanska filmer, jag skulle tro att det är en Daimler eller liknande, är högst osäker dock då jag inte har kikat närmre på det utan bara gått förbi den som hastigast.

MEN… det finns ju så jäkla många rutor på en sån där bil, tänk vad jobbigt att behöva skrapa upp alla de där rutorna bara för att kunna åka iväg.

Vad är sensmoralen i denna lilla anekdot?

En får vara glad för det lilla, det är alltid någon som har det värre!

Fridens.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *