Kan ju inte missa ett KLIPP!

Det är rea i vårt land just nu, nästan alla butiker verkar ha det och alla blir glada! Det är en sportaffär i staden där jag arbetar som ska bryta sig loss från sin nuvarande franchise för att gå in i en annan och bli mer självständiga och inte så toppstyrda. Detta firar de med att rea ut hela sitt sortiment.

Jag såg det i lokalblaskan nu på morgonen och fick höra att det började redan i Torsdags och att det då skulle varit riktigt mycket kaos i butiken. Folk hade tagit nummerlappar och insett att de var 200 nummer från att komma till kassan, det är rätt brutalt ändå.

Efter att jag slutat jobbet så gick jag dit i alla fall, eftersom jag har lite av en udda storlek så tänkte jag att det kanske kunde finnas några saker kvar som jag kunde ha. När jag stegade in i affärslokalen så var det väldigt mycket folk där och jag tvekade men tänkte att “NEJ NU JÄVLAR” och stampade vidare.

Efter att jag gått runt ett tag och kollat så började jag inse att det inte verkade finnas något intressant för mig att handla i denna affär. Det var inget jag kände riktigt sug för. Men det konstiga var att jag faktiskt blev lite stressad över att så var fallet. “Vafan det är klart det måste finnas något, jag måste ju göra ett klipp nu, kom igen Henrik”, ungefär så gick tankegångarna.

Vad är det för sjukt sätt att tänka på egentligen? Det är nästan som om det är en mänsklig rättighet att få göra ett klipp. Jag visste alltså att jag inte ville ha något i affären men ändå så gick jag runt i kanske 10, 15 minuter till för att verkligen kolla så det inte var något jag missade. Det är helt rubbat, jag vet inte ens varför jag gick in då jag inte direkt har något behov av något.

Jag tror att det är lite sådär.. “Tänk om jag missar något som nån annan köper”, så har jag varit där inne och missat det extrema klippet! Hur ska jag kunna leva med mig själv?!

“Skärp dig grabbjävel! Att handla för handlandets skull är idioti, köp grejer du behöver istället för en massa skit!” sa jag till mig själv och gick därifrån. Ut i mörkret kom jag och bakom min rygg så sprang folk runt inne i butikens osympatiska ljus som yra höns och försökte göra sitt livs deal.

Good riddance I say!

Fridens.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *