Jag kallar den “Vaggan”

Det kändes helt enkelt rätt att kalla den för vaggan, för det kändes lite så när jag höll på med det.

Jag fick ett litet ryck och bestämde mig för att ge mig ut och springa intervaller. Detta brukar börja med att jag funderar väldigt mycket över hur jag ska göra just detta, ska jag springa vanligt och sedan öka takten mellan ett visst antal lyktstolpar? Mäta intervallerna i tid? Bestämma intervallerna via vilka sorters bilar som åker förbi? Möjligheterna är helt enkelt oändliga men jag lyckades bestämma mig för en typ som jag nu mer kallar vaggan.

Egentligen är det ganska så klassiska backintervaller fast i en annan liten tappning. Jag har en cykelväg ganska nära där jag bor, den cykelvägen går längst med en större väg, vid ett parti så går den ner till en tunnel som går under vägen, men en behöver inte gå igenom tunneln utan det går lika bra att fortsätta längst med vägen istället. Eftersom det är en tunnel så går det nedför till tunneln och sedan uppför när en passerat den.

Så jag joggade lätt ner för backen och sedan blev det full fart upp för backen, väl på toppen vände jag och joggade lätt ner till botten på backen för att sedan maxa upp till toppen på andra sidan, upprepa i all evighet!

25 minuter blev det och hjärtat dunkade bra skönt efter kan jag meddela de som undrar.

Jag skulle rekommendera “vaggan” till en vän.

Fridens.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *