Rätt person på rätt plats för rätt person

Ibland stämmer det inte riktigt bara, det är ingens fel utan det bara inte fungerar.

För något halvår sedan så var jag på ett Spinningpass som jag tyckte var helt okej, det rullade på, eller ja snurrade på är väl mer korrekt. Instruktören var så som en instruktör ska vara enligt mig, peppande men inte påträngande. Låta deltagarna få köra på utan några större krusiduller.

Här om dagen så var jag på ett Spinningpass igen, det var samma instruktör så jag kände att detta kommer bli bra!

Något hade dock hänt, det hade skurit sig mellan mig och instruktören. Om det är jag som ändrats eller instruktören vet jag inte. Men det var i överkant peppande och väldigt påträngande helt plötsligt. Det var som om personen i fråga hade fått i sig något flak för mycket av en energidryck och all den effekt drycken givit instruktören skulle bannemig ut genom munnen och in i öronen på deltagarna.

Upplägget på passet var det inget fel på, jag blev trött som ett djur. Men under tiden som  svetten sprutade så störde jag mig något enormt på att det aldrig blev tyst, det skreks, sjöngs med i låtar och massa annat. Jag kunde verkligen inte fokusera på något över huvud taget förutom just den enorma plats instruktören tog i rummet. Det enda jag kunde tänka var “håll tyst nån gång, håll tyst, käfteeen, käääften!” samtidigt som ord efter ord i en allt för hög volym trängde sig in i mina öron.

Efter denna upplevelse har jag bestämt mig för att inte gå på just denna instruktörs pass längre, och det är skönt att jag kan göra så! För antagligen så uppskattade alla andra inne på passet instruktörens sätt att agera, men för mig så funkade det inte!

Rent generellt så verkar det som om instruktörer har problem med att vara tysta när det kommer till spinning. Jag vet två till som kör pass som är minst lika pratglada och jag behöver väl knappast säga att jag inte direkt går på de passen jätteofta heller. En av de kläckte ur sig en fin grej här om sistens när det var en riktigt bra trance-dänga som spelades: “Det här är inte musik, tänk inte på det som musik, detta är bara en takt”.

Då blev jag så vansinnig att jag slutade trampa, gick av spinningcykeln, skrek “SÅ FAN HELLER ATT DET INTE ÄR MUSIK!” för allt vad mina lungor var värda för att sedan kasta cykeln fram mot instruktören. Eller nää, nä det gjorde jag inte men jag blev lite stött och kränkt!

Fridens.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *