Jag har ett önskemål från en kompis, hon tycker att jag borde bli lite mer personlig här på bloggen, att jag verkligen ska göra en djupdykning rakt ner i mitt innersta och vräka ut det, blottlägga mig så att solen börjar skina på alla aspekter av det som kan kallas min personlighet.

Jag är lite motsträvig, det är av en anledning att jag har blivit titulerad “Mr. Mellanmjölk”. Bäst att hålla sig till det säkra, det som inte upprör, det som inte skapar så mycket känslor. Men är det verkligen vettigt och hur länge kan en hålla på så utan att det blir vansinnigt tråkigt och opersonligt. Jag tror jag närmar mig den gränsen.

Det är lite konstigt, för på ett sätt känner jag verkligen att jag inte bryr mig om vad folk tycker, för varför skulle jag göra det egentligen? De ska väl skita fullständigt i vad jag har för mig, för jag skiter fullständigt i vad folk har för sig. Men sen finns den där i bakhuvudet, jag antar att det är lille “Jante” som hugger till och försöker haka mig fast.

Min vän har efterlyst ett inlägg som.. eller ja, kan väl lika gärna lägga in ett litet citat.

Mer personligt i bloggen herr mellanmjölk!! Jag vill ha blod och tårar. Känslor som träffar i mellangärdet!

Känslor som träffar i mellangärdet, blod och tårar, om jag har något sådant att dela får nog framtiden utvisa…

Fridens.