Allas vår supermåne

Lite lustigt är det ändå, alla super som används i tabloiderna. Vet inte hur super den var egentligen, är nog ganska svårt att se skillnaden i storlek med blotta ögat, speciellt när en inte har en referens till den i färskt minne.

Jag stapplade ut trött som en tok i natten för att titta på detta spektakel, det var najs, ingen sån WOW-grej riktigt kände jag, utan bara najs. Kan ha berott på att det var ganska molnigt så att allt blev dassigt, men fortfarande.. najs.

När jag åkte bussen till jobbet lite senare så höll allt på att ta slut, snart var månen hel igen och så var det bara att vänta i 18 år på att det ska hända igen. 18 år, det är rätt lång tid.

Det jag tänkte på när jag såg skuggan försvinna från månen var att det faktiskt var en skugga på månen. Det om något känner jag är häftigt. Hur ofta får vi se den egentligen? Skuggan av alla nu levande varelser på jorden gjorde sitt avtryck på månen, nästan alla kunde se det. Det för mig är fantastiskt. I ett stort oändligt universum så kan vi då och då se skuggan av klotet vi springer runt på. Fantastiskt.

Nu kom Rollergirl – Dear Jessie igång på Spotify, det betyder att det är dags att gå och lägga sig.

Fridens.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *