Här om dagen gjorde jag en välgärning

Så var det faktiskt. Det var en morgon när jag gick från busshållplatsen till jobbet. Jag rundade hörnet vid stationshuset och såg något som lös mot mig. Det var en lampa på en cykel.

Cykeln stod där så ensam och kall i den frostiga morgonen. Det enda som gjorde den lite varm var det röda ljus som äntrade mina ögon från dess bakparti. Strax under pakethållaren satt en liten lampa som med alla sina batteriers kraft pumpade ut ljus, allt för att synas.

Jag kände med ens att det var synd om den stackars lampan att lysa helt utan anledning. Inte ska den väl behöva pumpa ut sina sista laddningar på att inte göra någon nytta? Och hur skulle ägaren till cykeln reagera när hen kommer tillbaka och ser att batterierna har tagit slut? Jag tror med förtvivlan.

Jag bestämde mig där och då att hjälpa denna stackars lilla lampa.

Med driv stegade jag fram mot cykeln, en stadig hand letade sig runt själva armaturen för att hitta av/på-knappen. Väl funnen så slog jag av lampan och den slocknade.

Nu behöver inte personen komma tillbaka och vara ledsen över att lampan blivit urladdad, när hen nu bestiger sin järnhäst så kommer det att vara till en salig glädje och säkerhet att bli sedd. För lampan lyser.

Lampan lyser gott folk, var glada, fira med spontana utrop, gör vad ni vill! Men en sak ska ni veta. Lämnar ni ert cykelljus igång när väl cykeln står stilla så kommer jag att stänga av det ifall jag har vägarna förbi.

För ingen förtjänar ett urladdat batteri.

Fridens.

Leave a Reply

Your email address will not be published.