Alla vägar har ett slut.

Året var 2012 och min kära Opel, Buppen, var på semester med min syster och en av hennes kompisar till dansbandsveckan i Malung. När de skulle åka hem så ringde hon och sa att nyckeln hade gått av i tändningslåset. “Men det löste sig, en kompis här uppe tjuvstartade den”. Det måste ha varit ett äventyr för dom att köra ner bilen, med påhängande husvagn, utan att stanna en enda gång. För hur skulle de få igång bilen igen?

Bilen kom i alla fall hem och felet lagades. Det var ju inte det enda felet den hade utan det var en mängd. Jag stod där och tittade på Buppen med två nycklar i handen, en till dörren och en till tändningen, och tänkte. “Nu räcker det”.

Jag ringde min bror och frågade om han ville med och kolla på bil, jag behöver köpa något nytt! Han hängde villigt med, vi drog till Mariestad och in hos första bästa bilhandlare. Och där stod den. Saaben. Den underbaraste bil någon någonsin skådat. Den låg väl 50.000 över min budget ungefär, men det hindrar väl inte mig när min bror är med? Han övertalade mig att det var en bra idé, så då fick det bli så. Han var så övertygad om att det var en bra deal att jag fick låna pengar av honom till handpenningen på bilen.

Se Andras Avundsjuka Blickar

Pärlan var min, och vi hade det så bra, den gick som en dröm! Och fort också! Under de tio åren jag haft den så har den fått gå många mil och inte krånglat så väldigt mycket. Eller jo, endel har den krånglat. Tror det var 2018 eller 2019 då jag sa till H att “Jag tror inte jag älskar Saaben längre”. Då hade bränslepumpen och hjullagren gett upp samtidigt och det kostade mig typ 20.000 att laga.

Men nu har den fått stå här hemma och skrota då vi har en annan bil som vi kör mestadels med. Så idag besiktigade jag den. Den gick inge igenom, för första gången. Det var en hel del saker som skulle göras, och nu är väl frågan om vi inte nått vägs ände ändå. För visst kan jag spendera pengar på att laga den, den kanske går några år till. Men är det verkligen hälsosamt att vara så fäst vid en bil? Det gör nästan lite ont i mig när jag tänker tanken!

Vi får se hur denna historia slutar. Men det kan vara så att den snart rullat sina sista mil. Och det är nästan med gråten i halsen jag säger det.

Fridens.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *