Bildbonanza

Sitter nu här och för över bilder från Hs telefon. Den fick lite hicka idag så det kändes som att det var lika bra att göra innan allt försvann. Det fick mig att fundera lite över det här med bilder.

Om jag ser tillbaka på hur många bilder det finns på mig från min födsel fram till jag är 25 så är det ju MAX 100 kort, då snackar vi att jag räknat högt och att de flesta av de korten är tagna mellan 20-25 års ålder.

Nu flyttar jag över bilder som är tagna mellan 16e Juli och 18e Augusti. Det var 900(!) kort på en månad. Det är ju så orimliga mängder foton egentligen. När ska man sitta och kolla på alla kort?!

Behöver ju ta tjänstledigt från jobbet i ett halvår för att kunna sortera upp allt, sen kommer det kosta en årslön att framkalla bilderna som en vill ha i fotoalbum.

Men jag antar att det är sådant en sparar tills dess att en är pensionär eller? Då har en tid att sitta där och fixa med alla kort. 150.000 kort på barn ur fokus på grund av att de rör sig hela tiden. Frågan är om en inte kommer att dö av att på nytt uppleva stressen som infann sig vid fototillfället, stressen som kom av att en ville få en, EN!, bra bild där nåt barn nånstans ler och tittar in i kameran.

Jag ger er här ett exempel på ett sådant mönsterbarn. Mig själv.

Fridens.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *