Hockey!

Vet inte riktigt vad jag ska säga om Hockeyn faktiskt. Visst är det häftigt att gå på hockey i en så pass stor arena, men det gäller ju vilket evenemang som helst bara det inte är folktomt på läktarna. Men jag kan nog inte säga att jag blev jättefrälst faktiskt. Nog för att jag säkert kommer gå på hockey igen, men det är inget jag tänker göra varje vecka direkt.

Sportkulturen är så annorlunda här än vad den är i Sverige och Europa känns det som. Eller kanske inte sportkulturen utan mer supporterkulturen. Och när jag går på en match så vill jag lika mycket uppleva själva matchen som supporterkulturen om ni förstår vad jag menar. Jag älskar när det sjungs och buas och hejas och ååhas och aahas. Det var lite buanden, lite hejanden, en hel del åååhanden och lite aaahanden. Men sjungande var det inget av. Under tiden som själva matchen pågick så var det nästan tyst. TRIST! Jag vill ha sång! Hejaramsor!

Jag drog en parallell som jag tänkte dela med mig av till er mina kära vänner. I Kanada och i USA så är man ganska landspatriotiska, eller ja i USA är man ju mer dödspatriotisk och i Kanada finns ju tendensen där men inte alls lika utbrett. Där älskar man sitt land så mycket att lagen som spelar i landet blir lite av allas lag. Så även om ens lag förlorar så blir man arg och ledsen visst, men ändå inte så att man blir vansinnig.

I Sverige har vi knappt någon patriotism och många är, skulle jag påstå, mer patriotiska till sitt favoritlag än vad de är till landet de lever i. Så i Sverige är det lagen som är länderna och varje match är ett krig som måste vinnas till varje pris och fighten sker inte på planen eller rinken. Den sker på läktarna där de som sjunger och supportar sitt land bäst det är det laget som vinner. Men eftersom de lägger ner så pass mycket energi på hela grejen så blir en eventuell förlust så mycket mer hemsk och hela världen rasar. Kriget förlorades.

Nu när jag skrev ner det så vet jag inte riktigt om jag ens håller med om detta själv, men lite sanningar är det säkert. Det lät bättre i huvudet än vad det gjorde nedskrivet ;).

Jag överhörde några som pratade om supporterkulturen och att på matcherna och så i NHL o.s.v. så sitter alla med alla, de är inte uppdelade i hemma/borta-sektioner eller liknande. Eller de har inte sektioner som är öronmärkta för just hemma eller bortasupportarna. Alla blandas med alla vilket gör det till en mer avslappnad stämning, inte så mycket hets.

Men vafan, det är väl lite det man vill ha eller? Hets mot folkgrupp! Det måste ju nästan räknas som det när en supportergrupp står på ena sidan av planen och skriker relativt oförskämda saker mot andra sidan? Anyway, jag saknade sången väldigt mycket. Sedan så har de så pass mycket annat som de håller på med på dessa matcher så det vägde upp för det lite.

Under periodpausen i den här matchen hade de ett liveband som spelade Led Zeppelincovers bland annat. Sedan filmar de folk i publiken rätt så mycket och slänger upp på jumbotronen eller vad det heter, den stora grejen uppe i taket. Mest folk som gjorde sig till och så men det var ju roligt å kika på. De hade även en ”kiss cam” där de satte ett hjärta runt de som de filmade och så skulle de som var i bild pussas. Lite sött, sånt tror jag skulle kunna funka i Sverige också om man gav det lite tid.

Men över lag så tyckte jag att det var en trevlig tillställning. Rätt så roligt också att arenan ligger så pass centralt. Var inte mer än 15-20 minuters promenad från vandrarhemmet där jag bor, och ungefär lika långt från mitt jobb också så det kan jag inte klaga på. Den jättearenan som de hade OS-invigningen på låg precis bredvid också. Justja, Vancouver förlorade. Vancouver – Calgary : 1-3

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *