Året var 2012 och min kära Opel, Buppen, var på semester med min syster och en av hennes kompisar till dansbandsveckan i Malung. När de skulle åka hem så ringde hon och sa att nyckeln hade gått av i tändningslåset. “Men det löste sig, en kompis här uppe tjuvstartade den”. Det måste ha varit ett äventyr för dom att köra ner bilen, med påhängande husvagn, utan att stanna en enda gång. För hur skulle de få igång bilen igen?

Bilen kom i alla fall hem och felet lagades. Det var ju inte det enda felet den hade utan det var en mängd. Jag stod där och tittade på Buppen med två nycklar i handen, en till dörren och en till tändningen, och tänkte. “Nu räcker det”.

Jag ringde min bror och frågade om han ville med och kolla på bil, jag behöver köpa något nytt! Han hängde villigt med, vi drog till Mariestad och in hos första bästa bilhandlare. Och där stod den. Saaben. Den underbaraste bil någon någonsin skådat. Den låg väl 50.000 över min budget ungefär, men det hindrar väl inte mig när min bror är med? Han övertalade mig att det var en bra idé, så då fick det bli så. Han var så övertygad om att det var en bra deal att jag fick låna pengar av honom till handpenningen på bilen.

Pärlan var min, och vi hade det så bra, den gick som en dröm! Och fort också! Under de tio åren jag haft den så har den fått gå många mil och inte krånglat så väldigt mycket. Eller jo, endel har den krånglat. Tror det var 2018 eller 2019 då jag sa till H att “Jag tror inte jag älskar Saaben längre”. Då hade bränslepumpen och hjullagren gett upp samtidigt och det kostade mig typ 20.000 att laga.

Men nu har den fått stå här hemma och skrota då vi har en annan bil som vi kör mestadels med. Så idag besiktigade jag den. Den gick inge igenom, för första gången. Det var en hel del saker som skulle göras, och nu är väl frågan om vi inte nått vägs ände ändå. För visst kan jag spendera pengar på att laga den, den kanske går några år till. Men är det verkligen hälsosamt att vara så fäst vid en bil? Det gör nästan lite ont i mig när jag tänker tanken!

Vi får se hur denna historia slutar. Men det kan vara så att den snart rullat sina sista mil. Och det är nästan med gråten i halsen jag säger det.

Fridens.

Jag får ofta frågan “Hörru Henrik, vilket är ditt bästa lifehack för att minska på disken där hemma? Du som är så himla vettig och fantastisk. Snälla berätta!”

Oftast brukar jag inte svara så mycket. Kanske bara att använda bestick och tallrikar som är ätbara eller något annat trams. Men nu mina vänner så ska ni få det tips som kanske kommer att ändra och vända upp och ner på ett tillvaro!

Sitter ni ner? Håller ni er i?

Där har vi det. Drinkpinne i glas. Med detta enkla trick så vet jag EXAKT vart mitt glas står och vilket som är mitt. Jag skojar inte att hushållet sparade in 64.9% av glasdiskning efter att jag infört detta i hemmet.

Varsågoda.

Fridens.

Härjade ihop lite lunch. Lax, potatis och frysta grönsaker. Rotade runt i frysen och hittade broccoli, haricovert och brysselkål! Ner med det i en gryta samt en näve salt och godsakerna var i rullning.

Laxen var i ugnen, mäkta kryddad med salt, citronpeppar och citronskal. Potatisen var upptagen ur landet och stormkokade nu på spisen, även där med en näve salt! Ja ni hör ju, värsta matkreatören är i farten och inte ett öga var torrt!

Apropå torrt… Laxen fick visst stå lite för länge i ugnen och blev lite träig. Potatisen kanske inte skulle stormkokats utan mer varsamt småkokas? Det såg nästan ut som potatismos när jag hade hällt av den i alla fall.

MEN!

Grönsakerna, fy tusan så bra det blev, och den skönheten kunde jag inte servera ur en tråkig gammal kastrull, här skulle serveringsfaten fram!

Bästa karotten rotades fram ur en låda, de nu kokta, tidigare frysta, grönsakerna hälldes av och sedan, med en precision utan motsvarighet, dumpades de ner i karotten. Så fort jag såg den så kände jag att “Nej nu tror jag allt att 70-talet ringde”. Men vad gör väl det, för även om fisken var torr som fnöske och CA spottade ut allt och skrek “CITRON?!” så kunde jag allt sitta där och titta på den fina uppläggningen och känna att nu, nu lever jag.

Fridens.

Vyn från Tokyo Skytree är bland det mäktigaste jag har sett. Stan tar liksom aldrig slut, det är byggnad på byggnad på byggnad. Har nog aldrig känt mig så liten som jag gjorde när jag stod där uppe.

Spenderade 1 eller 2 dagar i Tokyo. Men jag vet inte riktigt, det är inget jag längtar tillbaka till. Det som jag tyckte var jobbigast med att vara i Japan var nog ljudvolymen på allt. Varje gång du gick in i en affär så var det musik som var hög som tusan. För att inte tala om oväsendet från pachinkohallarna…

2014 var jag där. Fick tag i tur och returbiljett för 3500kr. DET är fan sjukt.

Frisens.

Av någon anledning så vände jag på min inkorg på mailen här om dagen, så att äldsta mailen kom först. Såg att det var från min vän Rickard, han som på den tiden bjöd in mig till Gmail, för “det är där man ska va”. Detta är jag tacksam för idag då jag fick en väldigt bra adress!

Inte nog med att den är lätt att återberätta utan den ger mig också glädje i att få massa mail som andra Henrik Davidssonar borde fått då de glömmer bort vad de egentligen har för adress… Här om månaden fick jag t.ex. reda på att jag skulle till Island med en advokatbyrå! Nån vecka innan det fick jag offert på solceller och en annan gång ett köpekontrakt för en ny Mercedes!

Nu när jag tänker efter verkar det som att det gått bättre rent karriärmässigt för alla andra Henrik Davidssons… kul för dom!

Hur som helst så passade jag på att svara Rickard på mailet jag fick av honom. Det tyckte jag var kul!

Fridens.

Insåg precis att det var tio år sedan som jag var i Nederländerna och hälsade på min kompis Sten. Han tog denna pärla till bild förresten.

Det var en av mina fullspäckade semestrar. Började med en vecka i Belgien och Nederländerna. Sedan 24 timmar efter att den där bilden togs så vandrade jag Jämtlandstriangeln med två andra vänner.

Kan verkligen rekommendera båda delar till alla.

Fridens.

Det är något speciellt ändå, att besöka ens föräldrar i orten där en växte upp. Jag tycker att det är roligt att se hur det utvecklas, vad som har hänt och framförallt, vad som är EXAKT likadant.

Här har vi något som är EXAKT likadant. Pizzerian har legat på samma ställe, hetat samma sak och haft samma ägare sedan den startade nån gång i mitten av 90-talet. Det tycker jag ändå är nåt!

Dessutom är pizzan väldigt god, tunna bottnar och lagom med topping. Jag har faktiskt inte ett ont ord att säga om stället!

Något extra roligt är att lokalen de har var tidigare en resebyrå. Kommer inte ihåg namnet på resebyrån men skylten var av en jordglob och så stod namnet i mitten. Sedan så öppnade Amanda. men när de satte upp sin skylt på väggen så tog de inte ner den gamla utan bara ersatte namnet i mitten.

Och sådär har det sett ut sedan dess. Nu är denna bild tagen 2019 och jag vet faktiskt inte om de har fixat till den nu under senare år. Tänkte faktiskt inte på det när jag gick in idag. Men jag kan komma med uppdatering om detta vid ett senare tillfälle! Jag har alltid tyckt att det var lite roligt!

Hur som helst. Är ni i Töreboda och vill äta en god pizza, tveka inte att gå dit!

Fridens.

Är på tur ner till mina gamla hemtrakter i Töreboda med familjen. Det är andra gången denna sommar som vi tagit oss ner, det tycker jag är trevligt!

Förra rundan så lyckades vi tajma in en vecka där Örnarna hade hemmamatch i Speedway. Laddad som tusan var jag när jag, farsan, brorsan och en av brorsönerna drog iväg till Grevby motorbana.

Min far är ju en väldig fantast och när vi växte upp så var vi iväg mest hela tiden, var sällan vi missade en hemmamatch. Så på ett sätt har jag ju vuxit upp där på stadion med mullret, grusskvättet och den underbara doften.

Sen är det speciellt att se de dra iväg och ligga så pass nära varandra i de hastigheterna. Inga växlar, inga bromsar och hastigheter mellan 100-150 km/h.

Idag när vi kom fram till mitt föräldrahem så får jag reda på att det även idag är hemmamatch! Pappa ska iväg och undrar om jag vill följa med, självklart vill jag det! Två matcher på samma sommar… Det har nog inte hänt på 20år.

Idag var det Valsarna från Hagfors som var på besök. Med dig i laget hade de bland annat Antonio Lindbäck. Det var ett ordentligt kok stryk som de delade ut. De dängde Örnarna med 55-35. Men det var rolig racing bitvis, så det får en va nöjd med!

Fridens.

Jag gillar äpplen, min allmänna känsla kring äpplen är positiv. Jag tycker inte om att äta äpplen, men det beror enbart på min allergi. Hade jag inte varit allergisk mot äpplen så hade jag vräkt i mig. Verkligen vräkt.

Det jag inte tycker är lika roande är äppelträd, speciellt inte det vi har i trädgården. Speciellt inte år som detta då trädet bokstavligt talat, svämmar över, med äpplen.

I fredags plockade vi upp äpplen från marken, det blev två banankartonger ungefär. Igår plockade vi också äpplen, det blev två till kartonger. Alla dessa äpplen kör vi sen till en gård som har grisar. Grisar älskar äpplen. Det är väl närmre 50-60 kilo som det blivit hittills.

Var rätt nöjd efter vår tur till grisarna, hade släppt ut gräsklipparen igen, nu på en äppelfri matta, vilken fröjd!

Kikar ut på kvällen och vad får jag se.

LIKA MYCKET ÄPPLEN PÅ BACKEN IGEN!

Det finns många kamper här i livet, detta är en, och jag förlorar.

Fridens.

En av de bättre bilder jag tagit över Stockholm, jag gillar solens sista skälvande strålar, jag gillar mörkret och ljuset, jag gillar måsens färd. Katarinahissen till vänster, stadshuset i mitten och fotografiska i förgrunden.

Men det var inte bilden jag syftade på när jag skrev titeln till inlägget dock. Rubriken syftar på en låt som jag inte kan få ur min skalle, nämligen Stockholmsvy av Hannes ft waterbaby.

Det är svänget i låten som jag inte riktigt kan få nog av, den är så otroligt härlig. Sedan att de slänger in ordet Stockholmsvy mitt i får mig både glad och förvånad.

Om ni undrar vilken låt som kommer bli min mest spelade detta år så är det nog garanterat denna. För första gången på två år kommer något att slå “KOM IGEN” av Kenta Kofot. Var nog på tiden!

Fridens.