Det blev hamburgare till kvällsmat idag. Stekte på dom och började rodda ihop bröden.
Tillbehören skars upp, klet kletades på, allt slogs ihop och sedan lades locket på. Så tittade jag på hamburgarna och bara “Gud vad fattigt det där såg ut då”, sen tittade jag mot spisen och insåg att själva burgarna låg kvar i stekpannan. Det blev en helt annan känsla på maten efter att de också hamnat i bröden kan jag säga.
Under tiden som jag tillagade maten så sprang HV runt mina fötter och tiggde mat. Men han ville varken ha lök, eller gurka den lilla rackaren. Det visade sig sen att hans matskål var tom, så det kanske inte var så konstigt ändå…
Harry-Victor som liten kattunge 2017
Hittade denna bild när jag letade igenom alla mina mappar. Tycker att den är så himla söt. Jag var inte särskilt glad på HV efter att jag tagit fotot. Men söt är han. Ganska hissnande att han fyllde 5 i år. Tiden går!
Det är fantastiskt ändå, vad härligt det kan vara med ljudböcker. Jag har inte använt mig av dom på länge, men jag tog upp det innan semestern och har nu fortsatt när jag börjat jobba igen.
Innan så lyssnade jag mycket när jag bara skrotade runt hemma, åkte bil eller annat fortskaffningsmedel. Men nu kan jag lyssna på jobbet, det öppnar ju upp för helt andra möjligheter det.
Men jag är lite bekväm av mig än så länge, har bara lyssnat på böcker jag redan läst innan. Varför? Jo för att de är väldigt bra! Just nu lyssnar jag på The First Law-serien av Joe Abercrombie. Innan det lyssnade jag på Belgariaden av David Eddings. Båda serierna är fantasy. Den första bra mycket brutalare än den andra.
Men när jag är färdig med The First Law så kommer jag tugga i mig lite nya böcker tänkte jag, det ska bli roligt!
En bra grej att lyssna på gamla böcker är också att jag inte behöver vara 100% uppmärksam, det gör inget om jag råkar zona ut i 10 minuter, för jag vet ändå ungefär vad som komma skall!
Bild för uppmärksamhet: Nånstans i Arizona 2011
Nu tror jag att mina kokta ägg har kallnat, då ska de in i kylen och jag ska ner i bingen!
Till mångas förvåning så har jag aldrig sett hela Twin Peaks. Jag vet, chockerande! Varför är det det? Mest för att jag i mina ungdoms dagar kallades en cineast! Jag tittade på så mycket film, så mycket serier så att hälften hade varit nog. Men jag tog mig aldrig igenom Twin Peaks.
Det hindrade mig inte från att följa med på en semestertur i Twin Peaks fotspår dock. Detta var när jag bodde i Kanada och några kompisar skulle till USA för att kolla in lite inspelningsplatser!
Titta så glad jag är! Och huset i bakgrunden är tydligen med i serien! Jag åt till och med nån sorts körsbärspaj på ett fik som också är med i serien. Helt sjukt!
Det jag noterar mest med bilden är dock skinnjackan. Det är min fars gamla jacka som jag tydligen kunde ha på mig för 10 år sedan. Det kan jag inte längre! Skymtar även mitt gamla halsband som jag, dessvärre, inte har en aning om vart det befinner sig just nu.
Detta är ett av mina starkaste biominnen. Åkte med pappa i lastbilen till Stockholm. Vi parkerade för natten och gick in till stan för att gå på bio.
Det var denna film vi såg! Sen när vi gick tillbaka fick jag pappa att flytta lastbilen för jag tyckte det var läskigt att stå under en bro. Det var tider det!
Orsaken att jag kom att tänka på det var att den gick på tv nu ikväll!
Som alla vet så gör en hastigt tagen bild med mobilen aldrig en soluppgång rättvisa. Men när jag åkte till jobbet i morse så gjorde det nästan ont av hur vackert det var.
Idag var det den röda himlen som fångade mig, här om dagen var det dimman. Jag hade dock inte tid att stanna för att ta en bild på dimman… Men i morse så stannade jag, håll till godo!
Rätt lustigt ord det där, soppatorsk. Hur som helst så var det något som hände idag.
H var iväg med barnen för att fira en släkting som fyllde år. Kalaset var på dagen så jag kunde inte följa med då jag slutade jobbet för sent. Jag for hem istället och började greja med grejer. Så som en grejare gör.
H ringer mig och säger att hon fått bensinstopp på vägen hem. Det är soppatorsk helt enkelt. Hon berättar vart hon står och jag slänger på mig mina finaste kläder (vitt linne och grå mjuiksbyxor) och ger mig iväg med bensindunken. Tänker att om man ska iväg och försöka få igång en bil så är det just de kläderna som krävs.
Jag parkerade vid närmsta lämpliga ställe och knatade iväg, på vägen tappar jag min telefon så att den flyger över asfalten… Den gick dock inte sönder som tur var, hade den gjort det hade jag nog brutit ihop! Bensin hälldes i, barn bytte bil och jag skulle starta SAABen. Men den startade inte, höll på ett tag innan jag kom på att det kanske inte är rättvist för bilen att behöva stå i uppförsbacke under uppstartningsförsöken.
Jag lägger i neutral och rullar ner för backen och gör nya försök. DEN STARTAR. Prisad vare gud i höjden! bilen den är gjort i slöjden! Den går väldigt ojämnt dock, så det tar mig ett bra tag att krampa mig upp för backen, behöver rulla ner och starta om bilen ett par gånger. Tillslut så kommer jag upp och bilen får stå och vila lite. Motorlampan har börjat lysa men det struntar jag i. När jag känner att det gått nog med tid så åker jag iväg hemåt och håller tummarna för att bilens ojämna gång enbart var på grund av dåligt bensinflöde just i början.
Så det var en spännande kväll får jag nog ta och säga. Och det känns lite som att SAABen håller på att säga hej då på nåt vis. Vi får se om detta blev den sista färden eller om det blir nån mer långtur.
Det är ett så himla mysigt program tycker jag. De har hittat goa personligheter till serien. Varje gång jag och H ser en specialtransport på vägarna frågar vi varandra “Är det Jörgen tro?!”
Avsnittet jag såg idag så gick det en transport från min gamla hemort Töreboda! Alltid roligt att se sina gamla hemtrakter på tv!
Sen är Max en favorit, han kör sopor i Stockholm han, en rolig prick!
Det är roligt att få en liten inblick i hur det kan vara att köra lastbil. Min far körde lastbil i många år, så jag har allt åkt några mil i en tradare en i alla fall. En liten rolig grej är ju att jag varit med när far min kört motorer upp till Volvo i Arvika, det är ju där jag jobbar nu! Cirkeln är sluten!
Då var semestern officiellt över och jag är tillbaka på jobbet igen. Det kändes bra att komma tillbaka faktiskt, ingen jobbångest alls, och det är nog första gången i mitt liv som det är så. Kanske betyder att jag hamnat rätt på nåt sätt?
Efter jobbet så hetsade jag iväg för att hämta en rem till snöslungan också, de stängde 16.15 och jag slutar 16.00. Lyckades rusa iväg vid 15.55, rekord-duscha och sen till bilen fort som tusan. Ringde affären på vägen för att se att de var kvar. Kom dit typ 16.18 och allt gick så bra så! Så nu ska remmarna bara monteras på slungan så är den redo för vintern.
Måste kanske röja ur garaget först så att den kan komma ut… hmm, ja det får bli nån dag!
Bild för uppmärksamhet: Solnedgång i Vancouver 2015
Dagen efter att jag gick på min semester så sa jag till H att jag bara hade två mål med semestern. Egentligen var det tre, men tyckte det lät bra att säga två.
Skaffa en ryggsäck att ha till jobbet
Skaffa en påse/väska att ha till matlådor
Nu har jag då varit ledig i 8 veckor. Tror ni att jag har införskaffat någon ryggsäck? Att jag har ett helt lager med matväskor att ta med till jobbet nu när jag börjar i morgon?
NEJ. NEJ DET HAR JAG INTE!
För detta har jag helt glömt bort. Vet att jag köpte en matväska tidigt på semestern, den kom hem och jag insåg att den inte var något att ha så jag tog och skickade tillbaka den. Men sen blev det inget mer med det.
Det kanske får bli mitt nya mål med hösten helt enkelt. Ja så får det bli.
Vad var den tredje grejen då tro? Jo det var att rensa i garaget. HA! HAHA! Nej det blev det verkligen inget med. Vad ser jag ut som? en doer! HA!
Hur som helst så har jag nu packat vår enda ryggsäck med kläder inför arbetsveckan och gjort lite matlådor. För i morgon smäller det! Jävlar vad jag ska bygga hjullastare!
