Tokyo, sista dagen i Tokyo. Tiden har gått riktigt fort och i morgon är det dags för mig och Billy att skiljas åt. Han ska ta in på lyxhotell sin sista tid här och jag ska åka söderut till Jason och Konomi igen. Ska bli kul att komma dit igen men lite trist också med tanke på att jag då vet att slutet på resan närmar sig.

Idag gav vi oss ut för att titta på Shinjuku station och lite grejer som låg runt där. Vi åkte bland annat upp i ett höghus för att kolla in utsikten därifrån. Inte alls lika högt som Tokyo Sky Tree men det var bra högt ändå. Helt fantastiskt hur staden bara fortsätter och fortsätter, det är när man är där uppe som man verkligen får ett litet grepp om hur stor den här staden är.

Efter en förmiddag i de trakterna så åkte vi tillbaka mot hotellet för att kolla in en park som låg i närheten. Där fanns det lite fler tempel o.s.v. de känns lite som kyrkor nu för tiden, som jag skrev innan så är de inte alls lika speciella längre så det gick rätt fort ;). Parken var väldigt fin men som det mesta här så blir det nog extra vackert på våren eller sommaren när alla träd blommar.

Eftermiddagen och kvällen så blev det shopping. Vi gick runt i massa affärer för att köpa saker som vi tänkt köpa men inte gjort. Detta tog naturligtvis mycket längre tid än vad vi hade räknat med och helt plötsligt så skulle de stänga butikerna! Vafalls! STÄNGA BUTIKERNA REDAN?! Sedan kollade vi på klockan och insåg att den var närmare 21:00… Vad är det för affärer egentligen som stänger så pass tidigt en Torsdag?! ;).

Runt här i Japan så finns det mängder av automater som står längst med väggar och i gränder. Dessa stoppar man i pengar i och får ut varor. Grejen är att 99.9% av alla dessa automater är det dryck i. Både kall och varm, mest kaffe och läsk. Läsk kan man iofs inte få varm men kaffet däremot kan komma ut varmt!

Jag förstår bara inte hur det kommer sig att det finns så många automater fast inga av dom har några former av snacks?! Det är alltid dricka.. Dricka eller cigg.. eller öl. Aldrig något mataktigt, vadan detta?! VARFÖR?! Detta kommer nog vara lika höljt i mörker för mig som varför det spelas trudelutter på offentliga platser lite då och då. Helt plötsligt så spelas det en melodi och man fattar inte varför. Vad är det om? 😀

Pussen!

Denna härliga Onsdag så blev det lite av en mellandag. Inte jättemycket gång, ganska mycket sevärdhet och mycket affärer. Det är svårt att beskriva hur mycket affärer det finns i denna galna stad. Idag hittade vi en till butik som såg jätteliten ut på utsidan men var jättestor inuti. Man ser knappt ingången för allt klutter utanför, sedan så är våningarna gigantiska och just i denna affär var det 6 våningar fulla av figurer och samlarkort. Ena våningen var full med dockor och tillbehör till dom. Helt fantastiskt.

Vi styrde i alla fall kosan mot Edo-Tokyo-museet som låg inte jättelångt från där vi bor. Det är ett ställe där de går igenom hur Tokyo har utvecklats sedan det grundades. Lite historia och hur folk bodde o.s.v. Tokyo hette Edo fram till 1868. Det var GIGANTISKT i det museet. På riktigt gigantiskt, när man först gick in så såg man bara ett stort tak. Sedan insåg man att de byggt upp ett par hus inne i museet. Replikor från hus som fanns under den tiden, så de var skalenliga och så. Rätt mäktigt och riktigt fint. Det var ett bra museum fast det var nästan lite för stort. Efter ett tag så tappar man fokus oavsett hur intressant det är. Väl värt besöket var det tycker jag dock 🙂

På väg dit så gick vi igenom SUMO-distriktet också, det var fräckt att få se arenan där de fightas. Tyvärr är vi här i helt fel årstid för att se på sumobrottning så vi fick klara oss med att titta på utsidan av byggnaden. De hade även ett museum där lite historia kring det visades samt alla olika sätt man kan vinna en sumomatch. Det var jag, Billy och 200000 pensionärer där inne.

Något som vi lagt märke till är att det inte finns så många fik här omkring. Vi har bara sett ett par stycken och när man är ute och knatar så ser man de aldrig. När man inte vill sätta sig ner för att ta en kopp dock, då ser man hur många som helst… varför är det alltid så?

Eftermiddagen tillbringades även den i Akihabara där vi hittade en gata som vi inte hade varit å tidigare! Och gissa vad som fanns där? AFFÄRER, sjukt oväntat, vi blev helt paffa ;). Vi kom dit rätt sent dock så det får bli ett besök i morgon också.

I morgon Torsdag blir min sista heldag i Tokyo!  Tiden går vansinnigt fort…

Så var den andra dagen i Tokyo över och jag börjar fundera på om denna stad har något slut. Det känns inte som om den har det, det bara fortsätter och fortsätter hur långt som helst.

Vädret var jättefint idag också så vi passade på att springa runt i stan mest hela tiden, från morgon till kväll. Det började i samma stadsdel som igår. Spelar ingen roll hur många butiker man än går in i så finns det minst lika många till med ännu fler grejer. Helt tokigt är det. Mandarake var rätt stort helt klart, 8 våningar med massa olika grejer, senare gick vi in i en till som var i ett annat område i Tokyo. Den låg 4 trappor ner, det kändes som om vi var på väg ner till tunnelbanan. Så var inte fallet utan det var en gigantisk underjordisk affär.

När vi kände oss klara med Akihabara denna dag så drog vi vidare mot en annan del av staden där alla kids hänger. Harajuku heter den och ligger i Shibuya. Här hänger jättemånga ungdomar på helgerna när det inte är någon skola. Mest drag är det tydligen på Söndagar, men eftersom jag inte kommer vara i Tokyo under nån Söndag så fick vi allt ta tag i det idag istället. Fick se mycket annorlunda klädstilar och extremt mycket folk.

I Shibuya ligger även den där korsningen som oftast visas i filmer när de är i Tokyo. En korsning där typ hela Töreboda går över gatan kors och tvärs varje gång det blir grönt. Det var rätt mäktigt att kolla in detta spektakel och varje gång det blir grönt så ser jag framför mig ett blivande slagfält där två härar rusar mot varandra A’la Braveheart. Många färre som dör här får jag väl lov att erkänna.

Vi gick runt här ett tag och kollade även in ett ställe där det fanns mängder av kärlekshotell. Lite kul att gå runt och kika lite, se par som kommer ut från hotellen och är väldigt fnittriga o.s.v. Kärlekshotell är, för er som inte vet, hotell där man hyr rummen per timme istället för hela nätter… De är väldigt populära då Japan och storstäderna är ganska trångbodda och de flesta bor hemma tills de är 30 eller så. Så när de vill ha lite rajtantajtan med flick/pojkvännen så tar de in på ett hotell i några timmar för att få vara ifred.

Detta var också dagen då jag använde Tokyos tunnelbana för första gången och det var också helt underbart. Nog för att jag inte såg någon vakt som var tvungen att knuffa in folk för att dörrarna skulle kunna stängas men det kändes inte långt borta. Jäääklar vad fulla vagnarna vad när vi skulle gå på, vi tog tåget efter istället där det var lite lugnare. Går knappt att beskrivas om jag ska vara ärlig, bäst att uppleva det med egna ögon.

Puss å kram!

Så nu äntligen sitter jag här i hjärtat av Tokyo, världens största stad, och lyssnar på Domo arigato Mr. Roboto av Styx. Hotellrummet är sjukt litet och det är varmt så in i helvete här inne, men vad gör det när Akihabara ligger precis utanför dörren? Domo Arigato Mr. Roboto!

Tågresan gick utan några som helst problem, det enda var väl min oro för att missa Fuji när vi åkte förbi. Och nog fan så somnade jag, vaknade till med ett ryck och tittade ut genom fönstret.. Inget berg… Men sen kom det och vilket berg sen, helt ärligt så slog det till och med Billingen i vackerhet!

Väl framme i Tokyo och på hotellet så lastade vi typ bara av våra grejer för att ge oss ut. Vädret var strålande fint och inte ett moln kunde man se så jag drog med Billy till Tokyo Sky Tree vilket är ett utkikstorn, så upp åkte vi och kollade ut över staden från 350 meters höjd, var riktigt fräckt. Det var rätt lång kö för att komma in men det var väl värt väntan och inträdet. Efter det så hade klockan blivit rätt mycket, dags att göra Akihabara en liten kortis, sondera terrängen för morgondagen så att säga!

Just ja, på väg till utkiken där så såg vi ännu en ambuland komma körande, den blinkade och tutade för fullt men det var en bil i vägen. Då hör man att det börjar prata ur bilen igen, då säger han tydligen. “Ursäkta, kan ni byta fil, ni står i vägen” efter 10, 15 sekunder flyttar bilen på sig och ambulansen fortsätter köra vidare, men inte förrän de sagt “tack så mycket” i högtalaren. Helt fantastiskt 😉

Vilket ställe… vi gick bara på de stora gatorna idag och gick in bara då och då i affärer.. Helt vansinnigt mycket ställen och skit överallt på alla väggar. Det lustiga är att det kan vara en liten ingång som inte ser så mycket ut för världen, men sen när man kommit in så är det 5 våningar med bara massa awesome.

Den där butiken med Manga som jag berättade om här om dagen, den som låg i Osaka. Den heter Mandarake och har tydligen butiker på ett par ställen i Japan varav Osaka var ett. Här i Akihabara så finns det en till som är ännu större vad det verkar. 8 våningar med Manga, Anime, Figurer och gud vet vad.. Dit ska vi i morgon och antagligen så blir väl Billy kvar där tills han ska hem till Sverige igen 😉

Nej nu ska jag försöka ta och smälta att jag faktiskt är i Tokyo…

Söndag och sista dagen i Kyoto. I morgon blir det en tågfärd mot Tokyo och 4 nätter där innan jag återvänder till Fukuoka för att hänga med Jason och Konomi i ett par dagar innan jag sticker hem. I morgon är det en vecka kvar tills jag sitter på planet. Tiden går verkligen fort.

Idag när jag vaknade så sken solen ute och det gjorde att mitt humör steg ett par grader, det har varit mycket nederbörd här den senaste veckan så att äntligen få se lite blå himmel och slippa släpa runt på ett paraply var riktigt skönt. Dessutom är solen rätt så varm när den ligger på så jag njöt för fulla muggar.

Dagen och vädret till ära så var det massa promenerande och tempeltittande på agendan. Vi gick runt i typ 7 timmar och bara kollade på fina trädgårdar, hus, tempel och andra sevärdheter. Det är riktigt fint men jag måste säga att jag inte är lika imponerad av byggnaderna nu som jag var när jag först kom hit. Inget konstigt med det i och för sig eftersom man vänjer sig. Första gångerna man får syn på byggnaderna så är man eld och lågor, för de är verkligen fina. Nu efter att ha sett många i många olika städer så känns det lite som om man kan det. De är lika fina men jag lägger inte lika mycket tid vid det, då är jag mer imponerad av alla fräcka trädgårdar 🙂

Denna fina dag visade sig också ha ett annat inslag. Kyoto Marathon… Det var sjuukt mycket folk ute på gator och torg kan jag meddela, och vi såg många som såg ruskigt trötta ut efter att de var klara ;). Var synd jag inte visste att det skulle hållas, då hade jag naturligtvis anmält mig och sprungit en runda 😉

Så det var den dagen, massa promenad, mycket tittande, mycket fotograferande och trötta ben såhär på kvällen. Ser fram emot Tokyo nu även om det betyder att resan är på väg mot sitt slut.

Puss på er 🙂

Osaka var målet för dagen, så en liten dagstur från Kyoto till storstaden Osaka (inte att förväxlas med ostkaka som är en helt annan grej). Osaka är större än Kyoto med ungefär 1 miljon innevånare, dock vet jag inte riktigt hur de ser vart ena staden slutar och den andra börjar för när man åker med tåget mellan dom så är et stad hela vägen lång. De har väl växt ihop med åren men någon gräns finns det nog bara att jag är omedveten om den 🙂

Storstaden Osaka kändes lite som vilken storstad som helst om jag ska vara ärlig, massa höga hus och en mängd affärer. Det blir rätt opersonligt när städerna växer sig så pass stora tycker jag, lagom är alltid bäst så att säga! Anyway, det var rätt uselt väder även i Osaka (inte så konstigt med tanke på hur nära de ligger varandra) så det blev mest spring i shoppingdistriktet där också.

Två saker hände dock i Osaka som var väldigt bra! För det första fanns det en gigantisk butik med hur mycket manga som helst. Det fanns även massor av figurer och några av de anställda var cosplayklädda, ibland gick de upp på en scen och körde en liten show,  show kanske är att ta i iofs, de gick upp och körde en karaokelåt, men ändå! I denna butik så hittade Billy lite böcker han letat efter så det var en bra grej! Sedan på vägen så hittade jag en arkadhall där det fanns automater man kunde vinna figurer ur som jag pumpade i 700 yen och fick ut en figur som jag nu kan ställa nånstans hemma. Awesome!

Efter det så blev det inte så mycket mer i Osaka, vi var rätt slitna så vi drog till Kyoto och hotellet. På kvällen tog jag mig en liten promenix för att få röra lite på mig och få lite frisk luft. Detta efter att jag tagit ett långt varmt bad för att värma mig då. Slutade med att jag stod vid en korsning och kollade på hur trafiken gick. Det var en rätt stor korsning så de hade byggt gångbroar över vägarna och sedan kopplat ihop dom så man kunde gå runt hela korsningen. Riktigt kul att stå där uppe och få en liten annan vy över hur trafiken flyter och se hur jädrans nära det var att folk krockade. Helt galet.

På väg tillbaka till hotellet så fick jag se en man stå vid en lägenhetsport. Inget konstigt med det i och för sig. Det var väl bara den lilla detaljen att han höll i en jättekort golfklubba och stod där och svingade för glatta livet. Har man ingen golfbana i närheten får man ta vad man har när man vill öva svingen vad det verkar!

Puss på er!

Vaknade upp denna morgon och tittade ut genom fönstret. Snö, en jävla massa snö… Men det är bara väder och inget man kan göra åt så det var bara att tagga till och ge sig iväg! Dessutom så fryser jag hellre här i Japan än hemma i Sverige, just nu i alla fall 😉

Vi visste att det skulle vara rätt dåligt väder idag så på agendan låg inomhusaktiviteter varav Mangamuseum var det ena. Det var helt klart intressant men jag skulle nästan kalla det ett bibliotek mer än ett museum. De hade lite utställningar på ett ställe men annars så var det inte jättebra för en så pass oinvigd som mig själv. Dessutom är alla böcker naturligtvis på Japanska så jag kunde inte direkt läsa något av det. Montrarna stod på Engelska i alla fall så det var skönt. Har man intresset så var det världens bästa ställe, Billy stormtrivdes.

När det var klart så gick vi iväg för att kolla på handelsdistriktet som var under tak… Det visade sig vara sjukt mycket av det som var under tak, vi gick och gick och gick, det tog aldrig slut! Affärer överallt och i de flesta butiker var det två, tre våningar eller så. Ganska fascinerande får jag faktiskt säga. Där gick vi en bra stund innan det var dags att chilla lite på hotellet efter middagen.

Kvällen spenderades med mer promenader, det visade sig att det jag skrev igår inte var jättesant… Vi hade inte alls varit i distriktet där alla Geishor höll till. Det vi hade varit på var en gata som gick parallellt med den fast på fel sida floden. Detta kunde vi inte leva med så vi fick allt gå tillbaka och kolla in det rätta stället. Det småregnade och var rätt kallt så vi hade väl inte så höga förhoppningar över att se något speciellt. Gatorna och husen var väldigt fina så området var det verkligen inget fel på!

Sedan hände det. Det kom en Geisha och gick på gatan, och sen hände det igen! Och igen… Vi såg 5 stycken totalt under 10 minuter eller så. Jag har ingen aning om hur vanligt det är att man ser dom springa runt där inne men enligt nån guidesida så ska det inte vara så värst vanligt, härligt att man hade lite tur för en gång skull när det kom till sånt då! Kanske regn lockar ut dom? :O

Kyoto rent generellt känns som en helt annan stad än Hiroshima trots att dom nästan är lika stora. Det går knappt att jämföra, kan väl även vara så att det finns sådana här kvarter i Hiroshima också men jag vill ändå säga att de är väldigt olika och det står jag för! Om inte annat känns Kyoto mycket mer slitet än var Hiroshima gör, de verkar inte jobba så mycket med underhåll av gator o.s.v. här. Jaja, det är det som är vitsen med det ju, att de är olika. Hade varit rätt trist om alla städer såg likadana ut!

I morgon blir det upp rätt tidigt för att ta tåget in till Osaka över dagen, ska bli skoj =)

Puss på er!

Sitter nu i Kyoto vilket är, om jag minns rätt, den 7e största staden i Japan med sina 1.4 miljoner invånare. 1.4 miljoner som 7e största stad, det bor rätt mycket folk i Japan kan man väl säga ;).

Det som är speciellt med Kyoto är att det faktiskt var Japans huvudstad i runt 1000 år, vilket gör att det finns en hel del grejer att gå runt att kika på. En av de sakerna klarade vi av denna första dag. Men innan vi gjorde det så gick vi och käkade. Vi kom iväg från hotellet i Hiroshima lite senare än tänkt och fick vänta lite på tåget som skulle ta oss till Osaka för att sedan byta där till Kyoto. Detta gjorde att vi inte åt något förrän vi hade checkat in på hotellet i Kyoto. Ut fort som tusan för att hitta något ställe att käka på, fanns ett på andra sidan vägen som vi hoppade in på.

Nu är det såhär att många ställen i Japan har en station direkt när man kommer in där man beställer (har för mig att MAX har något liknande, här är det väldigt mycket vanligare). Så där valde vi lite, eftersom jag inte kan läsa alls vad som står så får jag bara gå efter bilderna… Jag tog nåt där och sedan kände jag att RIS, RIS är ju gott, det köper jag till. Så ger vi matbiljetterna man får av automaten till servitrisen. Hon kollar på dom och tittar på mig och sedan frågar lite vänligt om jag verkligen ska ha ris till det där, för “du vet att det redan är med ris i det andra du beställt?”. Billy hoppade in och sa det att jag var väldigt hungrig, hon bara nickade och gick iväg… Mätt blev jag i alla fall, ris är också gott..

Efter maten blev det utflykt till Nijō Castle som är en slottsbyggnad och ligger mitt i Kyoto, den fungerade som härskarens boning under rätt lång tid. Den byggdes under Tokugawashogunatet. Shogunatet… känns det igen? ;). Det var alltså där inne i det slottet som den sista Shogunen satt och härskade. Nog för att jag aldrig har varit det på riktigt men jag har ändå nickat Shogun sedan 98, så lite samhörighet kände jag allt med honom det får jag medge!

Slottet var helt fantastiskt fräckt och man kände verkligen hur gammalt det var när man traskade runt där inne. Trädgården ska vi inte ens snacka om för den var sådär härlig att ord inte kan beskriva det. Notera att detta är på vintern, att ens föreställa mig hur det skulle se ut på sommaren eller våren gör mig nästan tårögd. Fast å andra sidan så hade det nog varit galet mycket mer folk där under den tiden så jag är glad ändå =)

Vi gick i alla fall runt där och föreställde oss hur alla sprang runt på tiden då det begav sig, precis utanför slottet på andra sidan gatan fanns det även en butik som sålde samurajsvärd så det var rätt nära att vi drog över och köpte ett par för att sedan ha en riktig fight inne på slottsgården. Idén sprack då det visade sig att svärden kostade typ 30.000 kronor, kändes inte riktigt värt det helt plötsligt, skönt att fantasin räcker långt när plånboken inte håller måttet!

Sedan blev det lite hotelhäng tills dess att det var dags för middag, sen middag blev det idag och vi gick ut och utforskade lite mer. Gick runt i gränder av olika slag och hittade diverse gator som såg riktigt fräcka ut. Blev även förvånade över hur fort folk kör i jättesmala gränder, gäller att passa sig om man vill ha kvar fötterna.

Vi hittade till floden som rinner genom staden och ett kvarter där som var ruskigt fint, var en bargata men eftersom det är Torsdag idag och ingen säsong direkt så var rätt mycket stängt. Dock så var massa med lampor tända och det var riktigt stämningsfullt. Nån gata innanför där visade sig vara ett ställe där Geishor hänger… Så dit gick vi ju för att se om man kunde se skymten av några och det gjorde vi, imponerande syn var det!

Mycket mycket mycket gång idag och jag börjar nästan ångra att jag inte tog med mig långkallingar! Fast å andra sidan så är detta en semester och är man på semester så har man inte med sig det (om det inte är en skidsemester vilket detta inte är). Det gäller att vara principfast även om det betyder att man är helt dum i huvudet, så är det 😉

Så var dagen här, dagen då det är dags att lämna Hiroshima för äventyr i Kyoto och Osaka. Tre nätter blev det här och en hel del saker har hunnits med. Mycket intryck och trevligt bemötande. Men måste säga att det fortfarande känns ganska overkligt att jag är i Japan.

Hotellet vi tog in på var en av de bästa deals jag gjort på länge tror jag. Rummet är verkligen jättebra, stort och rymligt och likaså badrummet, sedan hamnade jag på 20e våningen med utsikt över staden, vattnet och bergen. En riktigt mäktig utsikt om jag får säga det själv.

Nu efter att ha varit här ett par dagar så börjar jag känna igen mig i stan, eller stan, i området runt hotellet vilket är nöjesdistriktet och rätt stora shoppinggator, men samtidigt så är det stora sevärdheter inte alls långt från hotellet. Från hotellrummet så ser jag atombombsmuseet och platsen där bomben slog ner den där Augustimorgonen 1945. Om jag hade varit där den dagen och stått på den här platsen så hade jag varit stendöd.

Får väl även erkänna att jag saknar tiden i en storstad nu när jag sitter här mitt i en. Det är inte en lika påtaglig saknad när jag är i Skövde för där är jag så långt bort från det, men här, här blossar det upp mer.

Men så är det alltid i och för sig, gräset är alltid grönare på andra sidan, lika bra att vänja sig 😉

Solen håller på att gå ner och bergen i bakgrunden är höljda i lite dimma. Detta är utsikten från rummet.

Ännu en dag är till ända och vilka magiska saker som den har inbringat. Macka med baconliknande innehåll, båt, tempel, britter, och mycket annat. Hiroshima levererar än en dag helt enkelt, helt fantastiskt.

Den sista heldagen i Hiroshima skulle tillbringas på Miyajima vilket är en liten ö utanför Hiroshima. Där finns nämligen ett rätt stort tempel vid namn Itsukushima, det speciella med detta är att utanför templet så ligger en torii-port, vilken ser ut att flyta på vattnet, hur mäktigt är inte det? Jo sjuukt mäktigt.

Började med att höra efter i lobbyn hur man tog sig dit, det var tydligen extremt enkelt, var bara att gå till samma ställe vi var på dagen innan och hoppa på en båt. Sagt och gjort så gled vi dit och betalade de 1900 yen det kostade att åka enkel resa, returen kostade bara 1500 av någon anledning. När vi väl satt där och väntade på att båten skulle gå så dök det upp lite fler turister som skulle med ut till ön, två av dessa var Britter. De hade lite problem att kommunicera med personalen på biljettstället så Billy var vänlig nog att tolka och hjälpa till vilket de var mycket tacksamma för. Det roliga var att maken i det Brittiska paret pratade med ganska så grov dialekt så Billy förstod knappt vad han sa, så det hela blev en väldans procedur. När Billy inte uppfattade britten så fick jag översätta vad han sa till Billy, så fick Billy sedan prata med den Japanska servicepersonalen. Det löste sig som tur var och alla kom till ön i ett stycke!

Väl ute på ön så såg vi att det fanns en större färjeterminal också… på den terminalen gick båtar som var anslutna till “JR” Japan Rail. Jaaahapp. Det var på tid att vi såg det då, vi har nämligen ett tågkort som gör att vi kan åka i stort sett allt som har med “JR” att göra utan att behöva betala något. Kanske ska ta och göra lite mer research i det där innan vi dundrar ut på stan nästa gång ;).

Det första som hände var att vi såg en massa rådjursliknande varelser som gled runt lite här och var i stan, såg en på håll först och kom ihåg att jag läst något om det, pekade och snackade med Billy om det, tittade sedan ner till vänster och såg att en av dom satt bara nån meter från mig också, inget folkskygga direkt. Vi flydde in i närmsta restaurang och åt den dyraste och kanske minst smakliga lunch vi hittills ätit. Det var ingen Gyudon från Dazaifu i alla fall, det ska gudarna veta!

Efter allt detta och en hel del väjande för kringlöpande rådjur så tog vi oss fram till templet och torii-porten och vilken syn det var! Ruskigt häftigt att se, tyvärr så var det lågvatten så man såg fötterna på porten vilket gjorde att illusionen att den flyter på vattnet försvann, men det gjorde verkligen inget för den var så pass grandios ändå. Själva templet var också fint men inget direkt jättespeciellt, det som var sevärt var verkligen porten. Det fanns även en riktigt ståtlig pagoda i bakgrunden som vi gick och kikade in.

Tiden gick riktigt fort när vi var ute på ön och strax var det dags att åka tillbaka in till stan. Lite mer snack med Britterna i väntan på båten tillbaka, vi lyckades tajma samma båt, what are the odds?! Var lite lustigt dock för nu blev det för en gångs skull Billys tur att titta frågande på mig i hopp om en översättning av vad Britten sa. Äntligen kände jag mig lite behövd 😉

Efter en liten vilostund och hotellbokande i Kyoto på hotellet så var det dags att ge sig ut för lite middag och rundgång i affärer. Vi gick in i ett par arkadhallar också och kikade in de otroligt duktiga personerna som står där och spelar olika typer av spel. Helt fantastiskt duktiga är dom. Kan även meddela att alla dessa hallar är så jävla högljudda att jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen när jag är där inne. Vet inte om det är jag som börjar bli gammal eller vad det är men ljudet är helt sinnesförvirrat högt ibland. Och då ska vi inte snacka om hur det låter i en pachinkohall. Där är det verkligen som att gå in i en tung industri med en helvetes massa ljud. Det blir ett enda stort brus tillslut och jag kan inte förstå hur de orkar med att sitta där inne timma efter timma :O. Sensory Overload är bara förnamnet vad man känner efter en stund. Detta gäller inte bara i arkadhallar, de flesta affärer som man går in i har flertalet skärmar igång med massa olika ljud som spelar samtidigt. Som sagt, vet inte om det är jag som är gammal eller om det bara är så enkelt att det är lättare att stå ut med det när man förstår vad som sägs.

Nej dags att gå till sängs här för en ny spännande dag i morgon med lite mer snabbtåg, en ny stad och nya intryck. Woop Woop!