Japan – Swing it like you mean it!

Osaka var målet för dagen, så en liten dagstur från Kyoto till storstaden Osaka (inte att förväxlas med ostkaka som är en helt annan grej). Osaka är större än Kyoto med ungefär 1 miljon innevånare, dock vet jag inte riktigt hur de ser vart ena staden slutar och den andra börjar för när man åker med tåget mellan dom så är et stad hela vägen lång. De har väl växt ihop med åren men någon gräns finns det nog bara att jag är omedveten om den 🙂

Storstaden Osaka kändes lite som vilken storstad som helst om jag ska vara ärlig, massa höga hus och en mängd affärer. Det blir rätt opersonligt när städerna växer sig så pass stora tycker jag, lagom är alltid bäst så att säga! Anyway, det var rätt uselt väder även i Osaka (inte så konstigt med tanke på hur nära de ligger varandra) så det blev mest spring i shoppingdistriktet där också.

Två saker hände dock i Osaka som var väldigt bra! För det första fanns det en gigantisk butik med hur mycket manga som helst. Det fanns även massor av figurer och några av de anställda var cosplayklädda, ibland gick de upp på en scen och körde en liten show,  show kanske är att ta i iofs, de gick upp och körde en karaokelåt, men ändå! I denna butik så hittade Billy lite böcker han letat efter så det var en bra grej! Sedan på vägen så hittade jag en arkadhall där det fanns automater man kunde vinna figurer ur som jag pumpade i 700 yen och fick ut en figur som jag nu kan ställa nånstans hemma. Awesome!

Efter det så blev det inte så mycket mer i Osaka, vi var rätt slitna så vi drog till Kyoto och hotellet. På kvällen tog jag mig en liten promenix för att få röra lite på mig och få lite frisk luft. Detta efter att jag tagit ett långt varmt bad för att värma mig då. Slutade med att jag stod vid en korsning och kollade på hur trafiken gick. Det var en rätt stor korsning så de hade byggt gångbroar över vägarna och sedan kopplat ihop dom så man kunde gå runt hela korsningen. Riktigt kul att stå där uppe och få en liten annan vy över hur trafiken flyter och se hur jädrans nära det var att folk krockade. Helt galet.

På väg tillbaka till hotellet så fick jag se en man stå vid en lägenhetsport. Inget konstigt med det i och för sig. Det var väl bara den lilla detaljen att han höll i en jättekort golfklubba och stod där och svingade för glatta livet. Har man ingen golfbana i närheten får man ta vad man har när man vill öva svingen vad det verkar!

Puss på er!

Japan – Snö… vafan?

Vaknade upp denna morgon och tittade ut genom fönstret. Snö, en jävla massa snö… Men det är bara väder och inget man kan göra åt så det var bara att tagga till och ge sig iväg! Dessutom så fryser jag hellre här i Japan än hemma i Sverige, just nu i alla fall 😉

Vi visste att det skulle vara rätt dåligt väder idag så på agendan låg inomhusaktiviteter varav Mangamuseum var det ena. Det var helt klart intressant men jag skulle nästan kalla det ett bibliotek mer än ett museum. De hade lite utställningar på ett ställe men annars så var det inte jättebra för en så pass oinvigd som mig själv. Dessutom är alla böcker naturligtvis på Japanska så jag kunde inte direkt läsa något av det. Montrarna stod på Engelska i alla fall så det var skönt. Har man intresset så var det världens bästa ställe, Billy stormtrivdes.

När det var klart så gick vi iväg för att kolla på handelsdistriktet som var under tak… Det visade sig vara sjukt mycket av det som var under tak, vi gick och gick och gick, det tog aldrig slut! Affärer överallt och i de flesta butiker var det två, tre våningar eller så. Ganska fascinerande får jag faktiskt säga. Där gick vi en bra stund innan det var dags att chilla lite på hotellet efter middagen.

Kvällen spenderades med mer promenader, det visade sig att det jag skrev igår inte var jättesant… Vi hade inte alls varit i distriktet där alla Geishor höll till. Det vi hade varit på var en gata som gick parallellt med den fast på fel sida floden. Detta kunde vi inte leva med så vi fick allt gå tillbaka och kolla in det rätta stället. Det småregnade och var rätt kallt så vi hade väl inte så höga förhoppningar över att se något speciellt. Gatorna och husen var väldigt fina så området var det verkligen inget fel på!

Sedan hände det. Det kom en Geisha och gick på gatan, och sen hände det igen! Och igen… Vi såg 5 stycken totalt under 10 minuter eller så. Jag har ingen aning om hur vanligt det är att man ser dom springa runt där inne men enligt nån guidesida så ska det inte vara så värst vanligt, härligt att man hade lite tur för en gång skull när det kom till sånt då! Kanske regn lockar ut dom? :O

Kyoto rent generellt känns som en helt annan stad än Hiroshima trots att dom nästan är lika stora. Det går knappt att jämföra, kan väl även vara så att det finns sådana här kvarter i Hiroshima också men jag vill ändå säga att de är väldigt olika och det står jag för! Om inte annat känns Kyoto mycket mer slitet än var Hiroshima gör, de verkar inte jobba så mycket med underhåll av gator o.s.v. här. Jaja, det är det som är vitsen med det ju, att de är olika. Hade varit rätt trist om alla städer såg likadana ut!

I morgon blir det upp rätt tidigt för att ta tåget in till Osaka över dagen, ska bli skoj =)

Puss på er!

Japan – Ris, du vet att det redan är med ris?

Sitter nu i Kyoto vilket är, om jag minns rätt, den 7e största staden i Japan med sina 1.4 miljoner invånare. 1.4 miljoner som 7e största stad, det bor rätt mycket folk i Japan kan man väl säga ;).

Det som är speciellt med Kyoto är att det faktiskt var Japans huvudstad i runt 1000 år, vilket gör att det finns en hel del grejer att gå runt att kika på. En av de sakerna klarade vi av denna första dag. Men innan vi gjorde det så gick vi och käkade. Vi kom iväg från hotellet i Hiroshima lite senare än tänkt och fick vänta lite på tåget som skulle ta oss till Osaka för att sedan byta där till Kyoto. Detta gjorde att vi inte åt något förrän vi hade checkat in på hotellet i Kyoto. Ut fort som tusan för att hitta något ställe att käka på, fanns ett på andra sidan vägen som vi hoppade in på.

Nu är det såhär att många ställen i Japan har en station direkt när man kommer in där man beställer (har för mig att MAX har något liknande, här är det väldigt mycket vanligare). Så där valde vi lite, eftersom jag inte kan läsa alls vad som står så får jag bara gå efter bilderna… Jag tog nåt där och sedan kände jag att RIS, RIS är ju gott, det köper jag till. Så ger vi matbiljetterna man får av automaten till servitrisen. Hon kollar på dom och tittar på mig och sedan frågar lite vänligt om jag verkligen ska ha ris till det där, för “du vet att det redan är med ris i det andra du beställt?”. Billy hoppade in och sa det att jag var väldigt hungrig, hon bara nickade och gick iväg… Mätt blev jag i alla fall, ris är också gott..

Efter maten blev det utflykt till Nijō Castle som är en slottsbyggnad och ligger mitt i Kyoto, den fungerade som härskarens boning under rätt lång tid. Den byggdes under Tokugawashogunatet. Shogunatet… känns det igen? ;). Det var alltså där inne i det slottet som den sista Shogunen satt och härskade. Nog för att jag aldrig har varit det på riktigt men jag har ändå nickat Shogun sedan 98, så lite samhörighet kände jag allt med honom det får jag medge!

Slottet var helt fantastiskt fräckt och man kände verkligen hur gammalt det var när man traskade runt där inne. Trädgården ska vi inte ens snacka om för den var sådär härlig att ord inte kan beskriva det. Notera att detta är på vintern, att ens föreställa mig hur det skulle se ut på sommaren eller våren gör mig nästan tårögd. Fast å andra sidan så hade det nog varit galet mycket mer folk där under den tiden så jag är glad ändå =)

Vi gick i alla fall runt där och föreställde oss hur alla sprang runt på tiden då det begav sig, precis utanför slottet på andra sidan gatan fanns det även en butik som sålde samurajsvärd så det var rätt nära att vi drog över och köpte ett par för att sedan ha en riktig fight inne på slottsgården. Idén sprack då det visade sig att svärden kostade typ 30.000 kronor, kändes inte riktigt värt det helt plötsligt, skönt att fantasin räcker långt när plånboken inte håller måttet!

Sedan blev det lite hotelhäng tills dess att det var dags för middag, sen middag blev det idag och vi gick ut och utforskade lite mer. Gick runt i gränder av olika slag och hittade diverse gator som såg riktigt fräcka ut. Blev även förvånade över hur fort folk kör i jättesmala gränder, gäller att passa sig om man vill ha kvar fötterna.

Vi hittade till floden som rinner genom staden och ett kvarter där som var ruskigt fint, var en bargata men eftersom det är Torsdag idag och ingen säsong direkt så var rätt mycket stängt. Dock så var massa med lampor tända och det var riktigt stämningsfullt. Nån gata innanför där visade sig vara ett ställe där Geishor hänger… Så dit gick vi ju för att se om man kunde se skymten av några och det gjorde vi, imponerande syn var det!

Mycket mycket mycket gång idag och jag börjar nästan ångra att jag inte tog med mig långkallingar! Fast å andra sidan så är detta en semester och är man på semester så har man inte med sig det (om det inte är en skidsemester vilket detta inte är). Det gäller att vara principfast även om det betyder att man är helt dum i huvudet, så är det 😉

Japan – Hiroshima

Så var dagen här, dagen då det är dags att lämna Hiroshima för äventyr i Kyoto och Osaka. Tre nätter blev det här och en hel del saker har hunnits med. Mycket intryck och trevligt bemötande. Men måste säga att det fortfarande känns ganska overkligt att jag är i Japan.

Hotellet vi tog in på var en av de bästa deals jag gjort på länge tror jag. Rummet är verkligen jättebra, stort och rymligt och likaså badrummet, sedan hamnade jag på 20e våningen med utsikt över staden, vattnet och bergen. En riktigt mäktig utsikt om jag får säga det själv.

Nu efter att ha varit här ett par dagar så börjar jag känna igen mig i stan, eller stan, i området runt hotellet vilket är nöjesdistriktet och rätt stora shoppinggator, men samtidigt så är det stora sevärdheter inte alls långt från hotellet. Från hotellrummet så ser jag atombombsmuseet och platsen där bomben slog ner den där Augustimorgonen 1945. Om jag hade varit där den dagen och stått på den här platsen så hade jag varit stendöd.

Får väl även erkänna att jag saknar tiden i en storstad nu när jag sitter här mitt i en. Det är inte en lika påtaglig saknad när jag är i Skövde för där är jag så långt bort från det, men här, här blossar det upp mer.

Men så är det alltid i och för sig, gräset är alltid grönare på andra sidan, lika bra att vänja sig 😉

Solen håller på att gå ner och bergen i bakgrunden är höljda i lite dimma. I like.

Solen håller på att gå ner och bergen i bakgrunden är höljda i lite dimma. Detta är utsikten från rummet.

 

Japan – Sensory overload är det nya svarta.

Ännu en dag är till ända och vilka magiska saker som den har inbringat. Macka med baconliknande innehåll, båt, tempel, britter, och mycket annat. Hiroshima levererar än en dag helt enkelt, helt fantastiskt.

Den sista heldagen i Hiroshima skulle tillbringas på Miyajima vilket är en liten ö utanför Hiroshima. Där finns nämligen ett rätt stort tempel vid namn Itsukushima, det speciella med detta är att utanför templet så ligger en torii-port, vilken ser ut att flyta på vattnet, hur mäktigt är inte det? Jo sjuukt mäktigt.

Började med att höra efter i lobbyn hur man tog sig dit, det var tydligen extremt enkelt, var bara att gå till samma ställe vi var på dagen innan och hoppa på en båt. Sagt och gjort så gled vi dit och betalade de 1900 yen det kostade att åka enkel resa, returen kostade bara 1500 av någon anledning. När vi väl satt där och väntade på att båten skulle gå så dök det upp lite fler turister som skulle med ut till ön, två av dessa var Britter. De hade lite problem att kommunicera med personalen på biljettstället så Billy var vänlig nog att tolka och hjälpa till vilket de var mycket tacksamma för. Det roliga var att maken i det Brittiska paret pratade med ganska så grov dialekt så Billy förstod knappt vad han sa, så det hela blev en väldans procedur. När Billy inte uppfattade britten så fick jag översätta vad han sa till Billy, så fick Billy sedan prata med den Japanska servicepersonalen. Det löste sig som tur var och alla kom till ön i ett stycke!

Väl ute på ön så såg vi att det fanns en större färjeterminal också… på den terminalen gick båtar som var anslutna till “JR” Japan Rail. Jaaahapp. Det var på tid att vi såg det då, vi har nämligen ett tågkort som gör att vi kan åka i stort sett allt som har med “JR” att göra utan att behöva betala något. Kanske ska ta och göra lite mer research i det där innan vi dundrar ut på stan nästa gång ;).

Det första som hände var att vi såg en massa rådjursliknande varelser som gled runt lite här och var i stan, såg en på håll först och kom ihåg att jag läst något om det, pekade och snackade med Billy om det, tittade sedan ner till vänster och såg att en av dom satt bara nån meter från mig också, inget folkskygga direkt. Vi flydde in i närmsta restaurang och åt den dyraste och kanske minst smakliga lunch vi hittills ätit. Det var ingen Gyudon från Dazaifu i alla fall, det ska gudarna veta!

Efter allt detta och en hel del väjande för kringlöpande rådjur så tog vi oss fram till templet och torii-porten och vilken syn det var! Ruskigt häftigt att se, tyvärr så var det lågvatten så man såg fötterna på porten vilket gjorde att illusionen att den flyter på vattnet försvann, men det gjorde verkligen inget för den var så pass grandios ändå. Själva templet var också fint men inget direkt jättespeciellt, det som var sevärt var verkligen porten. Det fanns även en riktigt ståtlig pagoda i bakgrunden som vi gick och kikade in.

Tiden gick riktigt fort när vi var ute på ön och strax var det dags att åka tillbaka in till stan. Lite mer snack med Britterna i väntan på båten tillbaka, vi lyckades tajma samma båt, what are the odds?! Var lite lustigt dock för nu blev det för en gångs skull Billys tur att titta frågande på mig i hopp om en översättning av vad Britten sa. Äntligen kände jag mig lite behövd 😉

Efter en liten vilostund och hotellbokande i Kyoto på hotellet så var det dags att ge sig ut för lite middag och rundgång i affärer. Vi gick in i ett par arkadhallar också och kikade in de otroligt duktiga personerna som står där och spelar olika typer av spel. Helt fantastiskt duktiga är dom. Kan även meddela att alla dessa hallar är så jävla högljudda att jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen när jag är där inne. Vet inte om det är jag som börjar bli gammal eller vad det är men ljudet är helt sinnesförvirrat högt ibland. Och då ska vi inte snacka om hur det låter i en pachinkohall. Där är det verkligen som att gå in i en tung industri med en helvetes massa ljud. Det blir ett enda stort brus tillslut och jag kan inte förstå hur de orkar med att sitta där inne timma efter timma :O. Sensory Overload är bara förnamnet vad man känner efter en stund. Detta gäller inte bara i arkadhallar, de flesta affärer som man går in i har flertalet skärmar igång med massa olika ljud som spelar samtidigt. Som sagt, vet inte om det är jag som är gammal eller om det bara är så enkelt att det är lättare att stå ut med det när man förstår vad som sägs.

Nej dags att gå till sängs här för en ny spännande dag i morgon med lite mer snabbtåg, en ny stad och nya intryck. Woop Woop!

Japan – Bilder och längd på skriverier.

Känner nästan att jag måste be om ursäkt för att det blir så pass långa inlägg hela tiden! Uppskattar dock att de läses och är glad att de gör det, kul!

Bilder kommer komma senare, just nu så knäpper jag dom bara och sorterar. De kommer läggas upp i ett separat album senare så ni får hålla ut ett tag till. Nog kan det komma några bilder här under tiden men den större mängden kommer vid ett senare tillfälle.

Så fick jag det sagt också 🙂

Japan – Kör gärna runt i en ambulans och skrik i panik, gör det!

Dag två här i Hiroshima spenderades med så mycket sevärdheter att hälften hade varit nog. Nästan hälften, eller nej vänta, det var ganska lagom ändå. Vi tar om det där.

Dag två här i Hiroshima spenderades med precis lagom mycket sevärdheter. Det blev Hiroshima Castle, Peace park och Atombombsmuseet.

Kan börja med att informera att det är mycket lättare att hitta till hotellet när det är ljust än när det är mörkt… och när en vet lite mer vart det ligger. Kan erkänna att en karta även togs med för att på riktigt inte komma bort än en gång ;). Verkar som om valet av hotell vart helt perfekt ändå, väldigt nära de mest sevärda sakerna i Hiroshima. Väldigt nära de mest besökta sakerna kanske jag ska skriva, finns säkert massa mer saker som behöver besökas, men ja ni fattar.

Hiroshima Castle var riktigt mäktigt, man fick gå runt där i trädgårdarna och omgivningarna och kika, hoppa in i lite hus och se hur det var byggt och kolla på deras historia. I ena huset fick man inte ha skor och alla tofflor var på tok för små så jag fick glida runt i bara strumporna. Snällt kallt om fötterna i en byggnad som inte direkt var vindtät , höll på att frysa tårna av mig… men vad görs inte för konsten!

Själva slottet var riktigt mäktigt, precis sådär fräckt som man ser på film lite här och var. Utställningen inne i slottet var även den riktigt mysig och fräck. Historia kring vad som gjort att slottet står där det står och sedan massa föremål från tiden, bland annat olika typer av svärd från olika tidsåldrar. Svärd från 1500-talet som såg helt nya ut, helt galet.

Efter det så blev det fredsparken och massa olika reliker från atombomben som föll i Augusti 1945, väldigt kuslig känsla att gå runt där. Sedan när vi var inne på museet kunde man hålla sig för skratt, fy sjutton vilken skada den bomben gjorde. Nog för att man läst och hört om det och tyckt att man vet vad det handlar om. Det blir en liten annan dimension när man får kolla på saker som hittats från personer som dog av bomben, vart de hittades, vad de gjorde och faktiskt se kläder de haft på sig, skitiga, brända och blodiga. Det blir mer personligt, väldigt mycket närmre och hemskare. Intrycken från museet etsade sig fast och det kommer dröja länge innan det släpper. Går att jämföra med ett studiebesök på ett koncentrationsläger ungefär.

En dag med mycket intryck helt enkelt.

Kan även nämna att på kvällspromenaden efter middagen så lyckades vi gå vilse än en gång och det tog ett tag innan vi hittade till hotellet, men denna gång hade vi lite mer koll i alla fall, skönt det ;). Det jobbigaste är när gator svänger utan att man ser att de gör det, det ställer till mer än man kan ana!

Oh.. på väg mellan slottet och museet så kom det en ambulans körande, och det är inte så jätteovanligt direkt, man hör dom rätt så väl vart man än är i stan vad det verkar. Det som är lite mer annorlunda här är att de sitter och skriker ut grejer i megafon samtidigt som dom kör. Här om dagen var det en ambulansförare som hade igång sirener och allt samtidigt som han vänligt bad folk att flytta på sig så bilen kunde komma fram. Idag var det inte en lika lugn förare som körde så det måste varit något riktigt allvarligt. Han skrek i sådan panik att inte ett ord kunde snappas upp vad som sades. Jag hoppas att personen i ambulansen klarade sig, men måste även erkänna att det såg och lät lite lustigt.. I’m going to hell 🙁

Nu blir det sängen! NN =)

Japan – Snabbtåg går föga förvånande väldigt snabbt.

Sitter just nu på ett hotellrum i Hiroshima där jag befinner mig på våning nummer 20 och har utsikt över en stad ganska fylld av ljus, det är rätt så fräckt om jag får lov att vara ärlig.

Dagen började i Fukuoka, det var dags att sätta fart på mitt tågpass och ta mig till Hiroshima. Tågpasset gör att jag kan åka runt med typ alla tåg i Japan, hur mycket jag vill, så det kommer bli lite tågluffande nu i två veckor ungefär. Jag var lite orolig för hur det skulle vara att åka tåg, hitta rätt spår o.s.v. men det var hur lätt som helst. Allt stod på Engelska så det var inte ett endaste litet problem.

Tåget gick som ett skott och det kändes knappt när det rörde sig, var helt otroligt, skakade knappt något. Att åka tåg är lite av favoriten också eftersom man får se en hel del av naturen. Det märks att jag inte gjort sådär extremt mycket research på Japans natur  innan jag tog mig hit, jag hade inte alls räknat med att det skulle vara så bergigt som det verkar vara. Det är berg precis överallt, helt underbart är det 🙂

Runt 15.12 var jag framme i Hiroshima där jag ställde mig på stationen och inväntade Billy som skulle komma vid 15.30-snåret.

Billy anlände och vi tog oss ut på stan, kollade in läget och käkade lite. Det var en mycket större stad än vi hade räknat med, vet inte riktigt vad vi hade räknat med iofs men stort var det. Vi irrade runt en bra stund innan vi hittade tillbaka till hotellet. Vi vart helt förbluffade båda två över hur vi båda kunnat tappa lokalsinnet så pass som vi ändå gjorde. Sedan när vi hittade en punkt vi kände igen att “här är vi helt hundra på att vi kom från DET hållet” och gick ditåt så hittade vi tillbaka (även om det blev en sjuk omväg såhär i efterhand). Slutade i alla fall med att vi var ute och gick i stan från 16-21 nånstans.

B: “Här har vi gått det är jag heeelt säker på!”
H: “Asså du är heeeelt säker på att vi har gått på alla gator vi går på.”
B:  Ja men, hahah”
H: “Det enda du inte var säker på att vi hade gjort va att gå in i den där butiken… som vi HADE varit i innan”
B: “Jag är helt lost”
H: “Då är vi två!”

En liten glimps av vad vi gick igenom när vi snurrade runt där. På ett ställe hittade vi en karaokebar som hette “Billy the Kid” vilket vi tog kort på naturligtvis. Sen gick vi runt och traskade och traskade och helt plötsligt kom vi fram till… Billy the Kid! Båda vart helt “Hur i heeeelvete kom vi hit igen? Gick vi inte… men… va. vafan” 😀

Fick även med mig en liten läsk upp på rummet som Jason introducerade mig till… Det är en blandning av vattnig mjölk och läsk :S.. Så galet god är den även fast det låter vidrigt så in i bängen. Strange I know!

Morgondagen kommer bli lite sightseeing och så. Tänkte faktiskt ta med en karta så det inte blir lika svårt att hitta tillbaka till hotellet ;). Dock är det svinkallt här när det blåser, blir allt till att köra mössa och vantar, brrr.

 

Japan – Tempel och Hockey.

Söndagen blev en lite lugnare dag än de tidigare har varit. Det blev en dag full av upplevelser och äventyr men ändå inte så intensiv som de andra har varit. Denna gång räckte det med att göra två saker i stort sett och det var rätt skönt det med…

Först av allt så blev det lite sovmorgon, det var Söndag trots allt. Sedan satte vi ett mål att vara tillbaka i lägenheten vid 17-snåret för att se Japan – Sverige i OS-hockeyn. Redan där kände jag att det kommer bli en fin dag, för att chilla hemma på kvällarna har jag aldrig något emot, inte ens på semestrar. Kan inte roa sig hela tiden, hur skulle det se ut?

Vi lämnade lägenheten för att inmundiga lite frukost på ett lokalt kafé som var “franskinspirerat”. Detta innebär då att de har ett namn som kanske kan vara franskt men inte är det och att de har en hel mängd med bakverk som är eller inte är franska. Jag är smått tveksam till att wienerbröden med korv inflätat i sig var franska. Det ska tilläggas att det var längesen jag var i Frankrike så jag kanske inte ska uttala mig. Gott var det i alla fall! Musiken hade kunnat vara lite bättre, pampig klassisk musik passade inte jättebra in till frukosten men det fick en att bli alert i alla fall.

Därefter buss och tågresa till Dazaifu vilket är ett stort tempel en bit bort från stan. Där fanns det en mängd med souvenirbutiker (de är inte dumma dedär Japaneserna alltså), matställen och så ett tempel där de sålde massa andra grejer som skulle ge tur och fasen vet vad. Vi hamnade på ett matställe där inne som hade en underbar Gyūdon. Det var det godaste jag ätit hittills på denna resa!

Templet och dess trädgårdar och statyer var riktigt mäktig, stora härliga träd och lite kullar runt omkring, trivdes som fisken i vattnet. Fick med mig lite grejer från butikerna också så jag var en nöjd kille 🙂

Sedan var det resa tillbaka till lägenheten med ett snabbstopp inne i stan för att få med lite Sushi till middag när vi kollade på Hockeyn. Till Konomis stora förtret så vann Sverige, det gjorde dock inte mig och Jason något!

Kvällen avslutades rätt så perfekt med att jag fick se Micke Nykvist i Mission Impossible 4, dubbad till Japanska. Han är grym på Japanska den där Nykvist 😉

Japan – Klart vi vill bli fotade med lite främlingar på vår stora dag!

Så var man hemkommen efter en heldag ute på stan med Jason och Konomi. Denna dag har varit fylld av saker jag inte hade en aning om att jag någonsin skulle få göra, SPÄNNANDE!

Hela dagen började med att vi skulle gå iväg till ett Kattkafé, för det hade jag läst något om nån gång och kände att det kunde vara kul att få prova på (även om jag är smått allergisk). Ett kattkafé innebär alltså att det finns en jäkla massa katter inne på kaféet som kunderna kan kela och leka med medan de fikar. De flesta kelar mer och fikar mindre. I alla fall så var vi på väg till kaféet som öppnade 11.30, vi var lite tidiga så det hade inte öppnat när vi väl kom fram. Turligt nog så låg det ett tempel på andra sidan gatan så vi tänkte att “Ptja, vafan?” och knatade över.

Väl vid templet visade det sig att det var ett traditionellt bröllop igång och att de strax skulle ta sig ut därifrån, så vi väntade för att kanske knäppa nån bild eller två på en fräck traditionell klädnad. Sagt och gjort så stod vi där, de kommer ut från templet och alla börjar ta kort, så även vi. Det kändes bra konstigt att stå och fota ett brudpar som man inte hade en aning om vilka det var, men vafan man lever ju bara en gång.

Japanskt bröllop

Japanskt bröllop

Vi var på väg att kila därifrån, då kommer en person fram till oss som arrangerade hela evenemanget och tyckte att vi skulle ta ett kort med brudparet… Jag och Jason alltså. Det kändes snällt obekvämt och vi försökte slingra oss ur det det bästa vi kunde. Men… well… som jag skrev tidigare, man lever ju bara en gång?

Henrik och Jason med brudparetHenrik och Jason med brudparet

Henrik och Jason med brudparet

Dessutom är det ganska spännande att veta att de kommer berätta för sina barnbarn om de där två främlingarna som förstörde deras stora dag ;). Lite illa till mods gick vi iväg men kul var det, hur skulle ett kattkafé kunna slå detta?!

På ett sätt kunde det väl det men på ett annat sätt inte, jag vet inte riktigt vad jag tycker om hela den där grejen med kaféer med djur i. Det var lite mysigt att sitta där med alla katter runt om en och jag förstår “behovet” av det då knappt några lägenhetskomplex tillåter att man har husdjur. Och hälsoeffekterna av katter är väl vetenskapligt bevisade om jag minns rätt (alltså att man blir lugnare av dem och att det hjälper mot depressioner o.s.v.). Katterna såg ut att ha det bra i alla fall och det är det som är det viktigaste, mer bortskämda katter får man leta efter.

När vi varit där så började Konomi prata om att det fanns ett Ugglekafé i stan också… When in rome… så vi gick dit också, de hade insläpp en gång i timman och ett begränsat antal platser. När vi kom dit så fick vi komma in vid hel timma två timmar senare. När det väl var bokat gick vi runt och kollade på lita andra grejer, mest affärer och lustiga namn på affärerna… Sedan var det dags att hänga lite med ugglorna.

Ugglekafé kan jag faktiskt inte rekommendera alls. Jag kände mig sjukt illa till mods när vi gått därifrån och jag insett vad det var som hände och hur ugglorna antagligen upplevde hela situationen, den stressen som de måste känna lär inte vara nådig. Men det var en jäkla massa ugglor där inne, man fick en genomgång över vad man fick och inte fick göra med ugglorna. Sedan var det free for all på att ta kort och klappa de små och stora liven. Det finns kort på mig med en uggla på axeln, det var svårt att inte le för det är sällan man är så nära ett så ståtligt djur som en uggla. Men ja. Rent generellt var det ett dåligt beslut att gå dit. Får se det positivt, nu kan jag i alla fall varna andra för att inte göra det…

Sedan hände inte så mycket mer denna dag, men det räckte gott och väl, lite upp och nedgångar helt klart! Oh justja, vi var inne på en arkadhall också där vi kunde se tokiga japaner som var sjukt duktiga på dansspel bland annat. Jag har ju sett sådana filmer på youtube men jag trodde inte att det var så pass vanligt ändå 🙂

Nu är det natten, puss på er!