Jag är nog en av de som är sämst på att fira Sveriges Nationaldag. Den går mig som omärkt förbi, hade det inte varit för att det sedan 2005 är en röd dag hade jag antagligen inte tänkt på det över huvud taget. Jag firade min genom att arbeta jag.

Lite svårt har jag nog för att vara stolt över att komma från ett land när det enda som hänt är att jag haft en tur i det som kallas livets lotteri att just födas i Sverige och inte i något annat land. Jag vet inte om det beror på att det inte egentligen är något specifikt som vi firar heller.

Det sägs väl att det var den 6:e Juni 1523 som Gustav Vasa enade Sverige. Och nej detta kunde jag verkligen inte i huvudet, jag wikipediade mig till det. Men där står det även att det var 6:e Juni enligt den Julianska kalendern och om en använder den Gregorianska som vi gör nu så är det egentligen 16:e Juni, så då blir det ännu mer underligt tänker jag.

Känns det inte som ett litet påhitt det där med Vasa ändå, inte att det hände utan mer att det är därför som vi firar. Jag menar, den började typ firas på 1800-talet, 300 år efter händelsen. Sedan började Svenska Flaggans dag att firas i början av 1900-talet som sedan förvandlades till Nationaldag 1983.

Vi har alltså inte haft en officiell Nationaldag förrän 1983.

Jag har absolut inget emot att det firas, är väl alltid härligt med lite firande som inte är kopplat till religion tänker jag! Men just anledningen är lite vag kan jag känna. Verkar mest som om datumet valdes för att det ofta är fördelaktigt väder just den tiden på året, eller är jag cynisk nu?

Kanske skulle börja fira Sveriges nationaldag enbart genom att vara tacksam för att en har fått växa upp i ett land där en får säga och tycka vad en vill, där en kan känna sig trygg och säker, i ett land utan krig och förtryck. Fira tacksamheten och inte så mycket stoltheten.

Fridens.