Det började lördagen förra veckan då jag helt sonika glömde bort att blogga. Jag skrev inte det där dagliga inlägget som jag gjort så länge. Det föll ur minnet och jag tänkte inte mer på det. Vilket inte är så konstigt med tanke på att jag glömde bort det.

Sedan tänkte jag inte på det på Söndagen heller, inte förrän på kvällen då det slog mig. Det slog mig att jag nu för första gången på typ 15 månader glömt bort att skriva ett inlägg. Men det kändes helt okej.

Som jag skrivit tidigare så har jag ibland vacklat över om jag ska göra det eller ej då jag inte direkt har vettiga saker att skriva om hela tiden, eller knappt nån gång av tiden, men jag har hållit i. Nu när jag helt plötsligt fick ett ändrat mönster så kändes det helt okej ändå.

Detta ledde till att jag inte bloggade något annat än Tio i Tolv under hela veckan.

En sorts befrielse faktiskt. Dock är jag lite imponerad över mig själv att jag faktiskt lyckades hålla det vid liv i 15 månader. Jag trodde knappt att jag skulle klara av ett år, men det gick ju vägen.

Vi får se hur jag hanterar detta. Kanske börjar jag skriva dagligen igen, eller så gör jag det inte. Framtiden får utvisa detta. Dock ska jag göra mitt bästa för att försöka avsluta Tio i Tolv. Jag är ändå fyra månder in i det nu, bara åtta månder kvar liksom, hur svårt kan det vara?

Fridens.