Det är ganska mysigt att bo på hostel ändå. Jag kan faktiskt förstå charmen med att åka runt till olika ställen i världen och bo på platser som denna. Det är en speciell typ av folk som kommer till hostels och vandrarhem och alla har en rätt skön attityd verkar det som. Nu låter det som om jag har träffat varenda kotte på hela hostelet, vilket jag inte har, men det är det intrycket jag får.

Jag sitter nu på min kammare som jag delar med Araben, Koreanen och Japanen. De är inte här för tillfället men de har varit här tidigare. Koreanen var otroligt taggad på att åka till Seattle för där var det VERY CHEAP, HERE 400 DOLLAR, THERE 200 DOLLAR VERY CHEAP! Vet inte riktigt vad han håller på med, han gick härifrån med en sån silvrig väska förut! Något skumt är det ju på gång ;).

Araben ska lämna oss nu för lite äventyr ute på öarna tydligen. Se naturen i Vancouver lite innan han kommer tillbaka för att va i stan några dagar till och sedan hem till Saudiarabien. Han verkar trevlig men han sa det att Sverige verkar vara ett bra land! Men det har väldigt högt antal med självmord! Jag antydde något om att Sverige var väl kanske bara det land som höll koll på hur många det faktiskt är som tar självmord istället för att klassa det som något annat. Men han verkade inte tro på det resonemanget, eller så förstod han inte riktigt vad jag menade. Japanen är han som är tystast, men han är väl yngst också. Väldigt försiktig av sig, han trampade på mina skor förut och jag, stridslysten som jag är, gick ju till attack på en gång, slet av mig tröjan och slog mig själv på bröstet, skrek osammanhängande och började hoppa upp och ner i rummet… Eller nej det gjorde jag inte, men han bugade och bad så hemskt hemskt mycket om ursäkt, sedan ställde han tillrätta mina skor och fortsatte med det han höll på med. Japaner…

Jag har en arbetsintervju i morgon. Det är för ett jobb på ett café, tydligen så jobbar man där som lärling i nån vecka eller två, sedan blir man skickad på nån baristautbildning där man lär sig göra LATTE ART och sen får man väl komma och jobba igen då. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det, det verkar rätt soft och så men jag har ingen aning om jag klarar av det. Klart att jag klarar av att hälla upp lite kaffe o.s.v. Men klarar jag av att vara så service minded som faktiskt krävs för ett sådant jobb? Sedan är det ju det här med pengarna också. Det är ju inte så att jag har stenkoll på hur mycket varje mynt är värt och hur alla mynt ser ut eller vad i helvete man ska göra med alla jävla skitmynt som detta land håller på med. Jag brukar köra den fina taktiken att när jag ska betala något så slänger jag upp en näve mynt det första jag gör så att expediten kan stå där och härja med dom och ta det den tycker att han/hon ska ha. Sedan lämnar jag sedlar i efterhand :D. Funkar hur bra som helst.

Måste väl dock säga att det oftast inte är jag som tar initiativet till att börja rota i mynthögen. Jag brukar försöka stå där och tyda tecknen på alla mynt, men de i kassan blir lite stressade och ber att få hjälpa till. Inte så att jag står där och vägrar ta emot hjälp bara för att jag måste lära mig. Måste ju tänka på de andra också! Men jag får se det från den positiva sidan. Om jag nu får jobb som kaffegörare och taemotpengare så lär jag ju lära mig mynten rätt så snabbt… Förhoppningsvis!

Jag måste säga att jag känner mig rätt tråkigt som bara sitter inne på rummet på kvällarna och inte är ute och tumlar runt! Å andra sidan gjorde jag ju inte det i Sverige heller, men jag vet inte, nu är man så nära hela tiden… Iofs kanske det vore lite korkat att gå ut och svira hela natten, även om jag inte dricker, när jag ska på intervju dagen efter ;). Nej det får bli lite sällskapsresan istället känner jag!