En av de finaste kvällarna

Satt och tänkte tillbaka på en av de finaste kvällarna jag haft i mitt liv. Nog för att det har funnits många fina kvällar, men nu ska jag kort berätta om en av de bättre!

Året var 2014 och DUP var iväg för att paddla lite kanot i de Småländska skogarna. DUP skapades 2012 när vi var tre vänner som vandrade Jämtlandstriangeln. Vårt måtto under den trippen var att “Det hade varit drägligt utan packning” eller då DUP “Drägligt Utan Packning” som vi kortade ner det till.

Vi utgick från Hovmantorp i Småland och skulle padda längst med Ronnebyån ner mot Ronneby i blekinge. En tur som skulle ta 3 eller 4 dagar beroende på hur fort en paddlade. Vi gjorde det på 3 dagar då vi sista dagen var rät slitna och det ösregnade. Så vi paddlade på som tusan för att komma fram till vårt mål.

Jag och Johan
Magnus och Patrik

Hur som helst, sista övernattningen blev på en mysig strand, vi badade, hade det gött, grillade och chillade. Sen drog Magnus fram rollspelet! Här sviker mig mitt minne, för jag kommer inte ihåg vad rollspelet hette eller exakt hur det gick till, det enda jag kommer ihåg var att det var så himla roligt. Speciellt när Johan rollspelade en Dansk, den mannen kan imitera Dansk-Engelska vill jag lova.

Och detta var en av de mysigaste kvällarna jag haft i mitt liv. Det var så himla härligt och trevligt. Det är en kväll som jag tänker tillbaka på då och då och blir varm i kroppen!

Rollspel

Som sagt, morgonen efter denna kväll så började det ösregna och vi paddlade som tokar så att vi skulle komma fram till vår destination, För vi var rätt blöta och orkade liksom inte tälta en natt till när allt redan var blött. När vi väl kom fram så duschade vi och packade in sakerna i bilen och åkte upp mot Hovmantorp igen där Johan bodde. På vägen stannade vi och köpte pizza.

På pizzerian så var det en TV som var igång och vi tittade förundrat på den. Vafan är det som händer? Jo hela Sverige stod i brand, under de dagar vi varit iväg och paddlat så hade den stora branden i Västmanland härjat. Mycket kan hända på 3 dagar när en är ute i vildmarken!

Tack för en fin tur och fina minnen!

Fridens.

Uteblivna ambitioner

Året var 2013 och jag var iväg på en tripp till Oskarshamn för att hälsa på min gode vän Patrik. Väl där gjorde vi massa bra och roliga saker. Tittade på grejer, åkte till Öland, var i Kalmar, åkte till Hovmantorp för att hälsa på Johan. Det var några riktigt trevliga dagar helt enkelt.

I denna veva hade jag ambitioner av att börja åka skidor. Nog för att detta var på sommaren, men hösten var ju på intågande så vintern kändes inte allt för avlägsen ändå. Väl inne i nån butik i Kalmar eller Växjö eller vart det kan ha varit så får jag syn på något som jag kände att jag verkligen behövde. Jag har aldrig behövt något så mycket i hela mitt liv.

Pjäxor för längdskidåkning! De var på rea, tror de gick loss på 300:- eller något efter att alla 70% dragits bort. Jag var salig. Nu äntligen skulle det bli av! SKIDOR SKALL ÅKAS!

Men nu sitter jag här, det är 2022 och jag har nog inte haft de på fötterna nån gång sedan jag provade dom i butiken tror jag. Skidköp uteblev på grund av anledningar och sedan glömdes de lite bort och nu känns det inte så aktuellt längre. De ligger dock kvar någon stans i huset!

Men ni kan väl hålla med om att de är svinsnygga? Och att om jag hade börjat skida så hade det gått fort som fanken? Eller?

Ambitioner är bra att ha, men det är nästan bättre när de frias in. I alla fall efter ett inköp.

Fridens.

Idag var det val

Och nu väntar vi på resultatet.

Får se vart detta barkar iväg, blir spännande att vakna upp i morgon och ta del av nyheterna. Oavsett så verkar det bli otroligt jämnt, men jag hoppas att vi alla lyssnar på våra kroppar, för hjärtat är rött och ligger till vänster.

Sen kan jag tycka att det nya sättet en röstar på, med att hämta lappar bakom en skärm istället för öppet, gjorde att allt tog så himla mycket längre tid. Det gjorde det i alla fall där jag röstade. Sen var möbleringen i den vallokalen också ganska underlig. Men hur som helst så ska jag sova nu!

Natti!

Minnet är bra men kort

Skrev ju igår om det där bröllopet som jag var med och våldgästade. Det visade sig att jag hade skrivit om det innan, och det var väl det jag trodde! Jag hittade det gamla inlägget från februari 2014. Jag hade dock inte skarvat så mycket utan kom ihåg ungefär hur det var såhär 8 år senare.

Men det får man väl ändå tycka är helt okej, att ha gjort ett dubbelinlägg om något som hände för 8 år sedan. Kanske är så jag ska börja göra. Publicera om inlägg som jag redan postat… Otroligt bra idé, detta får jag fundera vidare på.

Men nu ska jag ta och försöka skärpa mig och inte dubletta så mycket förrän jag tagit beslut i frågan.

Fridens.

Våldgästa bröllop

Kom att tänka på när jag var i Japan 2014.

Det var en kall februaridag. Jag var i Japan och hälsade på min kompis Jason. Vi hade gått runt i staden där han bodde, Fukuoka. Det var jag, Jason och hans dåvarande sambo, nuvarande fru, Konomi.

Vi kom fram till ett tempel som jag ville titta lite närmre på, för jag tyckte att det var fint. När vi väl kom in på tempelgården så såg vi att det var massa finklätt folk där inne. Vi hade lyckats vandra in mitt i ett bröllop! Det verkade som om själva akten var färdig och att de nu samlades ute på gården precis utanför templet.

Människor överallt med jättefina kläder och så. Jag frågade Konomi om hon trodde att det var okej om jag tog lite kort, det sa hon att det inte var några problem.

Så det gjorde jag, efter en liten stund frågar hon mig “Vill du ta bild med brudparet?”. Jag hann inte säga så mycket innan hon hade rusat iväg för att prata med dom om det. Hon kommer tillbaka och är jätteglad och säger att “De vill jättegärna ta bilder med er!”

Okej, så här är man nu, vid ett tempel i Japan, och får frågan om man vill vara med på ett foto med ett brudpar som jag aldrig träffat innan eller har en aning om vilka det är. Så jag gjorde såklart det som alla skulle gjort. Tacka ja!

De ville ha med Jason också som tur var, så jag behövde inte spela rollen som jättelik västerlänning själv på korten. De frågade vart vi var ifrån, när vi svarade Sverige så sken brudgummen upp och sa “HENKE LARSSON!”. Där snackar vi genomslagskraft. Henke går igenom allt!

Så det var en kortversion av berättelsen om hur vi våldgästade ett bröllop i Japan. Efteråt så gick vi till ett kattcafé och fikade. Var även till ett Ugglecafé… men det vill jag helst glömma såhär i efterhand!

Fridens.

En sorgens dag

Så har det hänt, det som jag snackade om i ett inlägg för nån månad sedan. SAAB’en har nu lämnat mig för alltid.

Helt ärligt så är jag lite ledsen, jag har älskat min fina SAAB sedan första dagen jag la ögonen på den. Det var lite av en barndomsdröm att äga och köra en SAAB 93. Jag minns liksom när de släpptes på marknaden och jag stod där och trånade. Sedan typ 10 år senare så kunde jag köpa mig en egen. Och vilken bil! VILKEN BIL!

Den har tjänat mig väl. Tror den hade gått 12.000 mil när jag köpte den, när jag sålde den hade den gått 28.000. Dock har den stått still nu i två år nästan, så det är klart att det sliter på stackarn.

Den har varit med mig på semestrar och på söndagsturer och fört mig fram och tillbaka till jobbet. Den har fått mig att köra alldeles för fort och fått mig att känna mig levande vid tillfällen då jag mest känt mig död.

Den har gett mig huvudbry, ångest och panik när den inte startat eller krånglat. Men mest av allt så har jag älskat den!

Jag kommer ihåg ett tillfälle i Göteborg, strax efter att jag flyttat ihop med H. Då ställde vi av hennes bil och hade kvar SAABen. Hon hade den till jobbet och jag åkte tåg. En eftermiddag när jag kom hemvandrandes från bussen så såg jag en så sjukt jävla snygg bil stående utanför vår port. Jag tänkte ungefär som “Vafan är det där för bil?! Sån vill jag ha!”, sen visade det sig att det var min kära SAAB som stod där och gnistrade i solen. Det var ett tecken för mig att jag hittat rätt!

Men nu är den såld, på tok för billigt, till en person i Åmotsfors. Jag hoppas att de kommer ta väl hand om den och att de kommer ha lika trevligt som jag har haft i den. För det är en fantastisk bil! Alla borde äga en SAAB nån gång i livet. Komforten är helt otrolig. Och körkänslan…

En av de första bilderna på skönheten
Den sista bilden på skönheten.

Tack för allt kära SAAB. Jag hoppas att jag får se dig igen nån gång. Eller kanske inte, det gör nog för ont.

Och jag vet att det är så fånigt att känna såhär inför en bil. Men då är jag helt enkelt fånig. När jag ringde min bror och berättade att den var såld så undrade han först vad det var som hade hänt. För innan jag berättade vad det hela gällde så trodde han, på min ton och sättet jag pratade på, att någon hade dött eller att jag skilt mig eller liknande.

Fridens.

Strumpkungen

Ibland så får en syn på en sak som gör att pusselbitarna bara faller på plats. Allt får en mening och inget är längre underligt. Det hände mig i liten skala här om dagen. Det var dagen som jag stötte på strumpkungen.

Hade slutat jobbet, fått av mig arbetskläderna och stod och duschade. Jag har börjat duscha på jobbet nu eftersom det sparar mig så himla mycket tid. Istället för att byta om, helt svett, och sätta på mig privata kläder och sedan sitta svettig i bilen i en timma. Sen efter det försöka hinna att duscha här hemma med barn som springer runt och skriker på mig. Nej då tar jag hellre 10 minuter extra på jobbet och får duscheriet gjort!

Hur som helst så stod jag där i godan ro och vred upp värmen stegvis tills dess att jag blev helt skållad på ryggen. Då skymtade jag något i ögonvrån. Svarta strumpor… I duschen?! Det stod en mani ett av båsen och duschade med strumporna på?!

Va i hela… Försökte att inte tänka mer på det utan vred upp värmen ett steg till, slösa på varmvatten kan jag allt göra när det inte är jag som betalar för den! Strumpkungen pratar med en annan man i duschen, han förklarar att alla tyckte han var galen när han satte in en ny vedpanna istället för bergvärme för några år sedan. “MEN VEM SKRATTAR NU?! NÄR JAG VÄRMER HUSET HELA VINTERN FÖR 1500 SPÄNN, OCH DE SITTER DÄR OCH BETALAR 10.000 I MÅNADEN I EL!”

Jag sneglar bort igen, strumporna hade nu åkt av. Det var alltså inte till för någon sorts underlig “jag vill inte få fotsvamps”-anledning, det var något annat. Alla duschar färdigt under tiden som jag vrider upp värmen ytterligare några steg. Sedan förstår jag vad som hänt, jag har fått klarhet i hela situationen. Pusselbitarna faller på plats.

Orsaken att han går in i duschen med strumporna och sedan tar av sig dom i duschen är såklart för att han tvättar dom! Strumpkungen tvättar strumporna i duschen, sköljer av dom och sedan hänger han upp dom på ett av elementen i omklädningsrummet. Jag har alltid undrat vad det är för vansinniga människor som hänger upp gamla svettiga strumpor på elementet i omklädningsrummet. Men det är ju rena, nytvättade strumpor som väntar på att få göra ytterligare en arbetsdag när de torkat.

Tanken har aldrig slagit mig, det var så mycket utanför boxen att jag fick svindel. Jag funderade på om jag skulle börja göra samma sak. Men om jag ska vara ärlig så är jag nog inte redo att bli en strumpkung. Inte än.

Fridens.

En trött hamburgare

Det blev hamburgare till kvällsmat idag. Stekte på dom och började rodda ihop bröden.

Tillbehören skars upp, klet kletades på, allt slogs ihop och sedan lades locket på. Så tittade jag på hamburgarna och bara “Gud vad fattigt det där såg ut då”, sen tittade jag mot spisen och insåg att själva burgarna låg kvar i stekpannan. Det blev en helt annan känsla på maten efter att de också hamnat i bröden kan jag säga.

Under tiden som jag tillagade maten så sprang HV runt mina fötter och tiggde mat. Men han ville varken ha lök, eller gurka den lilla rackaren. Det visade sig sen att hans matskål var tom, så det kanske inte var så konstigt ändå…

Harry-Victor som liten kattunge 2017

Hittade denna bild när jag letade igenom alla mina mappar. Tycker att den är så himla söt. Jag var inte särskilt glad på HV efter att jag tagit fotot. Men söt är han. Ganska hissnande att han fyllde 5 i år. Tiden går!

Fridens!

Ljudböcker

Det är fantastiskt ändå, vad härligt det kan vara med ljudböcker. Jag har inte använt mig av dom på länge, men jag tog upp det innan semestern och har nu fortsatt när jag börjat jobba igen.

Innan så lyssnade jag mycket när jag bara skrotade runt hemma, åkte bil eller annat fortskaffningsmedel. Men nu kan jag lyssna på jobbet, det öppnar ju upp för helt andra möjligheter det.

Men jag är lite bekväm av mig än så länge, har bara lyssnat på böcker jag redan läst innan. Varför? Jo för att de är väldigt bra! Just nu lyssnar jag på The First Law-serien av Joe Abercrombie. Innan det lyssnade jag på Belgariaden av David Eddings. Båda serierna är fantasy. Den första bra mycket brutalare än den andra.

Men när jag är färdig med The First Law så kommer jag tugga i mig lite nya böcker tänkte jag, det ska bli roligt!

En bra grej att lyssna på gamla böcker är också att jag inte behöver vara 100% uppmärksam, det gör inget om jag råkar zona ut i 10 minuter, för jag vet ändå ungefär vad som komma skall!

Bild för uppmärksamhet: Nånstans i Arizona 2011

Nu tror jag att mina kokta ägg har kallnat, då ska de in i kylen och jag ska ner i bingen!

Fridens.