Funderade lite på det efter vi hade varit iväg och kört Go-kart med jobbet. Det verkar som om jag har någon sorts vibb som gör att folk inte tror att jag ska vara bra på saker, detta var väl tredje gången det händer där jag faktiskt reagerar på det. Har säkert hänt andra gånger också men dessa tre har fastnat. Jag tar de i omvänd ordning i när de uttrycktes. Alltså den senaste först, spännande va?!

1. Go-Kart: Att du var så duktig på att köra kart, det kunde man inte tro!
2. Skridskor: Du kunde ju åka skridskor! Det trodde jag inte!
3. Engelska: Det var en riktig överraskning att du var så duktig på Engelska!

Go-Kart: Detta var som sagt med jobbet, och jag måste säga att jag verkligen inte tar illa upp av dessa kommentarer eller att jag klagar på något sätt. Jag tycker mest att det är fascinerande att jag uppfattas som en person som inte skulle varit bra på dessa saker. Men i alla fall, jag kom på andra plats i Go-Karten och det kom som en överraskning för många, nästan lite synd att jag inte bettat lite på det!

Skridskor: Detta var också med jobbet, vi fick låna utrustning och ishallen i Mariestad för att spela lite Hockey mot varandra. Jag hade inte stått på ett par grillor på… ja, vad kan det ha varit, 17 år eller något sådant, visst hade jag åkt inlines, men det är inte riktigt samma grej. Men det kom tillbaka till mig ganska fort ändå, vilket verkar ha överraskat några stycken. Dessutom gjorde jag mål, inte illa!

Engelska: Detta var när jag pluggade upp mina betyg på Komvux, så säg runt 2002, shit, 13 år sen, jaja… Det var väl nån vecka eller två in på terminen och vårt första lilla prov skulle gå av stapeln och jag aceade det så jävla hårt att lärarinnan blev sjukt överraskad, det lät på henne som om jag inte skulle kunna ett enda ord Engelska. Hon fick dock ändra sig och hiva hit ett MVG, så gött så!

Det positiva med att slå från underläge är att det bara går att vinna, för om en inte fixar det blir det ingen stor grej, men om en klarar av det med bravur så blir det succé!

Fridens.

På väg till jobbet idag så började en mötande bil blinka på mig så in i fanken, tänkte att det antagligen glider runt nån Älg i närheten av vägbanan så jag saktade naturligtvis in som en vettig person och kikade runt efter hindret på min väg.

Dessvärre var det inte någon Älg som hade glidit omkring, utan det var två bilar som hade kolliderat och mitträcket var ganska illa tilltygat, massa saker låg utspritt på min sida vägen också, därav allt blinkande.

Det verkade som om vänster framdäck på ena bilen hade smällt, antagligen var det väl en misslyckad omkörning så hen drog in i räcket och shit hit the fan så att säga.

Så snälla, ta det lugnt i trafiken, så jävla bråttom är det inte och inget möte i världen är värt att dö för, och om det är det så kanske du behöver omprioritera lite!

Fridens.

Avslutade precis sista boken av Harry Potter igen, även denna gång på ljudbok. Fick lite längtan efter böckerna efter att vi kollat igenom alla filmer. Jag kände inte för att dra igenom alla böcker, så jag gjorde helt enkelt valet att lyssna på bok 5, 6 och 7, alltså de tre sista.

De är mysiga, jag gillar de som sjutton, vilket passar sig då det är antagligen det antal gånger jag lyssnat/läst böckerna, sjutton alltså.

Men. Här kommer det…

Jag börjar störa mig lite på de där små luckorna som finns, inte så små heller, de är väl superstora egentligen men jag har valt att bortse från dem, och gör det till viss del än, men som sagt, de gnager lite i mig!

Det finns så många ställen i dessa böcker där en sitter och tänker “Vafan, det där verkar sjukt onödigt, varför krångla till det?!” eller “Oj vad det där inte stämmer in med det som stått innan” o.s.v.

Men det spelar ingen roll, ingen roll alls, för jag blir alltid gråtmild och känslosam när jag närmar mig slutet av böckerna. Mysigt.

Dessutom är den Amerikanska versionen av ljudböckerna helt fantastisk. Det är Jim Dale som läser och, ja, det är helt enkelt fantastiskt!

Fridens.

Funderade lite på det här om dagen, vad har jag för superkrafter egentligen? Nu snackar vi inte om att kunna flyga, bli osynlig eller läsa tankar. Släpp hela X-Men och Marvelgrejen för en stund, nu pratar vi om vardagssuperkrafter. Helt enkelt, saker en är bra på och när en utför dem så blir det bra i 98% av fallen.

Jag vet att jag kom på två stycken som jag har, men nu kan jag för mitt liv inte komma på vad den andra var. Så vi kan direkt säga att en av mina superkrafter INTE är att komma ihåg saker, skönt att få det överstökat!

Nu till den superkraft som jag faktiskt kommer ihåg att jag besitter.

Jag är en jävel på att uppskatta hur lång tid det tar att ta sig från punkt A till punkt B. Om jag är på väg för att träffa någon och ska säga när jag är framme så kan jag oftast minutbestämma det.

“Vart ska vi ses? Ah, okej, jag är där 14.32”

Och vart är jag 14.32? Jo precis på det stället där vi hade bestämt, det är helt fantastiskt. Detta gäller inte enbart när jag kör bil och därigenom kan anpassa hastighet efter hur mycket tid jag har kvar, kan göra samma sak med buss, tåg, tunnelbana, båt, flyg, you name it.

Jag får helt enkelt återkomma när jag kommer ihåg vad min andra superkraft är, för jag vet att jag har en till!

Fridens.