Underligt det där.

Ibland får jag för mig att skriva riktigt långa blogginlägg som handlar om samhället vi lever i eller vad som helst. Men jag kommer en bra bit på väg i texten så falnar den och jag slutar skriva, jag har ingen aning om varför. Dessutom slutar det i stort sett aldrig med att jag publicerar sådana inlägg här eller någon annanstans.  Jag har verkligen ingen aning om varför det är så heller. Jag kanske skulle ta och utforska denna del av mig själv?

Egentligen är det nog inte så mycket att utforska som jag skulle vilja tro. Jag är en väldigt enkel person i ett svårt skal. Jag tror det har att göra med att jag vill vara alla människor till lags. Jag vill inte att någon ska tycka illa om mig eller så. Så för att inte stöta mig med personer så håller jag mina åsikter, vare sig de är politiska eller icke politiska, för mig själv. Vilket egentligen är otroligt korkat. Vi lever i ett fritt land och skulle någon tycka illa om mig för någon av alla mina sunda värderingar är det ju fel på den personen och inte mig.. Eller hur? 😉

Något som ligger i närheten av detta är min ovilja att vara “isolerad”. För om jag är isolerad och inte kan tala med mina vänner på något sätt, via mobil eller internet samtidigt som jag gör något annat så tycker jag nästan att det är slöseri av tid. Vilket också är helt sjukt! Och detta är en av de största anledningarna till att jag väldigt sällan tar mig tiden till att bara sätta mig ner och läsa en bok. För när jag läser en bok så kan jag inte sitta och snacka med någon samtidigt.

Men man kanske skulle idka lite terapiarbete genom att smyga in lite av vad jag tycker om världen här i bloggen. I sportsammanhang klappar mitt hjärta för Hammarby IF, jag kommer poströsta rött i valet då jag ej är i landet när själva valet drar igång, orättvisor och idioti får mig att bli tokig.

Puss på er 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published.