Det fick bära eller brista

Idag var jag otroligt trött på att vara sjuk. Som jag skrivit ett par gånger tidigare har jag dragits med en långvarig förkylning efter att jag åkt på flunsan. Nu de senaste dagarna har jag bara hostat lite då och då, men väntat med tålamod på att det ska gå över. Men vafan, det gick ju aldrig över!

Så idag tog jag tjuren vid hornen och tänkte träna bort den sista kvarvarande förkylningssymptomen. Ibland fungerar det så har jag för mig, känna sig på gränsen, ta i så in i helvete, frisk resten av livet. Eller?

Så denna kväll blev det att jag sprang upp för billingen och sedan gick ner. Jag kunde knappt andas när jag kom upp och jag hade blodsmak i munnen. Det var på något sätt väldigt tillfredställande.

Nu kommer jag att sova gottis! Frågan är hur jag vaknar, frisk eller ännu sjukare?

Fridens.

Den Svenska teaterkulturen

En god vän till mig tog upp problematiken med den Svenska teaterkulturen. Egentligen är det ingen problematik så länge som skådespelarna håller sig till just teaterscenen. Men så småningom så glider de allra flesta över till film, och där flyger inte det sättet att skådespela så jäkla bra faktiskt. Det blir väldigt konstlat.

Det är inte konstigt att det blir det heller för det är verkligen två helt skilda saker, att skådespela på film eller på teater. När en har att göra med film så ser den tänkta publiken karaktären i närbild och hör precis allt den säger hela tiden, om det inte är menat att de inte ska höra eller se. När det kommer till teater så måste skådespelaren visa med hela sitt kroppsspråk och sin starka stämma vad som händer på scen. Det blir en helt annan dynamik mellan karaktärerna.

Jag ser inte något fel på det, verkligen inte, bara det att det blir lite lustigt när en ser en teaterskolad person i en film. Och jag anar att det blir samma sak om en filmskolad skådespelare hoppar in på teatern, den vana publiken märker det nog väldigt väl!

Här i Sverige där vi har en ganska så begränsad population och därav inte lika mycket aktörer i omlopp så varvar de ofta tv/film/teater ganska så friskt, dessutom så har jag fått för mig att i skådespelarkretsar så är det liiiite finare att vara på teater än att vara med i filmer. Bullshit säger jag, konst som konst, det är lite som att jämföra äpplen med päron när en ska titta efter vilket som är bäst.

Det var nog allt jag hade att säga om detta ämnet just nu, kommer jag på något mer så lär jag återkomma!

Fridens.

Poff sa det bara

Detta har hänt någon gång tidigare och det är så sjukt irriterande!

Jag skrev en jättevacker post här om fantastiska saker, men så fort texten kommit ut ur fingrarna så försvann den från huvudet. Dock försvann den från allt annat också tydligen då WordPress passade på att vara ett riktigt arsel. Så den posten kommer antagligen aldrig att se dagens ljus. Men det gör väl inget för nu blev det ju en annan post istället.

Men nu är jag för trött för att skriva något alls av mening eller vikt, så jag lägger in en bild här som nästan beskriver känslan av Worspress svek av mina verk!

DSC00142

 

Fridens.

Skoäventyr utan dess like

Idag har jag varit på skoäventyr, inte vilket äventyr som helst utan ett episkt sådant. Jag gav mig ut för att införskaffa mig ett par längdskidor med tillhörande skor! Så blev det dock inte (vilket kanske var tur för snö finns det ingen). Det som hände dock var att jag kom hem med ett par nya skor istället.

Varför nya skor? Mest för att jag upptäckte att de jag hade hade börjat lösas upp till sina beståndsdelar.

Efter att ha provat 5 eller 6 olika par skor så fastnade jag för ett par som kändes underbara! De var så vackra, så fina, så sköna! Dessutom så var de inte samma modell som jag använt de fyra senaste gångerna jag bytt skor. Ja, jag har köpt exakt samma modell och storlek i ett par år nu, men inte denna gång! Glad i hågen drog jag hem med skorna och började glida runt i lägenheten.

VAFALLS. Mina underbara nya skor kändes inte alls lika sköna hemma som i affären, de var rent ut sagt obekväma. Det var en skam! Jag kände mig otroligt kränkt över att skorna bytt skepnad någon stans mellan affären och mitt hem. Jag bestämde mig för att göra något jag aldrig tidigare gjort i hela mitt liv, här skulle lämnas tillbaka skor!

Så sagt och gjort, till affären åkte jag och bytte in skitskorna mot lite hårda kontanter. Direkt efter åkte jag till en annan affär som jag visste hade ett par skor som skulle passa mig i smaken.

Affären var gjord på 5 minuter, in, hitta rätt modell, rätt storlek, betala, gå ut.

Ja ni har gissat rätt, jag köpte ett femte par av mina absoluta favoritskor. Och nu tänkte jag att jag faktiskt har ett ypperligt tillfälle att visa vad som skiljer ett par riktigt slitna skor och ett par flång-ur-kartong-skor av samma modell! Tänk vad fantastiskt att jag gör sådana uppoffrande saker för er mina läsare. Medalj borde jag få.

IMG_4033

Titta vilka exemplar! Jag tror att ni ser vilka skor som är nya och vilka som är slitna, jag tycker att det är fantastiskt! Nu ska jag glida runt i mina nya skor och vara glad!

Fridens.

Telefonen min

Jag har nu snart haft min Samsung S3 i två år. Det märks verkligen både på det ena och på det andra sättet.

Jag satt med en vän på en biograf och inväntade att filmen skulle börja då han ville ta en kik på min telefon, för han hade nämligen beställt en ny. Han vart förvånad över hur välbevarad den var. Inte en repa, ingenting! Den var som ny och då var den ändå 1½ år. Helt fantastiskt!

Tre dagar senare så anländer jag till jobbet och kliver ur bilen. Då flög mobilen ur handen och ner i asfalten. PANG sa det bara så var det sprickor över hela skärmen och nyhetskänslan av telefonen var ett minne blott.

Redan innan detta hade jag varit ganska så trött på telefonen då den varit seg som sirap. Nog för att 20 sekunder inte är så lång tid, men när en står och tittar på telefonen och väntar på att en app ska komma igång så kunde det lika gärna ha varit 20 år.

Jag började genast kolla när jag kunde förlänga mitt abonnemang och kunna plocka ut en ny telefon.

Juni sa dom.

Så nu går jag runt här och väntar ut det, jag är fast i den sega telefonens våld i fyra månder till, sedan är jag fri som en fågel. Vad härligt det kommer att bli!

Fridens.

Tim Minchin

Ännu en liten person som jag inte vill att ni ska missa. Hans texter är riktigt härliga tycker jag, kanske lite explicita då och då men det gör mig inte så mycket :). Jag tycker att han är en rolig en!

Där har ni en, klicka vidare från den så blir ni glada 😀

Fridens.

Sportlov.. för vuxna?

Jag tycker allt att det borde införas ett sportlov även för oss vuxna. Och nu menar jag inte att en behöver få ledigt eller så även om det vore att föredra. Jag tänker mer på vad som händer under ett sportlov, att en kan prova massa olika grejer!

När jag var liten så tänkte jag inte så mycket på det där utan gick på saker jag visste var roliga typ, t.ex. pingis, skytte, bowling o.s.v. Detta var då när jag inte var på Gustavsvik och badade. Nu när jag har lite mer vett i skallen så inser jag att jag borde provat allt allt allt så jag vetat vad som var kul.

Just nu är jag lite småsugen på att testa någon form av kampsport, men jag vet inte vilken! Det kanske inte låter som något jätteproblem i och för sig, men inser ni hur många olika sorters kampsporter det finns? Alltså det finns exakt hur många som helst, så hur ska en kunna välja?!

I detta läget hade ett sportlov varit perfekt. På en vecka hade jag då kunnat prova på fyra, fem olika typer och se om det var något som verkade kul. Om jag ska testa på nu så verkar det som om jag måste vänta tills alla terminer börjar och då kör alla på samma dagar typ, jag kan inte klona mig 🙁

Mer sportlov åt folket helt enkelt. Svårare är det inte.

IMG_1005

Fridens.

That cold though

I actually think that my cold is getting better. I can kind of feel it in my body that it’s starting to give up. Not the body but the cold, my body won’t give up for at least 50 years! I really hope that it’s all good and well next week so that I can start to exercise again. I actually really miss it even though I only was two weeks in to it when the flu got me.

The thing I really want to do right now is to go out for a run and just run so that my body aches and I can’t breathe. Strange how satisfying that can be.

But now I’m just tired and should go to sleep. But since I’m such a nice guy I will give you a picture from when I was really really tired.

IMG_1636

This was during the Grouse Grind in July a couple of years back. Me and my friend Sten did it with one of his Dutch friends who was visiting.

The Grouse Grind is a 3km path up a mountain, the elevation is 853 meters. It was lovely 😀

Fridens.

 

Solnedgången

Jag gillar verkligen solnedgångar men jag bevittnar de alldeles för sällan. Det är något speciellt med det helt klart, dessutom så borde det vara ganska så lätt att fånga en nu i dessa tider när inte solen går ner så sent. Eller ja det är väl perfekt tid för det just nu med tanke på att den går ner efter jobbet och inte dessförinnan!

Så mitt tips till er är att gå ut och fånga lite solnedgångar, för jag lovar, det är lätt värt det.

Här kommer en bild på en som jag fångade för några år sedan. I like it a lot!

IMG_0838

Fridens.

Tillbakablickar

Ibland sitter jag här på min kammare och funderar tillbaka på tiden jag spenderade i Kanada, då längtar jag tillbaka så att det värker i hela kroppen. Det blir inte bättre av att jag börjar titta på bilder därifrån heller kan jag säga, snarare värre.

Jag har väl lite börjat inse att det är så det kommer att vara nu, titta tillbaka på vad som var och känna glädje över det som hände just då men ändå veta att det inte kommer att hända igen utan att det bara var tillfälligt. Det finns något vackert i det också kan jag känna, om än inte just nu.

_MG_0053

Titta så lugn och harmonisk han är den där snubben som står vid vattnet någonstans runt Stanley Park 2011. Det är fyra jäkla år sedan, tiden springer verkligen iväg.

Nu ska jag sova och drömma vackra drömmar om Canadia som jag gillar att kalla det.

Fridens.