Jag minns tillbaka på en händelse i gymnasiet. Det var en helt vanlig försommardag, sådär härligt varmt som det blir de där dagarna i slutet av Maj. Vad som gjorde denna dag lite härligare än andra var att vi fått reda på att sista lektionen för dagen, som låg efter en håltimma, inte skulle bli av. Vi kunde helt enkelt ta oss hem inte så lite tidigare än vanligt.
Bussarna gick enbart från skolan senare på eftermiddagen då flest elever slutade, så jag fick snällt ta mig en promenad in till stationen, först går en förbi en högstadieskola för att sedan gå vidare genom en park och efter det in till stan.
Och det var på denna promenad som något pockade på min uppmärksamhet, det var faktiskt i början av promenaden, när jag gick förbi högstadieskolan, som det hände. Jag lunkade fram där längst gången, hörlurar på, CD-freestyle igång. En CD-freestyle som hade sjukt långt skakminne, helt fantastiskt spelare var den. Och den fungerade perfekt tills jag lånade ut den till min bror som tog med den på en backpacking-resa, så pass långt skakminne hade den inte.
I alla fall så traskade jag fram där när något började blinka i mitt högra synfält. Jag vrider huvudet uppåt höger för att se en högstadieelev genom ett fönster. Han står där och öppnar/stänger persiennerna hela tiden så att det blir ett jäkla blinkande. När jag tittade på honom så slutade han, då vred han upp dom och bara tittade på mig. I några sekunder stod han där och stirrade på mig, sedan så gav han mig fingret.
Helt oprovocerat så gav han mig fingret?! Varför?! VAD HADE JAG GJORT?! Jag vred bort huvudet och fortsatte gå in mot stan.
Jag tänker tillbaka på det där då och då, bilden är som fastbränd på näthinnan, jag kan se mig det framför mig än idag. Varför vet jag inte riktigt, men det kändes som om han verkligen menade gesten han gjorde. Som om den kom från djupet av hans hjärta. Och jag undrar lite vad jag gjort honom för att förtjäna detta? Vart kommer allt hat från? Kan vi inte vara lite snällare mot varandra istället?
Remember that kids. Be nice!
Fridens.