Känner nästan att jag måste be om ursäkt för att det blir så pass långa inlägg hela tiden! Uppskattar dock att de läses och är glad att de gör det, kul!

Bilder kommer komma senare, just nu så knäpper jag dom bara och sorterar. De kommer läggas upp i ett separat album senare så ni får hålla ut ett tag till. Nog kan det komma några bilder här under tiden men den större mängden kommer vid ett senare tillfälle.

Så fick jag det sagt också 🙂

Dag två här i Hiroshima spenderades med så mycket sevärdheter att hälften hade varit nog. Nästan hälften, eller nej vänta, det var ganska lagom ändå. Vi tar om det där.

Dag två här i Hiroshima spenderades med precis lagom mycket sevärdheter. Det blev Hiroshima Castle, Peace park och Atombombsmuseet.

Kan börja med att informera att det är mycket lättare att hitta till hotellet när det är ljust än när det är mörkt… och när en vet lite mer vart det ligger. Kan erkänna att en karta även togs med för att på riktigt inte komma bort än en gång ;). Verkar som om valet av hotell vart helt perfekt ändå, väldigt nära de mest sevärda sakerna i Hiroshima. Väldigt nära de mest besökta sakerna kanske jag ska skriva, finns säkert massa mer saker som behöver besökas, men ja ni fattar.

Hiroshima Castle var riktigt mäktigt, man fick gå runt där i trädgårdarna och omgivningarna och kika, hoppa in i lite hus och se hur det var byggt och kolla på deras historia. I ena huset fick man inte ha skor och alla tofflor var på tok för små så jag fick glida runt i bara strumporna. Snällt kallt om fötterna i en byggnad som inte direkt var vindtät , höll på att frysa tårna av mig… men vad görs inte för konsten!

Själva slottet var riktigt mäktigt, precis sådär fräckt som man ser på film lite här och var. Utställningen inne i slottet var även den riktigt mysig och fräck. Historia kring vad som gjort att slottet står där det står och sedan massa föremål från tiden, bland annat olika typer av svärd från olika tidsåldrar. Svärd från 1500-talet som såg helt nya ut, helt galet.

Efter det så blev det fredsparken och massa olika reliker från atombomben som föll i Augusti 1945, väldigt kuslig känsla att gå runt där. Sedan när vi var inne på museet kunde man hålla sig för skratt, fy sjutton vilken skada den bomben gjorde. Nog för att man läst och hört om det och tyckt att man vet vad det handlar om. Det blir en liten annan dimension när man får kolla på saker som hittats från personer som dog av bomben, vart de hittades, vad de gjorde och faktiskt se kläder de haft på sig, skitiga, brända och blodiga. Det blir mer personligt, väldigt mycket närmre och hemskare. Intrycken från museet etsade sig fast och det kommer dröja länge innan det släpper. Går att jämföra med ett studiebesök på ett koncentrationsläger ungefär.

En dag med mycket intryck helt enkelt.

Kan även nämna att på kvällspromenaden efter middagen så lyckades vi gå vilse än en gång och det tog ett tag innan vi hittade till hotellet, men denna gång hade vi lite mer koll i alla fall, skönt det ;). Det jobbigaste är när gator svänger utan att man ser att de gör det, det ställer till mer än man kan ana!

Oh.. på väg mellan slottet och museet så kom det en ambulans körande, och det är inte så jätteovanligt direkt, man hör dom rätt så väl vart man än är i stan vad det verkar. Det som är lite mer annorlunda här är att de sitter och skriker ut grejer i megafon samtidigt som dom kör. Här om dagen var det en ambulansförare som hade igång sirener och allt samtidigt som han vänligt bad folk att flytta på sig så bilen kunde komma fram. Idag var det inte en lika lugn förare som körde så det måste varit något riktigt allvarligt. Han skrek i sådan panik att inte ett ord kunde snappas upp vad som sades. Jag hoppas att personen i ambulansen klarade sig, men måste även erkänna att det såg och lät lite lustigt.. I’m going to hell 🙁

Nu blir det sängen! NN =)

Sitter just nu på ett hotellrum i Hiroshima där jag befinner mig på våning nummer 20 och har utsikt över en stad ganska fylld av ljus, det är rätt så fräckt om jag får lov att vara ärlig.

Dagen började i Fukuoka, det var dags att sätta fart på mitt tågpass och ta mig till Hiroshima. Tågpasset gör att jag kan åka runt med typ alla tåg i Japan, hur mycket jag vill, så det kommer bli lite tågluffande nu i två veckor ungefär. Jag var lite orolig för hur det skulle vara att åka tåg, hitta rätt spår o.s.v. men det var hur lätt som helst. Allt stod på Engelska så det var inte ett endaste litet problem.

Tåget gick som ett skott och det kändes knappt när det rörde sig, var helt otroligt, skakade knappt något. Att åka tåg är lite av favoriten också eftersom man får se en hel del av naturen. Det märks att jag inte gjort sådär extremt mycket research på Japans natur  innan jag tog mig hit, jag hade inte alls räknat med att det skulle vara så bergigt som det verkar vara. Det är berg precis överallt, helt underbart är det 🙂

Runt 15.12 var jag framme i Hiroshima där jag ställde mig på stationen och inväntade Billy som skulle komma vid 15.30-snåret.

Billy anlände och vi tog oss ut på stan, kollade in läget och käkade lite. Det var en mycket större stad än vi hade räknat med, vet inte riktigt vad vi hade räknat med iofs men stort var det. Vi irrade runt en bra stund innan vi hittade tillbaka till hotellet. Vi vart helt förbluffade båda två över hur vi båda kunnat tappa lokalsinnet så pass som vi ändå gjorde. Sedan när vi hittade en punkt vi kände igen att “här är vi helt hundra på att vi kom från DET hållet” och gick ditåt så hittade vi tillbaka (även om det blev en sjuk omväg såhär i efterhand). Slutade i alla fall med att vi var ute och gick i stan från 16-21 nånstans.

B: “Här har vi gått det är jag heeelt säker på!”
H: “Asså du är heeeelt säker på att vi har gått på alla gator vi går på.”
B:  Ja men, hahah”
H: “Det enda du inte var säker på att vi hade gjort va att gå in i den där butiken… som vi HADE varit i innan”
B: “Jag är helt lost”
H: “Då är vi två!”

En liten glimps av vad vi gick igenom när vi snurrade runt där. På ett ställe hittade vi en karaokebar som hette “Billy the Kid” vilket vi tog kort på naturligtvis. Sen gick vi runt och traskade och traskade och helt plötsligt kom vi fram till… Billy the Kid! Båda vart helt “Hur i heeeelvete kom vi hit igen? Gick vi inte… men… va. vafan” 😀

Fick även med mig en liten läsk upp på rummet som Jason introducerade mig till… Det är en blandning av vattnig mjölk och läsk :S.. Så galet god är den även fast det låter vidrigt så in i bängen. Strange I know!

Morgondagen kommer bli lite sightseeing och så. Tänkte faktiskt ta med en karta så det inte blir lika svårt att hitta tillbaka till hotellet ;). Dock är det svinkallt här när det blåser, blir allt till att köra mössa och vantar, brrr.

Söndagen blev en lite lugnare dag än de tidigare har varit. Det blev en dag full av upplevelser och äventyr men ändå inte så intensiv som de andra har varit. Denna gång räckte det med att göra två saker i stort sett och det var rätt skönt det med…

Först av allt så blev det lite sovmorgon, det var Söndag trots allt. Sedan satte vi ett mål att vara tillbaka i lägenheten vid 17-snåret för att se Japan – Sverige i OS-hockeyn. Redan där kände jag att det kommer bli en fin dag, för att chilla hemma på kvällarna har jag aldrig något emot, inte ens på semestrar. Kan inte roa sig hela tiden, hur skulle det se ut?

Vi lämnade lägenheten för att inmundiga lite frukost på ett lokalt kafé som var “franskinspirerat”. Detta innebär då att de har ett namn som kanske kan vara franskt men inte är det och att de har en hel mängd med bakverk som är eller inte är franska. Jag är smått tveksam till att wienerbröden med korv inflätat i sig var franska. Det ska tilläggas att det var längesen jag var i Frankrike så jag kanske inte ska uttala mig. Gott var det i alla fall! Musiken hade kunnat vara lite bättre, pampig klassisk musik passade inte jättebra in till frukosten men det fick en att bli alert i alla fall.

Därefter buss och tågresa till Dazaifu vilket är ett stort tempel en bit bort från stan. Där fanns det en mängd med souvenirbutiker (de är inte dumma dedär Japaneserna alltså), matställen och så ett tempel där de sålde massa andra grejer som skulle ge tur och fasen vet vad. Vi hamnade på ett matställe där inne som hade en underbar Gyūdon. Det var det godaste jag ätit hittills på denna resa!

Templet och dess trädgårdar och statyer var riktigt mäktig, stora härliga träd och lite kullar runt omkring, trivdes som fisken i vattnet. Fick med mig lite grejer från butikerna också så jag var en nöjd kille 🙂

Sedan var det resa tillbaka till lägenheten med ett snabbstopp inne i stan för att få med lite Sushi till middag när vi kollade på Hockeyn. Till Konomis stora förtret så vann Sverige, det gjorde dock inte mig och Jason något!

Kvällen avslutades rätt så perfekt med att jag fick se Micke Nykvist i Mission Impossible 4, dubbad till Japanska. Han är grym på Japanska den där Nykvist 😉

Så var man hemkommen efter en heldag ute på stan med Jason och Konomi. Denna dag har varit fylld av saker jag inte hade en aning om att jag någonsin skulle få göra, SPÄNNANDE!

Hela dagen började med att vi skulle gå iväg till ett Kattkafé, för det hade jag läst något om nån gång och kände att det kunde vara kul att få prova på (även om jag är smått allergisk). Ett kattkafé innebär alltså att det finns en jäkla massa katter inne på kaféet som kunderna kan kela och leka med medan de fikar. De flesta kelar mer och fikar mindre. I alla fall så var vi på väg till kaféet som öppnade 11.30, vi var lite tidiga så det hade inte öppnat när vi väl kom fram. Turligt nog så låg det ett tempel på andra sidan gatan så vi tänkte att “Ptja, vafan?” och knatade över.

Väl vid templet visade det sig att det var ett traditionellt bröllop igång och att de strax skulle ta sig ut därifrån, så vi väntade för att kanske knäppa nån bild eller två på en fräck traditionell klädnad. Sagt och gjort så stod vi där, de kommer ut från templet och alla börjar ta kort, så även vi. Det kändes bra konstigt att stå och fota ett brudpar som man inte hade en aning om vilka det var, men vafan man lever ju bara en gång.

Japanskt bröllop

Vi var på väg att kila därifrån, då kommer en person fram till oss som arrangerade hela evenemanget och tyckte att vi skulle ta ett kort med brudparet… Jag och Jason alltså. Det kändes snällt obekvämt och vi försökte slingra oss ur det det bästa vi kunde. Men… well… som jag skrev tidigare, man lever ju bara en gång?

Henrik och Jason med brudparet

Dessutom är det ganska spännande att veta att de kommer berätta för sina barnbarn om de där två främlingarna som förstörde deras stora dag ;). Lite illa till mods gick vi iväg men kul var det, hur skulle ett kattkafé kunna slå detta?!

På ett sätt kunde det väl det men på ett annat sätt inte, jag vet inte riktigt vad jag tycker om hela den där grejen med kaféer med djur i. Det var lite mysigt att sitta där med alla katter runt om en och jag förstår “behovet” av det då knappt några lägenhetskomplex tillåter att man har husdjur. Och hälsoeffekterna av katter är väl vetenskapligt bevisade om jag minns rätt (alltså att man blir lugnare av dem och att det hjälper mot depressioner o.s.v.). Katterna såg ut att ha det bra i alla fall och det är det som är det viktigaste, mer bortskämda katter får man leta efter.

När vi varit där så började Konomi prata om att det fanns ett Ugglekafé i stan också… When in rome… så vi gick dit också, de hade insläpp en gång i timman och ett begränsat antal platser. När vi kom dit så fick vi komma in vid hel timma två timmar senare. När det väl var bokat gick vi runt och kollade på lita andra grejer, mest affärer och lustiga namn på affärerna… Sedan var det dags att hänga lite med ugglorna.

Ugglekafé kan jag faktiskt inte rekommendera alls. Jag kände mig sjukt illa till mods när vi gått därifrån och jag insett vad det var som hände och hur ugglorna antagligen upplevde hela situationen, den stressen som de måste känna lär inte vara nådig. Men det var en jäkla massa ugglor där inne, man fick en genomgång över vad man fick och inte fick göra med ugglorna. Sedan var det free for all på att ta kort och klappa de små och stora liven. Det finns kort på mig med en uggla på axeln, det var svårt att inte le för det är sällan man är så nära ett så ståtligt djur som en uggla. Men ja. Rent generellt var det ett dåligt beslut att gå dit. Får se det positivt, nu kan jag i alla fall varna andra för att inte göra det…

Sedan hände inte så mycket mer denna dag, men det räckte gott och väl, lite upp och nedgångar helt klart! Oh justja, vi var inne på en arkadhall också där vi kunde se tokiga japaner som var sjukt duktiga på dansspel bland annat. Jag har ju sett sådana filmer på youtube men jag trodde inte att det var så pass vanligt ändå 🙂

Nu är det natten, puss på er!

Dag två här borta i österlandet började bra. Min otroligt invecklade plan för att undvika jetlag verkar ha givit frukt då jag vaknade av mig själv runt 07.00 dagen efter ankomst! Det är i sanning en avancerad teknik och innefattar många svåra moment… Eller vänta, nej, nej just ja den innebär bara att man absolut inte får sova förrän man har kommit fram till sin destination och då är det sömn på kvällen som gäller, try it, you might like it!

Vaknade i alla fall och gick för att få i mig lite frukost, vanlig hotellfrukost fast utan brödbuffén som vi brukar få hemma i Swederland. Något annat som man inte brukar få i Swederland är en våg av hälsningar. Personen som tog emot mig vid ingången till frukostsalen sa god morgon, sedan tog jag två steg in och detta god morgon spred sig genom hela rummet av de som jobbade där. Detta upprepades varje gång någon kom in för att äta frukost.

Frukosten jag åt bestod av äggröra, bacon och lite bröd, blev lite smått förvirrad när jag delade på en fralla och såg att det var något lila innuti… Visade sig vara någon sorts böna, silly people, böna i bröd… bröna? hmmm…

Efter frukosten när jag satt och chillade lite på rummet i väntan på att Jason skulle komma för att göra Fukuoka så ringde telefonen. Min väska skulle komma till hotellet om en halvtimma! Det gjorde den och alla inblandade blev mycket lyckliga över att väskan äntligen var framme hel och hållen. Väskan framme, frukost i magen och med ett gott humör så lämnade jag hotellet med Jason för en regnig dag i Fukuoka.

Det blev mycket promenerande, mycket funderande och en hel del prat och skratt som sig bör, en riktigt bra dag med en hel del nya erfarenheter.

1. Japanska butiksbiträden pratar KONSTANT med en även fast man inte förstår ett ord av vad dom säger. Nej tänker ni, han överdriver!.. Nej alltså, på riktigt så pratar Japanska butiksbiträden KONSTANT… Smått förvirrande för en utböling som mig som bara försöker hitta siffrorna på alla mynt 😉

2. Sushi i Japan är sjukt gott. No Joke.

3. Ramen i Japan är också sjukt gott. Trodde aldrig att jag skulle äta ett ägg och skiva fläskkotlett med pinnar, men det gick bra det med.

4. Onsen.. OH MY LORD vad awesome. Älskar det.

Eftersom vädret inte visade sin bästa sida (det regnade hela dagen) så tyckte Jason att vi skulle gå och bada, när han sa det först så sa han det på ett sätt så jag trodde att han drev med mig “Eftersom vädret är så fint och vi ligger så nära stranden så tänkte jag att vi kunde bada”. Han skojade inte, men han förvrängde väl sanningen en liten bit. Vi kom till ett badhus med varma källor (Onsen) där vi badade. Så jäkla skönt var det.

Efter badet så gick vi upp en våning där man kunde få massage, 30 minuter för 150 spänn, lätt värt kände vi. Klättrade upp på bänken och de började härja. Och jäklar så de härjade sen, eller ja, kanske inte mer än någon annan massör men när man inte är van vid att få massage så känns det lite som ett härj. Det kändes som om min massör (KNOGHÄMNAREN) tog i för kung och fosterland med både hände, fingrar, armbågar och knogar när han höll på där samtidigt som jag (VILLEBRÅDET) försökte koncentrera mig på att vara avslappnad. Det gick väl sådär när jag bara kände hur in i satan ont det gjorde. NO PAIN, NO GAIN. Såhär i efterhand var det värt det helt klart men jag tror att min rygg och mina axlar är fulla av blåmärken ;). Känner speciellt i axlarna såhär efteråt, får se hur länge det sitter i, skönt var det oavsett.

Efter allt detta så tog vi tunnelbanan hem till Jason där jag fick träffa hans fru Konomi och vi satt och pratade och kikade på Japansk tv resten av kvällen innan det var dags för sömn, en riktigt fin dag helt enkelt 🙂

Innan jag lade mig för att sova igår så hade jag varit vaken i cirka 36 timmar. Det märktes verkligen för jag kände mig så in i bängen trött. Trött ända in i själen… Jag är aldrig vaken så länge annars, kommer knappt ihåg när det hände senast! Eller jo, förra gången jag flög långflygning och ville försöka rädda mig från Jet-lag, vi märker snart om jag lyckats!

Jag lämnade i alla fall Skövde vid 04-snåret på Onsdag morgon för att åka till Mariestad och plocka upp Linda och Sandra som var så snälla att de skulle hänga med till arlanda och köra hem bilen igen efteråt. Sedan bar det iväg. Har nog aldrig “besökt” så många länder på så kort tid. Jag lyckades få 4 sms från TRE under dessa timmar. “Hej välkommen till Storbritannien” “Hej välkommen till Hong Kong!” “Hej välkommen till Taiwan!” “Hej välkommen till Japan!”. En sak är säkert, det är inte billigt att ringa från utrikesland 😉

Resan från Stockholm till London gick väldigt smidigt, inget alls att rapportera om där. Min sätesgranne var så snäll att han gav mig en huvudvärkstablett. Dock tyckte han att han var tvungen att, precis efter att han gett den till mig, säga “Just don’t sue me”. Blev nästan lite orolig att det var en daterapedrog han givit mig för att sedan utnyttja mig på en av toaletterna. Så var dock inte fallet, eller ja, det är inget jag mins något av i alla fall så jag tar det med ro. (Det man inte vet har man inte ont av? o.O)

Hamnade å Heathrow och fick sitta där rätt många timmar innan flyget gick, när det väl var dags för flyget att sticka iväg så blev det försenat med 40 minuter eller så. Som tur var så kunde de köra ikapp de minuterna så vi var inte sena när vi väl landade (vilket jag var lite orolig för då jag hade ett relativt tajt byte i Hong Kong). På denna flight hände det dock grejer. Herrelol vad grejer det hände.

När jag checkade in så kunde jag inte välja sittplats på denna flight, fick vänligt ta den plats jag blivit tilldelad. Denna plats visade sig vara ett mittensäte av 3. Fönsterplatsen upptogs av en kvinna i 70-års åldern från Skottland, sedan satt jag, och i gången satt kvinnans make… Så där satt jag inklämd mellan två Skottar. De var trevliga, eller damen var trevlig, herren lyckades jag inte riktigt höra allt han sa, en jäkla dialekt hade han! Notera dock att jag välvilligt erbjöd mig att sitta i gången så att de fick sitta bredvid varandra, detta vägrade dom.

Det roliga hade kunnat stanna där, men det gjorde det inte… Jag började ana lite oråd när herren vid min sida började beställa in vin till sig och sin då sovande fru (så att han fick två vinglas, sjukt smart). Sedan övergick det till öl och efter några timmar in i flighten var han bra i gasen. Jävlar vad han ville prata med mig, och jag fattade fan iiingenting :D. Han vart väldigt kärvänlig och väldigt upprörd på samma gång. Den som satt framför mig lutade bak sitt säte för att sova, inget jag brydde mig om för jag satt ju som jag satt och det funkade bra. Enligt min granne Henry dock så var detta något av det värsta som kunde hända. Han började gestikulera mot mig för att visa att jag promt skulle säga ifrån till hon som satt framför. För att vika sätet får man väl för i hela fridens namn inte göra?! Jag sa lite snabbt till honom att jag inte brydde mig om det, detta godtog han såklart inte och var på väg att börja putta på kvinnan framför. Som tur var så var jag framme med mina kattliknande reflexer och parerade bort hans arm så det enbart såg ut som om han gjort en hitlerhälsning där i kabinen. Han lugnade sig lite efter det och jag kände att nu var detta utagerat i alla fall.

Little did I know.

Han började titta på film, men han förstod inte riktigt hur skärmen fungerade så han slog på den, alltså… slog på den, viket gjorde att personen i sätet som skärmen satt fast på inte blev jätteglad. han började även att peta lite på grannen tvärsöver gången, en kvinna som hade med sig ett litet barn. Barnet tyckte han jättemycket om och ville peta på hela tiden, barnet tyckte inte lika mycket om honom.

Detta leder då till att kvinnan med barnet pratar med kabinpersonalen för hon känner sig väldigt illa till mods av behandlingen från min trevliga sätesgranne. Personalen pratar med Henry och de plockar med honom längst bak i planet där det är lite kallare och han får nyktra till sig. Där går tydligen han igång på det här med att folk fäller sätena än en gång varpå de förklarar att det är alla resenärers rätt att fälla sitt eget säte. Det går någon halvtimme och jag får titta på film i fred.

Sedan kommer han tillbaka, sätter sig och känner sig antagligen väldigt förorättad. Han visar detta genom att fälla sitt säte så långt bak han kan (till saken hör att personen som suttit bakom honom har iaktagit hans uppförande och jag tror att han var den första som kallade på personal för att få stopp på honom). Så sätet fälls bak, det fälls fram, det fälls bak igen och han beter sig som en trotsig liten unge.. Personalen kommer igen och tar med honom bort. De frågar mig om jag kan tänka mig att byta plats med honom för kvinnan över gången får ingen ro, vilket jag naturligtvis gör. Så han kommer tillbaka och sätter sig i mitten. Efter ett tag så tröttnar han på att kvinnan framför har fällt sitt säte så han tar och trycker upp sätet och håller det upprätt i typ 3-4 minuter, efter det tröttnar han och somnar.

Det var nog den mest händelserika flight jag varit med om, åh herre :D. Men men, jag kom fram hel och hållen och lyckades se 5 filmer under resans gång.

Kan väl tillägga att hans fru skämdes något kopiöst.

Efter det hände inget mer spännande förrän jag landade i Japan, när jag skulle hämta min väska så kom det en Japan och ville prata med mig, tydligen hade väskan försvunnit men den skulle komma fram dagen efter, så de kör ut den till hotellet. Hade nästan räknat med att bli av med bagaget så det var föga förvånande 🙂

Nu är det dock dags för frukost och jag är hungrig som jag vet inte vad.

Puss på er 🙂

Så var det dags att damma av den gamla bloggen igen. Har märkt att det är ganska skönt att skriva av mig lite när jag är ute och flänger i världen, speciellt när det blir lite längre tripper. Dock får jag väl villigt erkänna att det inte har hunnit hända så mycket fräckt här borta än, men det beror väl mest på att jag inte varit här mer än i typ 10 timmar varav jag sovit 7 av dom…

Men nu har jag i alla fall vaknat och ska strax bege mig till frukosten här på hotellet. Ska bli spännande att se vad som serveras. Jag hoppas bara att jag kommer ihåg att jag ska säga “itadakimasu” innan jag börjar äta, för det ska man tydligen göra här borta i österlandet. Det betyder typ “Låt oss äta” och är  en artighetsgrej!

Jag har inte riktigt hunnit smälta att jag faktiskt är i Japan nu, men jag tror att det kommer mer under dagen. Om inte annat märkte jag det lite när jag kom in på toaletten på hotellrummet och fick se den beryktade toaletten med massa olika inställningar på. Inte mycket att klaga på när det är sätesvärme på toan 😉

En grej som jag märkte väldigt fort var att det luktar rök på de flesta ställen här. Var och åt med Jason igår och där fanns det ett rökrum på matstället. Sedan höll det väl inte riktigt tätt då det luktade rök även utanför det rökrummet. Tror även att de flesta rum på hotellet jag sover på nu har varit rökrum tidigare, det sitter liksom i väggarna. Bra bortskämd med rökfria utrymmen jag är kände jag på direkten.

Nej dags att göra sig redo för en dag i Fukuoka!