Ett hyfsat högt berg

Dags för ännu en banner-bild och faktiskt den sista i ordningen! Måste faktiskt börja leta upp lite nya bilder att lägga upp, för så här roligt kan jag ju inte sluta ha, att skriva förklaringar alltså.

21

Bilden är tagen i Japan, berget på bilden är Mount Fuji och det är helt fantastiskt. Jag önskar att jag kunnat få en bättre kik på berget när jag ändå var där borta i österlandet. Men tyvärr så fanns inte tiden till det riktigt.

Bilden är tagen i all hast när jag satt på tåget från Kyoto till Tokyo. Jag försökte knäppa så många bilder som möjligt men tyvärr var rutan på tåget lite skitig och en massa andra saker kom i vägen. Vad för saker? Jo mest tunnlar faktiskt, jäkla sätt.

Men den där bilden blev jag i alla fall ganska nöjd med så den fick duga. Vill en ha en bättre bild så är det bara googla!

Fridens.

Kolla taket då!

Dags för ännu en bild som snurrar runt där uppe.

Ska jag vara helt ärlig så vet jag inte riktigt varför jag har med denna då den är rätt så abstrakt egentligen, ser inte riktigt vad det är men ändå antydan av något slags hus. Men jag tror mest jag vill bli påmind om att jag har varit där, för ibland känns det lite overkligt.

Bilden är tagen i Hiroshima, Japan och det är Hiroshima Castle som vi ser lite av. Ett slott som så många andra slott i Japan har gjorts om till ett museum. Där inne kunde en titta på rustningar, hur små hus såg ut och hur Japanerna levde sina liv förr i tiden. Fanns även svärd utställda som var daterade så långt tillbaka som 1500-talet. Nog för att vi har det här i Sverige också men det inger en viss respekt får jag erkänna.

04

Jag och Billy vandrade runt i Hiroshima en hel del, gick vilse mer än en gång men denna kalla dag hittade vi rätt när vi kikade in här.

En väldigt fin liten detalj var att det spelades musik från slottet, ja från högtalare förstås, men ändå. Jag hade sinnesnärvaron att faktiskt filma lite från det så det kan ni få se!

Fridens.

 

Ryōgoku Kokugikan – Sumosumo!

Jag och Billy var i Tokyo och knatade runt, vi gick och gick tills sulorna på skorna försvann. En av dagarna så gick vi förbi Ryōgoku Kokugikan, den stora Sumobrottningsarenan i Tokyo. Vi hade hoppats på att få syn på nån brottare där men de höll sig borta tyvärr.

Bilden är en av väggarna på arenan, till vänster om den fanns det ett museum där de visade upp alla olika vinnande grepp en kan göra i Sumobrottning, vi gled in och där var vi med ett helt gäng med pensionärer. Verkar vara mest de som intresserar sig för just sådana saker!

02

Att jag valde att ha med den bilden är mest för att jag tycker att den är fin! Jag är lite fascinerad av Sumobrottning, har alltid tyckt det är roligt att se på. De visade en hel del av det på Eurosport förr. Kanske de gör nu med fast jag inte har kanalen så vågar inte uttala mig om det!

Det var en riktigt fräck plats i alla fall, även om det var synd att de inte hade några tävlingar just då.

Sumobrottning är tydligen en ambulerande sport, de åker runt i landet och har tävlingar. Så när de väl kommit till ett av ställena de ska vara på så håller de sig där i några veckor för att sedan dra vidare till nästa.

Jag tänker helt klart försöka få till min nästa resa till Japan då Sumo-säsongen är i krokarna dit jag ska, och ska jag hälsa på i Fukuoka igen så blir det i November om jag minns rätt!

Fridens.

Nippon

So a friend of mine, we can call him Johan, posted a video on Facebook. It was a music video from Japan. It’s a bit strange but pretty much sums up Japan in a good way. When I think back to my visit in Japan, this is what it feels like.

Watch it and be amazed!

Fridens.

Planering är allt som krävs

Planering och pengar…

Det är resor på gång igen, som vanligt är jag sjukt sugen på att hälsa på i Kanda en sväng. Samtidigt så verkar det vara bröllopsdags i Japan frammåt höstkanten.

What to do, what to do.

Kanada på tidig sommar – Japan på hösten?

Kanada och sedan direkt till Japan för en blixtvisit och sedan hem?

Kanada nästa år och åka till Japan?

Kanada i år och skippa Japan?

Vad gött det vore med oändligt med pengar, då hade detta inte varit något att fundera på ens. Jag får ta och räkna på det lite mer helt enkelt…

Fridens liljor.

Japan – Förvåning och saknad.

Det finns mycket underligt i Japan. Med det menar jag saker som inte finns här hemma och som mig uppfattas som konstigt. Det man ska komma ihåg är att de är helt normala för Japanerna och kanske andra kulturella grupper i Asien, så lägg inget negativt i ordet “underligt”, för det är inte så jag menar det.

Det blev så mycket intryck under de tre veckor jag var iväg så jag vet inte hur jag ska kunna lasta ur mig allt. Jag antar att det kommer sippra ur mig lite allteftersom de nästkommande veckorna. Men nu direkt så kan jag i alla fall ge två exempel på saker som förvånade mig och två saker jag kommer sakna nu när jag är hemma igen.

Förvåning 1 – Them Hills

Jag vart väldigt förvånad över att det var så bergigt i Japan. Nog för att jag har varit intresserad av Japan ganska lång tid. Tittat på Animé, läst Manga, kollat på lite filmer, läst lite av historian, lärt mig yttepyttelite av språket o.s.v. Jag hade dock inte stött på Japans topografi någonstans under detta år. Hela landet verkar enbart bestå av berg, och där det inte är berg.. ja där är det städer som sträcker ut sig så långt det bara går. Det… well det kan inte bli bättre om jag ska vara ärlig, jag älskar berg!

Förvåning 2 – Them Sounds

Det är ljud överallt i Japan, rent spontant så känns det inte som om det finns några tysta platser på hela ön. Klart att det finns tysta platser men det kändes verkligen inte som det. När man gick på stan så var det antingen en väldigt massa trafik, ljud från butiker, pachinkohallar, reklamlastbilar, eller annat. Varannan butik hade högtalare utanför som spelade musik. Varje butik man gick in i hade musik som var på tok för hög för min smak. Samtidigt som denna musik låg på som ett ljudtäcke i hela lokalen så fanns det allt som oftast ett par tvskärmar som visade diverse reklamfilmer för serier, leksaker eller något liknande… dessa hade inte en nådig volym heller kan jag meddela.

Det som var värst var nog pachinkohallarna. Det var ett helt fantastiskt oljud där inne, kunde knappt höra mig själv tänka och efter bara en liten stund så höll jag på att gå i bitar av det. Sedan ser man folk som sitter där inne utan några som helst skydd för öronen, inte ens öronproppar. Funderar lite på om hörselaparatstillverkarna arbetar tillsammans med pachinkohallarna för att öka sin försäljning 😉

Saknad 1 – Them Seats!

Alla har vi nog hört om de fantastiskt avancerade toaletterna i Japan. Massa knappar att trycka på och funktioner både till höger och vänster. Måste faktiskt erkänna att jag saknar dom lite! Det är rätt gött med sätesvärme på toasitsen när man slår sig ner. Om det finns sätesvärme i bilsäten varför ska det inte finnas på toastolar?! Undra om man kan få tag på en sån sits här i Sverige… (Gjorde en snabb googling, verkar inte va några som helst problem om man har runt 10 papp liggandes, dags att börja spara!)

Saknad 2 – Them Våtservetter/Handdukar

När man är ute och äter på lokal, fin som ofin, så får man till 90% av tiden våtservetter eller en uppvärmd och fuktad handduk att torka av händerna på innan man börjar äta. När jag först kom till Japan och var med om detta så sa Jason “Det där kommer du sakna när du kommer till Sverige” varpå jag svarade “Du är ju helt tokig, klart jag inte kommer göra”. Vad ska jag säga.. Jason, du hade rätt, jag saknar det! Det känns på något sätt mycket bättre att börja äta när man har skrubbat av händerna lite 🙂

 

Japan – Hemresan

Så var jag hemma i Sverige igen. Jag kom hem igår vid 21-snåret efter att ha varit på resande fot i ungefär 45 timmar. Jag kan väl utan att överdriva säga att det var galet skönt att krypa ner i sin egen säng igen!

Det hela började vid 07.30 tiden på Måndag morgon i Japan (23:30 Söndag i Sverige), då hade jag packat klart allt hemma hos Jason och det var dags att ta sig in mot flygplatsen för att börja resan hem. Jason följde med mig hela vägen och vinkade av mig, mycket vänligt gjort!

Sedan väntade en flygresa till Hong Kong med en mellanlandning i Taipei, så samma väg som jag åkte till Japan. Väl i Hong Kong så åkte jag in till stan för att hälsa på Fredrik några timmar innan planet skulle gå vidare mot London. Vi skulle mötas på Centralen var tanken och det var lätt att gå dit hade han sagt. Så bra tänkte jag och började leta mig fram i alla gångar och rulltrappor.

Jag frågade efter vägen 2 gånger, jag tittade på hur många kartor som helst utan att lyckas navigera mig fram till rätt ställe. Och när jag väl hittade ställen jag skulle kunna gå till så var det spärrar där för att man behövde ha tunnelbanebiljett. Jag var otroligt förvirrad men som tur var så hittade Fredrik mig gråtandes i ett hörn där jag låg i fosterställning. Eller ja inte riktigt så illa, men det vart lite hopplöst! Jag hade även tänkt låsa in mitt handbagage någonstans på stationen men det fanns ingenstans att hitta boxar till det så jag fick släpa runt på allt hela tiden, lagom gött 😀

Hur som haver så hade jag och Fredrik det väldigt trevligt i Hong Kong! Vi tittade på grejer och åkte upp på en utkiksplats för att se hela stan i mörkret o.s.v. Riktigt kul att se honom igen, det var typ 7, 8 år sedan sist så det var på tiden!

Efter att vi skiljts åt på stationen så gav jag mig tillbaka till flygplatsen och la mig på en bänk i väntan på att planet skulle bli klart för påstigning. I mitt stilla sinne låg jag där och hoppades innerligt att jag inte skulle behöva sitta bredvid någon “Henry” igen… Som tur var så var det två väldigt lugna britter jag satt bredvid så det vart lugnt. Lite film blev det på planet och mycket sovförsökande. Otroligt obekvämt var det att försöka hitta en position att sova på när jag glömt min nackkudde. Lagom stel i benen så reste jag mig upp efter 13 timmar och klev av planet.

På Heathrow så hände inte särskilt mycket, det var mest väntande, det som var mest betydelsefullt var att jag hittade en toalett snabbt efter att jag kommit av planet. DET var skönt! Annars blev det lite taxfreehandlande och inväntande på nästa flight som skulle ta mig till Stockholm. När jag väl satt på det planet så kändes det nästan som om jag var hemma. Två timmars flyg och kanske den mjukaste landning jag varit med om på länge så stod jag där med mitt bagage på Arlanda och kände fädernesluften strömma genom mina lungor.

Jag hade bestämt träff med en kompis inne i Stockholm eftersom det var ett tag kvar tills dess att mitt tåg skulle gå. Tåget från Arlanda till T-centralen hade jag råkat boka med ett SJ-tåg istället för ett Arlanda express vilket gjorde att jag inte kunde byta tåg hur lätt som helst. Sedan fick jag reda på att en enkelbiljett från Arlanda till T-centralen kostade 260kr! TVÅHUNDRASEXTIO. Jag förstår inte hur det kan vara så dyrt, jag tyckte det var dyrt i alla fall… I Hong Kong kunde jag åka tur och retur från flygplatsen in till stan för 85kr. Det hela betydde i alla fall att jag tog en flygbuss istället, var rätt skönt att få färdas på rätt sida vägen för en gångs skull 😉

På T-Centralen så hittade jag boxarna väldigt lätt i alla fall så jag slapp springa runt med handbagaget! Lyckades klämma in allt i ett skåp och var väldigt glad för det! När jag stod där och valde skåp så kom Johan och mötte upp mig, jag och Johan har spelat WoW ihop och snackat rätt mycket de senaste 5-6 åren och detta var vårat första möte i verkligheten. Mycket trevligt! Vi gick och käkade lite lunch och snackade skit innan han var tvungen att bege sig vidare. När vi skiljts åt så gick jag till Sci-Fi-bokhandeln i gamla stan och köpte mig lite böcker. Och här hände något helt otroligt. När jag kom in i butiken så var det helt tyst… det var fullt med folk men det var helt ljudlöst. SÅ ENORMT SKÖNT! Efter att ha spenderat ganska mycket tid i affärer i Japan där öronen blir konstant våldförda av hög musik och skrikande reklam från tvskärmar så var det en välsignelse att få ha det lite tyst runt om sig i en affär :).

När väl det var klart blev det en fika på stationen innan jag satte mig på tåget. Tågfärden hem gick väldigt fort och lätt vilket var skönt, jag kom till och med fram på utsatt tid vilket förvånade mig! På stationen så stod syrran och väntade, så hon körde hem mig, väldigt snällt!

Nu så är jag hemma och alla väskor är tomma. Stökigt är det fortfarande men det struntar jag högaktningsfullt i, det får det vara tills nån kommer på besök, då städar jag 5 minuter innan ;). Kröp väl ner i sängen runt 23-snåret och det var som natt och dag från hotellsängar och annat jag sovit på under de senaste 3 veckorna. Rena rama himmelriket!

Så var den resan slut, och det som nalkas nu är ett sorterande bland bilder… Men det tar jag när jag landat lite mer 🙂

Japan – Håll en låg profil.

Min sista dag i Japan för denna gång. Vad skulle denna dag bjuda på, en härlig blandning visade det sig för idag skulle allt jag inte gjort göras. Kanske var lite överdrivet, inte allt men nästan allt.

Det jag helst av allt ville var att få tag på en Animéfigur… Tyvärr hittade jag den inte i alla affärer jag var inne i så det får bli nästa gång ;). Sedan har jag ju varit på alla möjliga olika kaféer utom ett Maid-café. Så efter att vi hade sprungit runt i ett par butiker så gick jag och Jason in på ett sådant kafé för att ta lite fika. Detta var en upplevelse utöver det vanliga, jag kände mig så  obekväm i hela situationen! Ett Maidcafé går ut på att man får en servitris som är extremt vänlig och pratglad, skrattar mycket och uppmärksammar gästerna. Man kan tro att det bara är ensamma killar som går dit för att få lite sällskap, men så är verkligen inte fallet.

Det var helt fullt där inne när vi kom och det var personer i alla åldrar, män och kvinnor och alla verkade ha trevligt. Vi beställde glass och satt där en stund, de kom fram och pratade med oss och skrattade en massa. Det var lite festligt men jag kände mig ändå ganska obekväm i hela situationen. Men är man i Japan så borde man testa det i alla fall, finns huuur många som helst i speciellt Tokyo.

När detta uppdrag var utfört så for vi hem till Jason en snabbis där vi hämtade upp två cyklar för att bege oss ut på en cykeltur. Här fick jag uppleva något rent fysiskt som jag sett under hela min vistelse här. Folk på cyklar där INGEN har höjt sadeln en enda millimeter över cykelramen. Detta gällde även cykeln jag fick cykla runt på så där var det extremt låg profil som gällde. Med stor risk för att slå knäna i hakan så cyklade vi runt och gjorde stan osäker, måste verkligen tänka ett par gånger extra när de kör på fel sida vägen. Cyklarna tog oss till vattnet, till en sushirestaurang, till ett ställe där man kunde slå lite baseball-bollar och hem till Konomis mamma och syster där middag var på gång.

Jag har aldrig spelat Baseball innan så det var väldigt roligt att stå där med ett trä och vänta på att bollen skulle skjutas mot en, jag träffade rätt många bollar fast med ganska varierande resultat, det enda jag kan säga var att jag tyckte det var roligt!

Middagen var jättehärlig hos Konomis familj och vi hade det väldigt trevligt! Konomis mamma bjöd på hemlagad Japansk mat och allt var hur gott som helst, väldigt mycket friterat blev det men det gör inte mig något ;). Sedan så var det kul att få komma in i ett riktigt Japanskt hem, här hemma hos Jason och Konomi är det en blandning mellan Svenskt och Japanskt medan där var det 100% Japanskt vilket var skoj!

Nu har jag i alla fall packat väskorna och tänkte hoppa ner i bingen, fixa det sista i morgon och sedan bege mig till flygplatsen. Så nu kommer det dröja en stund innan nästa inlägg kommer, men det får ni leva med ;). Beräknad hemkomst till Skövde är på Tisdag runt 20-snåret på kvällen tror jag (har glömt bort vilken tid jag bokade mitt tåg :O ).

Puss å kram!

Japan – Ögonen på vääägeeen!

Vaknar upp på golvet och känner mig härligt utvilad. Idag skulle vi upp tidigt för att ge oss av på utflykt med en av Jasons lärarinnor. Vi hade ingen riktigt aning om vart vi skulle. Hon hade snackat något om nån skog, om nån nationalpark och nån vulkan… Jag trodde väl lite att det skulle ta nån timme att komma fram till destinationen och till min förtjusning så stannade vi efter ungefär en timma! Men då var det bara kisspaus tydligen. Sedan stannade vi efter en timma till! Ännu en kisspaus. Efter 3 timmar i bil kom vi fram till bergen och vulkanen vi skulle kika lite på!

Tyvärr var vulkanen lite för aktiv idag för att vi skulle kunna åka upp och titta på den så vi fick nöja oss med att titta på håll. Men den låg i kanten av en jättekrater så runt om oss var det bara massa berg, ganska mäktigt faktiskt. Dessutom så hade Jason tagit med både frisbee och en drake som vi lekte med på ett öppet fält en bit bort från där vulkanen var. Riktigt härligt!

Uppe bland bergen fanns det riktigt mycket snö och detta var väldigt poppis hos Konomi, hon älskar tydligen snö! Det var så pass bra kramsnö att vi faktiskt gjorde en snögubbe! Det hade jag inte direkt räknat med att jag skulle göra här under mitt besök i Japan 😉

Lärarinnan som körde bilen var lite disträ dock, så det var en livlig upplevelse att åka med som passagerare. Hon kunde helt gå in i ett samtal och börja gestikulera med armar o.s.v. så till den milda grad att hon ibland fick tvärnita för att hon höll på att köra in i fordonet framför. Man fick veta att man levde i alla fall! Dessutom så har de inga vinterdäck så när vi kom till en väg med massa snö på fick vi snällt vända och åka tillbaka!

När vi kom tillbaka till Fukuoka så var det ganska sent, vi blev avsläppta vid Fukuoka Tower som vi åkte upp i och kollade utsikten lite och lyckades få lite solnedgång där också, så det var najs, efter det vankades det middag och afffärskoll inne i stan innan vi åkte tillbaka till lägenheten.

I morgon blir min sista dag i Japan och då är det ett fullspäckat schema! Men det får ni höra lite mer om i morgon 😉

Japan – El är bra att ha.

Idag har det inte hänt så mycket mer än att jag tog mig över halva Japan med hjälp av tåg. Det var alltså dags att lämna Tokyo för att återvända till Fukuoka. Dagen började med sovmorgon och packande, sedan blev det lite lunch med Billy innan det var dags att bege sig. Från det att jag satte mig på tåget tills dess att jag gick av i Fukuoka var det 6 timmar… Lagom uppvärmning för flygresan hem.

Föga förvånande så var det inte så mycket som hände under tågresan, jag satt mest still och lyssnade på musik. Jag hade till och med så tråkigt att jag började lista alla stater i USA… Två missade jag, ett slarvfel och en hade helt fallit bort.. Illinois och Alabama. När jag väl gjort det så gick jag vidare till att lista alla länder i Afrika, där missade jag 5st… Gabon, Botswana, Niger, Nigeria och Ekvatorialguinea. Seeedan så listade jag länderna i Asien och missade två där också… vad är detta! Aja, ni fattar grejen, jag hade lite att göra och bestämde mig helt enkelt för att hålla igång geografikunskaperna!

Kom fram och blev mött av Jason och hans kompis som är fransman. Vi gick och käkade och sedan stack vi hem till Jason medan hans kompis åkte hem till sig. Och nu ligger jag här på golvet igen och har det gött!

El… Det verkar som om all el här i Japan är dragen med sladdar i luften. Alltså de hänger lite överallt vilket känns jättekonstigt så vi i Sverige har det mesta under jord. Det måste väl vara för att de inte har någon plats i marken pga alla tunnlar eller något 😉 En sak är säker, det gör inte mycket för vyn!

God natt!