Att vakna tidigt

Det är något härligt med det tycker jag, speciellt på sommaren när det är ljust från dess att en går upp till att en går och lägger sig. Nu vaknar jag tidigt nästan jämt oavsett tid på året, men det gör det inte sämre direkt. Sedan är väl tidigt beroende på vem en frågar tänker jag. Mina ögon brukar slå upp runt 7-snåret oavsett när jag gått och lagt mig kvällen innan, så att sova till 8 eller 9 är för mig stora undantag.

Idag så vaknade jag dock tidigt även med mina mått räknat, jag klev upp runt 05.30-snåret då kroppen tyckte att det sovits klart. Somna om gick inte då jag bara låg och vred mig i värmen, lika bra att börja dagen.

Redan igår pratade jag om att ta mig en cykeltur denna Söndag, efter en kik på vädret så såg det ut som att det skulle vara ostadigt hela dagen, men nu höll det upp. Varför vänta? Sagt och gjort så trampade jag iväg vid 05:45.

Det var helt öde här i stan, kunde cykla på de stora vägarna utan några som helst problem och det kändes helt underbart. Tog lite andra vägar idag som jag aldrig varit på innan vilket alltid är uppfriskande. Att se nya vyer kan ge en nya idéer o.s.v. Vägen slingrade sig fram och under de tre mil som turen visade sig bli så såg jag inte mindre än två rådjur, en hare och två rävar längst med vägkanten. För att inte tala om alla härliga fåglar.

Ryggen började värka en bit in, märks att mitt ryggskott försvagat den och att jag inte tränar lika mycket som jag gjorde för ett par år sedan. Känner mig svag i kroppen på ett sätt som jag inte gjort på jättelänge, något som stör mig djävulskt mycket fast ändå gör jag inget åt det, det stör mig ännu mer.

Hur som helst så var det ryggen som gjorde att jag vände hemåt då jag gjorde, det enda som var kvar för att komma hem var en riktigt dryg uppförsbacke som jag tampats med ett par gånger nu i vår, jag kommer alltid upp men det är på gränsen varje gång. Skönt att kunna besegra den även med en krånglande ryggajävel.

Hur som helst, klockan är 8 på morgonen, tre mil cykling är gjord, äggen är på kokning, har fyra arbetsdagar kvar till semestern. Det känns bra nu.

Fridens.

Cykeln

De senaste dagarna har jag börjat använda min cykel lite mer frekvent, jag antar att något sattes igång när jag cyklade runt med Dave i Vancouver. Det var ganska mycket cykelgrejer över lag när jag var där, inte bara det att vi cyklade en sväng utan det fikades på caféer med cykeltema, det sågs på cykelfilmer och gicks i cykelspår på berget. Som sagt så var vi även iväg och kollade på en cykeltävling i Cyclocross.

Så bland det första som hände när jag väl kom hem var att jag tog min kära järnhäst och hojjade upp för berget där jag cyklade den gröna milen. Det var riktigt najs att använda cykeln på annat än landsväg. På ett sätt kändes det lite som om cykeln kom till liv på ett annat sätt då den faktiskt är gjord för att köra lite än just enbart landsväg och asfalt.

Så idag när jag gav mig ut på en cykeltur så hade jag i åtanke att dra mig upp för berget igen, men jag tänkte värma upp först med ett varv funt karstorp. När jag väl låg där på cykelvägen runt karstorp så kände jag det att jag inte ville upp på berget. Jag ville köra ett varv till fast ta en lite mindre stig istället för cykelvägen. För att verkligen testa på lite terrängkörning med cykeln.

Sagt och gjort, jag begav mig in i skogen på den smala stigen som var täckt med löv och ganska lerig. Det var riktigt kul! Så kom jag till ett ställe där jag skulle köra över ett litet hinder. “Äh jag testar” tänkte jag och försökte ta mig över på cykeln istället för att gå av.

Ett tips till er när ni ska ger er på sådant för första gången… Klicka ur era cykelskor ur pedalerna, det är mycket lättare att rädda upp sig när en väl börjar välta, när väl skorna sitter fast är det inte alls lätt.

wipeout

Så där låg jag helt plötsligt på backen med ett leende på läpparna, men vad gör det att bli lite skitig? Ingenting, så jag reste mig bara upp, klev över hindret och cyklade iväg igen. Det var liksom befriande på något sätt, kan inte riktigt förklara varför, det bara var det.

Jag fortsatte en bit till in på stigen tills den kom ut på en gångväg runt karstorpssjön, då tog jag vägen ut till cykelbanan och körde runt resten av varvet och tog mig sedan hem.

Det var en jättehärlig cykeltur och jag börjar nästan bli övertygad om att jag ska införskaffa mig en mountainbike till nästa säsong… Men säker är jag inte, inte än!

Fridens.