Japan – Förvåning och saknad.

Det finns mycket underligt i Japan. Med det menar jag saker som inte finns här hemma och som mig uppfattas som konstigt. Det man ska komma ihåg är att de är helt normala för Japanerna och kanske andra kulturella grupper i Asien, så lägg inget negativt i ordet “underligt”, för det är inte så jag menar det.

Det blev så mycket intryck under de tre veckor jag var iväg så jag vet inte hur jag ska kunna lasta ur mig allt. Jag antar att det kommer sippra ur mig lite allteftersom de nästkommande veckorna. Men nu direkt så kan jag i alla fall ge två exempel på saker som förvånade mig och två saker jag kommer sakna nu när jag är hemma igen.

Förvåning 1 – Them Hills

Jag vart väldigt förvånad över att det var så bergigt i Japan. Nog för att jag har varit intresserad av Japan ganska lång tid. Tittat på Animé, läst Manga, kollat på lite filmer, läst lite av historian, lärt mig yttepyttelite av språket o.s.v. Jag hade dock inte stött på Japans topografi någonstans under detta år. Hela landet verkar enbart bestå av berg, och där det inte är berg.. ja där är det städer som sträcker ut sig så långt det bara går. Det… well det kan inte bli bättre om jag ska vara ärlig, jag älskar berg!

Förvåning 2 – Them Sounds

Det är ljud överallt i Japan, rent spontant så känns det inte som om det finns några tysta platser på hela ön. Klart att det finns tysta platser men det kändes verkligen inte som det. När man gick på stan så var det antingen en väldigt massa trafik, ljud från butiker, pachinkohallar, reklamlastbilar, eller annat. Varannan butik hade högtalare utanför som spelade musik. Varje butik man gick in i hade musik som var på tok för hög för min smak. Samtidigt som denna musik låg på som ett ljudtäcke i hela lokalen så fanns det allt som oftast ett par tvskärmar som visade diverse reklamfilmer för serier, leksaker eller något liknande… dessa hade inte en nådig volym heller kan jag meddela.

Det som var värst var nog pachinkohallarna. Det var ett helt fantastiskt oljud där inne, kunde knappt höra mig själv tänka och efter bara en liten stund så höll jag på att gå i bitar av det. Sedan ser man folk som sitter där inne utan några som helst skydd för öronen, inte ens öronproppar. Funderar lite på om hörselaparatstillverkarna arbetar tillsammans med pachinkohallarna för att öka sin försäljning 😉

Saknad 1 – Them Seats!

Alla har vi nog hört om de fantastiskt avancerade toaletterna i Japan. Massa knappar att trycka på och funktioner både till höger och vänster. Måste faktiskt erkänna att jag saknar dom lite! Det är rätt gött med sätesvärme på toasitsen när man slår sig ner. Om det finns sätesvärme i bilsäten varför ska det inte finnas på toastolar?! Undra om man kan få tag på en sån sits här i Sverige… (Gjorde en snabb googling, verkar inte va några som helst problem om man har runt 10 papp liggandes, dags att börja spara!)

Saknad 2 – Them Våtservetter/Handdukar

När man är ute och äter på lokal, fin som ofin, så får man till 90% av tiden våtservetter eller en uppvärmd och fuktad handduk att torka av händerna på innan man börjar äta. När jag först kom till Japan och var med om detta så sa Jason “Det där kommer du sakna när du kommer till Sverige” varpå jag svarade “Du är ju helt tokig, klart jag inte kommer göra”. Vad ska jag säga.. Jason, du hade rätt, jag saknar det! Det känns på något sätt mycket bättre att börja äta när man har skrubbat av händerna lite 🙂

 

Japan – Hemresan

Så var jag hemma i Sverige igen. Jag kom hem igår vid 21-snåret efter att ha varit på resande fot i ungefär 45 timmar. Jag kan väl utan att överdriva säga att det var galet skönt att krypa ner i sin egen säng igen!

Det hela började vid 07.30 tiden på Måndag morgon i Japan (23:30 Söndag i Sverige), då hade jag packat klart allt hemma hos Jason och det var dags att ta sig in mot flygplatsen för att börja resan hem. Jason följde med mig hela vägen och vinkade av mig, mycket vänligt gjort!

Sedan väntade en flygresa till Hong Kong med en mellanlandning i Taipei, så samma väg som jag åkte till Japan. Väl i Hong Kong så åkte jag in till stan för att hälsa på Fredrik några timmar innan planet skulle gå vidare mot London. Vi skulle mötas på Centralen var tanken och det var lätt att gå dit hade han sagt. Så bra tänkte jag och började leta mig fram i alla gångar och rulltrappor.

Jag frågade efter vägen 2 gånger, jag tittade på hur många kartor som helst utan att lyckas navigera mig fram till rätt ställe. Och när jag väl hittade ställen jag skulle kunna gå till så var det spärrar där för att man behövde ha tunnelbanebiljett. Jag var otroligt förvirrad men som tur var så hittade Fredrik mig gråtandes i ett hörn där jag låg i fosterställning. Eller ja inte riktigt så illa, men det vart lite hopplöst! Jag hade även tänkt låsa in mitt handbagage någonstans på stationen men det fanns ingenstans att hitta boxar till det så jag fick släpa runt på allt hela tiden, lagom gött 😀

Hur som haver så hade jag och Fredrik det väldigt trevligt i Hong Kong! Vi tittade på grejer och åkte upp på en utkiksplats för att se hela stan i mörkret o.s.v. Riktigt kul att se honom igen, det var typ 7, 8 år sedan sist så det var på tiden!

Efter att vi skiljts åt på stationen så gav jag mig tillbaka till flygplatsen och la mig på en bänk i väntan på att planet skulle bli klart för påstigning. I mitt stilla sinne låg jag där och hoppades innerligt att jag inte skulle behöva sitta bredvid någon “Henry” igen… Som tur var så var det två väldigt lugna britter jag satt bredvid så det vart lugnt. Lite film blev det på planet och mycket sovförsökande. Otroligt obekvämt var det att försöka hitta en position att sova på när jag glömt min nackkudde. Lagom stel i benen så reste jag mig upp efter 13 timmar och klev av planet.

På Heathrow så hände inte särskilt mycket, det var mest väntande, det som var mest betydelsefullt var att jag hittade en toalett snabbt efter att jag kommit av planet. DET var skönt! Annars blev det lite taxfreehandlande och inväntande på nästa flight som skulle ta mig till Stockholm. När jag väl satt på det planet så kändes det nästan som om jag var hemma. Två timmars flyg och kanske den mjukaste landning jag varit med om på länge så stod jag där med mitt bagage på Arlanda och kände fädernesluften strömma genom mina lungor.

Jag hade bestämt träff med en kompis inne i Stockholm eftersom det var ett tag kvar tills dess att mitt tåg skulle gå. Tåget från Arlanda till T-centralen hade jag råkat boka med ett SJ-tåg istället för ett Arlanda express vilket gjorde att jag inte kunde byta tåg hur lätt som helst. Sedan fick jag reda på att en enkelbiljett från Arlanda till T-centralen kostade 260kr! TVÅHUNDRASEXTIO. Jag förstår inte hur det kan vara så dyrt, jag tyckte det var dyrt i alla fall… I Hong Kong kunde jag åka tur och retur från flygplatsen in till stan för 85kr. Det hela betydde i alla fall att jag tog en flygbuss istället, var rätt skönt att få färdas på rätt sida vägen för en gångs skull 😉

På T-Centralen så hittade jag boxarna väldigt lätt i alla fall så jag slapp springa runt med handbagaget! Lyckades klämma in allt i ett skåp och var väldigt glad för det! När jag stod där och valde skåp så kom Johan och mötte upp mig, jag och Johan har spelat WoW ihop och snackat rätt mycket de senaste 5-6 åren och detta var vårat första möte i verkligheten. Mycket trevligt! Vi gick och käkade lite lunch och snackade skit innan han var tvungen att bege sig vidare. När vi skiljts åt så gick jag till Sci-Fi-bokhandeln i gamla stan och köpte mig lite böcker. Och här hände något helt otroligt. När jag kom in i butiken så var det helt tyst… det var fullt med folk men det var helt ljudlöst. SÅ ENORMT SKÖNT! Efter att ha spenderat ganska mycket tid i affärer i Japan där öronen blir konstant våldförda av hög musik och skrikande reklam från tvskärmar så var det en välsignelse att få ha det lite tyst runt om sig i en affär :).

När väl det var klart blev det en fika på stationen innan jag satte mig på tåget. Tågfärden hem gick väldigt fort och lätt vilket var skönt, jag kom till och med fram på utsatt tid vilket förvånade mig! På stationen så stod syrran och väntade, så hon körde hem mig, väldigt snällt!

Nu så är jag hemma och alla väskor är tomma. Stökigt är det fortfarande men det struntar jag högaktningsfullt i, det får det vara tills nån kommer på besök, då städar jag 5 minuter innan ;). Kröp väl ner i sängen runt 23-snåret och det var som natt och dag från hotellsängar och annat jag sovit på under de senaste 3 veckorna. Rena rama himmelriket!

Så var den resan slut, och det som nalkas nu är ett sorterande bland bilder… Men det tar jag när jag landat lite mer 🙂

Japan – Håll en låg profil.

Min sista dag i Japan för denna gång. Vad skulle denna dag bjuda på, en härlig blandning visade det sig för idag skulle allt jag inte gjort göras. Kanske var lite överdrivet, inte allt men nästan allt.

Det jag helst av allt ville var att få tag på en Animéfigur… Tyvärr hittade jag den inte i alla affärer jag var inne i så det får bli nästa gång ;). Sedan har jag ju varit på alla möjliga olika kaféer utom ett Maid-café. Så efter att vi hade sprungit runt i ett par butiker så gick jag och Jason in på ett sådant kafé för att ta lite fika. Detta var en upplevelse utöver det vanliga, jag kände mig så  obekväm i hela situationen! Ett Maidcafé går ut på att man får en servitris som är extremt vänlig och pratglad, skrattar mycket och uppmärksammar gästerna. Man kan tro att det bara är ensamma killar som går dit för att få lite sällskap, men så är verkligen inte fallet.

Det var helt fullt där inne när vi kom och det var personer i alla åldrar, män och kvinnor och alla verkade ha trevligt. Vi beställde glass och satt där en stund, de kom fram och pratade med oss och skrattade en massa. Det var lite festligt men jag kände mig ändå ganska obekväm i hela situationen. Men är man i Japan så borde man testa det i alla fall, finns huuur många som helst i speciellt Tokyo.

När detta uppdrag var utfört så for vi hem till Jason en snabbis där vi hämtade upp två cyklar för att bege oss ut på en cykeltur. Här fick jag uppleva något rent fysiskt som jag sett under hela min vistelse här. Folk på cyklar där INGEN har höjt sadeln en enda millimeter över cykelramen. Detta gällde även cykeln jag fick cykla runt på så där var det extremt låg profil som gällde. Med stor risk för att slå knäna i hakan så cyklade vi runt och gjorde stan osäker, måste verkligen tänka ett par gånger extra när de kör på fel sida vägen. Cyklarna tog oss till vattnet, till en sushirestaurang, till ett ställe där man kunde slå lite baseball-bollar och hem till Konomis mamma och syster där middag var på gång.

Jag har aldrig spelat Baseball innan så det var väldigt roligt att stå där med ett trä och vänta på att bollen skulle skjutas mot en, jag träffade rätt många bollar fast med ganska varierande resultat, det enda jag kan säga var att jag tyckte det var roligt!

Middagen var jättehärlig hos Konomis familj och vi hade det väldigt trevligt! Konomis mamma bjöd på hemlagad Japansk mat och allt var hur gott som helst, väldigt mycket friterat blev det men det gör inte mig något ;). Sedan så var det kul att få komma in i ett riktigt Japanskt hem, här hemma hos Jason och Konomi är det en blandning mellan Svenskt och Japanskt medan där var det 100% Japanskt vilket var skoj!

Nu har jag i alla fall packat väskorna och tänkte hoppa ner i bingen, fixa det sista i morgon och sedan bege mig till flygplatsen. Så nu kommer det dröja en stund innan nästa inlägg kommer, men det får ni leva med ;). Beräknad hemkomst till Skövde är på Tisdag runt 20-snåret på kvällen tror jag (har glömt bort vilken tid jag bokade mitt tåg :O ).

Puss å kram!

Japan – Ögonen på vääägeeen!

Vaknar upp på golvet och känner mig härligt utvilad. Idag skulle vi upp tidigt för att ge oss av på utflykt med en av Jasons lärarinnor. Vi hade ingen riktigt aning om vart vi skulle. Hon hade snackat något om nån skog, om nån nationalpark och nån vulkan… Jag trodde väl lite att det skulle ta nån timme att komma fram till destinationen och till min förtjusning så stannade vi efter ungefär en timma! Men då var det bara kisspaus tydligen. Sedan stannade vi efter en timma till! Ännu en kisspaus. Efter 3 timmar i bil kom vi fram till bergen och vulkanen vi skulle kika lite på!

Tyvärr var vulkanen lite för aktiv idag för att vi skulle kunna åka upp och titta på den så vi fick nöja oss med att titta på håll. Men den låg i kanten av en jättekrater så runt om oss var det bara massa berg, ganska mäktigt faktiskt. Dessutom så hade Jason tagit med både frisbee och en drake som vi lekte med på ett öppet fält en bit bort från där vulkanen var. Riktigt härligt!

Uppe bland bergen fanns det riktigt mycket snö och detta var väldigt poppis hos Konomi, hon älskar tydligen snö! Det var så pass bra kramsnö att vi faktiskt gjorde en snögubbe! Det hade jag inte direkt räknat med att jag skulle göra här under mitt besök i Japan 😉

Lärarinnan som körde bilen var lite disträ dock, så det var en livlig upplevelse att åka med som passagerare. Hon kunde helt gå in i ett samtal och börja gestikulera med armar o.s.v. så till den milda grad att hon ibland fick tvärnita för att hon höll på att köra in i fordonet framför. Man fick veta att man levde i alla fall! Dessutom så har de inga vinterdäck så när vi kom till en väg med massa snö på fick vi snällt vända och åka tillbaka!

När vi kom tillbaka till Fukuoka så var det ganska sent, vi blev avsläppta vid Fukuoka Tower som vi åkte upp i och kollade utsikten lite och lyckades få lite solnedgång där också, så det var najs, efter det vankades det middag och afffärskoll inne i stan innan vi åkte tillbaka till lägenheten.

I morgon blir min sista dag i Japan och då är det ett fullspäckat schema! Men det får ni höra lite mer om i morgon 😉

Japan – El är bra att ha.

Idag har det inte hänt så mycket mer än att jag tog mig över halva Japan med hjälp av tåg. Det var alltså dags att lämna Tokyo för att återvända till Fukuoka. Dagen började med sovmorgon och packande, sedan blev det lite lunch med Billy innan det var dags att bege sig. Från det att jag satte mig på tåget tills dess att jag gick av i Fukuoka var det 6 timmar… Lagom uppvärmning för flygresan hem.

Föga förvånande så var det inte så mycket som hände under tågresan, jag satt mest still och lyssnade på musik. Jag hade till och med så tråkigt att jag började lista alla stater i USA… Två missade jag, ett slarvfel och en hade helt fallit bort.. Illinois och Alabama. När jag väl gjort det så gick jag vidare till att lista alla länder i Afrika, där missade jag 5st… Gabon, Botswana, Niger, Nigeria och Ekvatorialguinea. Seeedan så listade jag länderna i Asien och missade två där också… vad är detta! Aja, ni fattar grejen, jag hade lite att göra och bestämde mig helt enkelt för att hålla igång geografikunskaperna!

Kom fram och blev mött av Jason och hans kompis som är fransman. Vi gick och käkade och sedan stack vi hem till Jason medan hans kompis åkte hem till sig. Och nu ligger jag här på golvet igen och har det gött!

El… Det verkar som om all el här i Japan är dragen med sladdar i luften. Alltså de hänger lite överallt vilket känns jättekonstigt så vi i Sverige har det mesta under jord. Det måste väl vara för att de inte har någon plats i marken pga alla tunnlar eller något 😉 En sak är säker, det gör inte mycket för vyn!

God natt!

Japan – Automat automat automat

Tokyo, sista dagen i Tokyo. Tiden har gått riktigt fort och i morgon är det dags för mig och Billy att skiljas åt. Han ska ta in på lyxhotell sin sista tid här och jag ska åka söderut till Jason och Konomi igen. Ska bli kul att komma dit igen men lite trist också med tanke på att jag då vet att slutet på resan närmar sig.

Idag gav vi oss ut för att titta på Shinjuku station och lite grejer som låg runt där. Vi åkte bland annat upp i ett höghus för att kolla in utsikten därifrån. Inte alls lika högt som Tokyo Sky Tree men det var bra högt ändå. Helt fantastiskt hur staden bara fortsätter och fortsätter, det är när man är där uppe som man verkligen får ett litet grepp om hur stor den här staden är.

Efter en förmiddag i de trakterna så åkte vi tillbaka mot hotellet för att kolla in en park som låg i närheten. Där fanns det lite fler tempel o.s.v. de känns lite som kyrkor nu för tiden, som jag skrev innan så är de inte alls lika speciella längre så det gick rätt fort ;). Parken var väldigt fin men som det mesta här så blir det nog extra vackert på våren eller sommaren när alla träd blommar.

Eftermiddagen och kvällen så blev det shopping. Vi gick runt i massa affärer för att köpa saker som vi tänkt köpa men inte gjort. Detta tog naturligtvis mycket längre tid än vad vi hade räknat med och helt plötsligt så skulle de stänga butikerna! Vafalls! STÄNGA BUTIKERNA REDAN?! Sedan kollade vi på klockan och insåg att den var närmare 21:00… Vad är det för affärer egentligen som stänger så pass tidigt en Torsdag?! ;).

Runt här i Japan så finns det mängder av automater som står längst med väggar och i gränder. Dessa stoppar man i pengar i och får ut varor. Grejen är att 99.9% av alla dessa automater är det dryck i. Både kall och varm, mest kaffe och läsk. Läsk kan man iofs inte få varm men kaffet däremot kan komma ut varmt!

Jag förstår bara inte hur det kommer sig att det finns så många automater fast inga av dom har några former av snacks?! Det är alltid dricka.. Dricka eller cigg.. eller öl. Aldrig något mataktigt, vadan detta?! VARFÖR?! Detta kommer nog vara lika höljt i mörker för mig som varför det spelas trudelutter på offentliga platser lite då och då. Helt plötsligt så spelas det en melodi och man fattar inte varför. Vad är det om? 😀

Pussen!

Japan – Bygg ett hus i ett hus. Sjukt husligt?

Denna härliga Onsdag så blev det lite av en mellandag. Inte jättemycket gång, ganska mycket sevärdhet och mycket affärer. Det är svårt att beskriva hur mycket affärer det finns i denna galna stad. Idag hittade vi en till butik som såg jätteliten ut på utsidan men var jättestor inuti. Man ser knappt ingången för allt klutter utanför, sedan så är våningarna gigantiska och just i denna affär var det 6 våningar fulla av figurer och samlarkort. Ena våningen var full med dockor och tillbehör till dom. Helt fantastiskt.

Vi styrde i alla fall kosan mot Edo-Tokyo-museet som låg inte jättelångt från där vi bor. Det är ett ställe där de går igenom hur Tokyo har utvecklats sedan det grundades. Lite historia och hur folk bodde o.s.v. Tokyo hette Edo fram till 1868. Det var GIGANTISKT i det museet. På riktigt gigantiskt, när man först gick in så såg man bara ett stort tak. Sedan insåg man att de byggt upp ett par hus inne i museet. Replikor från hus som fanns under den tiden, så de var skalenliga och så. Rätt mäktigt och riktigt fint. Det var ett bra museum fast det var nästan lite för stort. Efter ett tag så tappar man fokus oavsett hur intressant det är. Väl värt besöket var det tycker jag dock 🙂

På väg dit så gick vi igenom SUMO-distriktet också, det var fräckt att få se arenan där de fightas. Tyvärr är vi här i helt fel årstid för att se på sumobrottning så vi fick klara oss med att titta på utsidan av byggnaden. De hade även ett museum där lite historia kring det visades samt alla olika sätt man kan vinna en sumomatch. Det var jag, Billy och 200000 pensionärer där inne.

Något som vi lagt märke till är att det inte finns så många fik här omkring. Vi har bara sett ett par stycken och när man är ute och knatar så ser man de aldrig. När man inte vill sätta sig ner för att ta en kopp dock, då ser man hur många som helst… varför är det alltid så?

Eftermiddagen tillbringades även den i Akihabara där vi hittade en gata som vi inte hade varit å tidigare! Och gissa vad som fanns där? AFFÄRER, sjukt oväntat, vi blev helt paffa ;). Vi kom dit rätt sent dock så det får bli ett besök i morgon också.

I morgon Torsdag blir min sista heldag i Tokyo!  Tiden går vansinnigt fort…

Japan – Kom igen, ett par till går det allt in!

Så var den andra dagen i Tokyo över och jag börjar fundera på om denna stad har något slut. Det känns inte som om den har det, det bara fortsätter och fortsätter hur långt som helst.

Vädret var jättefint idag också så vi passade på att springa runt i stan mest hela tiden, från morgon till kväll. Det började i samma stadsdel som igår. Spelar ingen roll hur många butiker man än går in i så finns det minst lika många till med ännu fler grejer. Helt tokigt är det. Mandarake var rätt stort helt klart, 8 våningar med massa olika grejer, senare gick vi in i en till som var i ett annat område i Tokyo. Den låg 4 trappor ner, det kändes som om vi var på väg ner till tunnelbanan. Så var inte fallet utan det var en gigantisk underjordisk affär.

När vi kände oss klara med Akihabara denna dag så drog vi vidare mot en annan del av staden där alla kids hänger. Harajuku heter den och ligger i Shibuya. Här hänger jättemånga ungdomar på helgerna när det inte är någon skola. Mest drag är det tydligen på Söndagar, men eftersom jag inte kommer vara i Tokyo under nån Söndag så fick vi allt ta tag i det idag istället. Fick se mycket annorlunda klädstilar och extremt mycket folk.

I Shibuya ligger även den där korsningen som oftast visas i filmer när de är i Tokyo. En korsning där typ hela Töreboda går över gatan kors och tvärs varje gång det blir grönt. Det var rätt mäktigt att kolla in detta spektakel och varje gång det blir grönt så ser jag framför mig ett blivande slagfält där två härar rusar mot varandra A’la Braveheart. Många färre som dör här får jag väl lov att erkänna.

Vi gick runt här ett tag och kollade även in ett ställe där det fanns mängder av kärlekshotell. Lite kul att gå runt och kika lite, se par som kommer ut från hotellen och är väldigt fnittriga o.s.v. Kärlekshotell är, för er som inte vet, hotell där man hyr rummen per timme istället för hela nätter… De är väldigt populära då Japan och storstäderna är ganska trångbodda och de flesta bor hemma tills de är 30 eller så. Så när de vill ha lite rajtantajtan med flick/pojkvännen så tar de in på ett hotell i några timmar för att få vara ifred.

Detta var också dagen då jag använde Tokyos tunnelbana för första gången och det var också helt underbart. Nog för att jag inte såg någon vakt som var tvungen att knuffa in folk för att dörrarna skulle kunna stängas men det kändes inte långt borta. Jäääklar vad fulla vagnarna vad när vi skulle gå på, vi tog tåget efter istället där det var lite lugnare. Går knappt att beskrivas om jag ska vara ärlig, bäst att uppleva det med egna ögon.

Puss å kram!

Japan – Tokyo (^_^)

Så nu äntligen sitter jag här i hjärtat av Tokyo, världens största stad, och lyssnar på Domo arigato Mr. Roboto av Styx. Hotellrummet är sjukt litet och det är varmt så in i helvete här inne, men vad gör det när Akihabara ligger precis utanför dörren? Domo Arigato Mr. Roboto!

Tågresan gick utan några som helst problem, det enda var väl min oro för att missa Fuji när vi åkte förbi. Och nog fan så somnade jag, vaknade till med ett ryck och tittade ut genom fönstret.. Inget berg… Men sen kom det och vilket berg sen, helt ärligt så slog det till och med Billingen i vackerhet!

Väl framme i Tokyo och på hotellet så lastade vi typ bara av våra grejer för att ge oss ut. Vädret var strålande fint och inte ett moln kunde man se så jag drog med Billy till Tokyo Sky Tree vilket är ett utkikstorn, så upp åkte vi och kollade ut över staden från 350 meters höjd, var riktigt fräckt. Det var rätt lång kö för att komma in men det var väl värt väntan och inträdet. Efter det så hade klockan blivit rätt mycket, dags att göra Akihabara en liten kortis, sondera terrängen för morgondagen så att säga!

Just ja, på väg till utkiken där så såg vi ännu en ambuland komma körande, den blinkade och tutade för fullt men det var en bil i vägen. Då hör man att det börjar prata ur bilen igen, då säger han tydligen. “Ursäkta, kan ni byta fil, ni står i vägen” efter 10, 15 sekunder flyttar bilen på sig och ambulansen fortsätter köra vidare, men inte förrän de sagt “tack så mycket” i högtalaren. Helt fantastiskt 😉

Vilket ställe… vi gick bara på de stora gatorna idag och gick in bara då och då i affärer.. Helt vansinnigt mycket ställen och skit överallt på alla väggar. Det lustiga är att det kan vara en liten ingång som inte ser så mycket ut för världen, men sen när man kommit in så är det 5 våningar med bara massa awesome.

Den där butiken med Manga som jag berättade om här om dagen, den som låg i Osaka. Den heter Mandarake och har tydligen butiker på ett par ställen i Japan varav Osaka var ett. Här i Akihabara så finns det en till som är ännu större vad det verkar. 8 våningar med Manga, Anime, Figurer och gud vet vad.. Dit ska vi i morgon och antagligen så blir väl Billy kvar där tills han ska hem till Sverige igen 😉

Nej nu ska jag försöka ta och smälta att jag faktiskt är i Tokyo…

Japan – Solen, solen, SOLEN!

Söndag och sista dagen i Kyoto. I morgon blir det en tågfärd mot Tokyo och 4 nätter där innan jag återvänder till Fukuoka för att hänga med Jason och Konomi i ett par dagar innan jag sticker hem. I morgon är det en vecka kvar tills jag sitter på planet. Tiden går verkligen fort.

Idag när jag vaknade så sken solen ute och det gjorde att mitt humör steg ett par grader, det har varit mycket nederbörd här den senaste veckan så att äntligen få se lite blå himmel och slippa släpa runt på ett paraply var riktigt skönt. Dessutom är solen rätt så varm när den ligger på så jag njöt för fulla muggar.

Dagen och vädret till ära så var det massa promenerande och tempeltittande på agendan. Vi gick runt i typ 7 timmar och bara kollade på fina trädgårdar, hus, tempel och andra sevärdheter. Det är riktigt fint men jag måste säga att jag inte är lika imponerad av byggnaderna nu som jag var när jag först kom hit. Inget konstigt med det i och för sig eftersom man vänjer sig. Första gångerna man får syn på byggnaderna så är man eld och lågor, för de är verkligen fina. Nu efter att ha sett många i många olika städer så känns det lite som om man kan det. De är lika fina men jag lägger inte lika mycket tid vid det, då är jag mer imponerad av alla fräcka trädgårdar 🙂

Denna fina dag visade sig också ha ett annat inslag. Kyoto Marathon… Det var sjuukt mycket folk ute på gator och torg kan jag meddela, och vi såg många som såg ruskigt trötta ut efter att de var klara ;). Var synd jag inte visste att det skulle hållas, då hade jag naturligtvis anmält mig och sprungit en runda 😉

Så det var den dagen, massa promenad, mycket tittande, mycket fotograferande och trötta ben såhär på kvällen. Ser fram emot Tokyo nu även om det betyder att resan är på väg mot sitt slut.

Puss på er 🙂