Svara Lundh

Jag vet inte om ni vet vad Svara Lundh är för något, så därför berättar jag det för er. Japp, så snäll är jag!

Svara Lundh är ett segment som är med i Aftonbladet varje dag. Där har Jonas Lundh gjort 10 frågor om aktuella händelser, ett litet test för att se hur mycket en hänger med i svängarna.

Jag och en kollega brukar roa oss med detta på lunchrasterna, alltså försöka slå våra kloka huvuden ihop för att klara så många frågor som möjligt i denna frågesport. Det började ganska så oskyldigt för ett år sedan men eskalerade väldigt fort.

Eskalera? Hur kan det eskalera? Tänker ni nu.

Vi började helt enkelt hålla statistik över hur många rätta svar vi hade varje dag, sedan räkna ut vår snittpoäng o.s.v. Vi skriver även med om det är något tema den specifika dagen eller om det är ett vanligt QUIZ. Vi har 20 omgångar på ett papper, och när vi kom in på papper två så slog vi på stort och började även skriva ner hur många A, B och C-svar som var på varje runda. För att få en känsla över om Jonas Lundh har en fabless för något visst svarsalternativ. Lite pseudostatistik kan vi kalla det.

I alla fall så föll det sig så att vi ville ta kontakt med denna man på Aftonbladet som jag och min kollega kallar för “Svara”. Mest för att hans del i tidningen heter just Svara Lundh och inget förnamn var skrivet någonstans. Vi försökte maila honom men det var något fel på epostadressen. Vi gjorde det enda vettiga, vi ringde upp Aftonbladet och undrade hur vi kunde få kontakt med denna legend. Min kollega, som ringde, var inte direkt beredd på att tio sekunder senare ha blivit kopplad till självaste SVARA!

Efter detta så har vi blivit lite bundis med vår vän på Aftonbladet, eller vi vill tro det i alla fall. När vi nu senast tog kontakt med honom så berättade han något extremt ledsamt. Han skulle gå i Pension, Valborgsmässoafton var hans sista dag. Dock värmde det lite att han i mailet skrev “Två så trogna läsare”, vi kände oss speciella.

Det var en sorgens dag, vi fick alltså reda på detta bara en vecka innan det skulle ske, vad göra?! Vi funderade på lite olika saker men kom sedan fram till att det bästa var nog att skicka iväg ett blombud i alla fall.

Denna tanke lät vi gro i fyra, fem dagar innan vi skred till verket och faktiskt beställde en bukett blommor till honom som han skulle få som igår, dagen innan Pensionen.

Vi väntade med spänning på om vi skulle få någon respons på vårt tilltag, hur skulle han reagera? Bli glad? Rädd? Arg? Allt var möjligt!

Så kom det äntligen, idag damp det ner ett mail där han tackade så hemskt mycket för blommorna och sa att han blev väldigt glad för dom!

Skönt ändå att kunna göra en främling glad sådär, kan nog garantera att han absolut inte räknat med att få en bukett blommor på sin pensionsdag utav två galningar från Skaraborg.

Fridens.

Thaiboxning

En vän till mig har börjat träna Thaiboxning. Han verkar gilla det, jag är lite avis på det, för jag vill också!

Det trista är att alla klubbar här i närheten inte verkar ha några nybörjargrupper som börjar förrän i Augusti, så jag får helt enkelt ha tålamod i ett halvår till. Men det kanske är bra, funderar jag på det i ett halvår så blir jag antingen sjukt taggad på att gå, eller så går det över.

Jag får helt enkelt försöka se positivt på situationen. Men bra sugen är jag!

Nu är jag dock mest sugen på att gå och sova, så det ska jag göra.

Fridens.

Dagbok del 2

(Dagbok del 1)

28e Februari, 2012

Det var längesedan sist min kära dagbok, snart två hela år sedan jag skrev i dig senast och jag tänkte lämna en liten uppdatering kring vad som hänt sedan sist.

Först kan jag meddela att sänglampan som suttit så olägligt äntligen är flyttad, aldrig mer kommer jag att slå huvudet i den när jag vaknar. Dessvärre kommer jag aldrig få mörkt i mitt sovrum igen då jag i min iver att flytta den satte upp den i taket, otaktiskt när strömbrytaren sitter på lampskärmen. Men gjort är gjort och jag tänker att det löser sig när LED-lampan går sönder, enligt mina beräkningar är det inte mer än 3 år dit!

Katten mår även den bra, som du kanske kommer ihåg så annekterade katten den lilla kammaren på sitt egna lilla vis. Detta har eskalerat något enormt och jag har nu enbart tillgång till tre av de fyra vingar min boning består av. Men du kan vara lugn, jag håller på att planera en militärkupp som gör att jag än en gång blir herren i mitt eget hus.

Oj, nej nu måste jag rusa, katten kallar!

29e Februari, 2012

Du kan ana att jag blev väldigt förvirrad när jag vaknade denna morgon och faktiskt lyckades slå pannjäveln i lamphelvetet även fast skiten sitter fastlimmad i taket! In genom ytterdörren kom det åtta män med bastubor som började spela så rutorna i hela herrgården skakade.

Jag skyndade mig genast för att ta reda på vad det egentligen var som hände, och vet du vad? De påstod att jag hade bokat dem för en spelning just denna dag, ”FULL TUBA HELA DAN!” utbrast en av herrarna och fortsatte sedan sitt spelande.

Strax därefter dyker människa efter människa upp på min trapp. Den ena mer finklädd än den andra och jag förstår ingenting, INGENTING!

Tolvhundrafemtiofyra personer trillade in under loppet av denna gudsförgätna dag. Mitt barskåp är helt tömt och mitt nylagda golv av massivt mahogny är helt söndertrampat. Jag förstod inte ett någe av vad som hände ska jag be att få tala om.

Nu hinner jag inte skriva mer, jag måste få ut de sista innan de blir tokiga på riktigt!

1a Mars, 2012.

Kära dagbok. Jag insåg vad som hänt. Det är för i helvete skottår i år och alla gäster som skulle varit här för två år sedan kom igår istället! Aldrig mer fest i Februari, det ska jag säga dig, ALDRIG MER.

Polisen var här och undrade vad som hänt förresten. Tydligen hade det blivit ett jäkla liv på stan efter att jag kört ut alla härifrån. Tolvhundrafemtiofyra personer in till den lilla orten, och det enda som var öppet var ”nattdiscoteket” som de kallade det. Vi här i byn kallar det NattBIBLIOTEKET, för det är just vad det är.

Tre bibliotekarier fick åka till sjukhus, annars inga incidenter.

Ångesten kom som ett brev på posten

På riktigt alltså, nu snackar vi inga metaforer här utan ångesten kom faktiskt som ett brev på posten.

Här om dagen så trillade startbeviset till Göteborgsvarvet ner i brevlådan. Tror aldrig jag känner mig så oförberedd inför varvet (ja det är så vi häftiga veteraner kallar det) som när startbeviset kommer hem.

Nu är det den 26e April och den 23e Maj är det dags. Jag har alltså en månad på mig att göra mig redo att springa de där 21 kilometerna. Jag har funderat på att lägga mig på en väldigt anspråkslös nivå detta år och satsa på en hastighet av 7 minuter per kilometer. Då kommer jag runt strax under 2h30min om jag räknat rätt, och det skulle jag vara sjukt nöjd med.

Men i år är det så att jag har inte ens riktigt bestämt mig än för om jag ska springa eller inte. Så den som lever får verkligen se. Jag har som inte sprungit längre än 12.5km än i år. Jag kommer behöva STEP IT UP en hel del under denna månad.

Fridens.

De triviala sakerna i vardagen

Detta kommer inte bli något monsterinlägg alls, inga långa utläggningar om varken dittan eller dattan. Jag tänkte bara på en sak här om dagen som jag vill dela med mig av.

De saker du finner lycka av i vardagen, ta tillvara på de tillfällena. Det kan vara precis vad som helst, nyklippt gräs, en låt på radion, en doft du känner som skickar dig tillbaka genom tid och rum. De där små trivala småsakerna i våra liv som gör att en känner sig vid liv.

Det viktigaste utav allt, se inte ner på någon som uppskattar de sakerna, för de är lätta att avfärda som fånigheter, men de är inte fåniga, de är livsviktiga.

Fridens.

Civilkurage

Jag kollade upp meningen av ordet civilkurage precis, mest för att jag hade tänkt skriva om en sak jag såg nu ikväll när jag gick hem från Alvarssons. Då insåg jag att det kan vara så illa att jag uppfattat ordet fel i hela mitt liv.

Jag har alltid tänkt civilkurage som att ställa upp för någon eller något i en situation där det behövs men när det inte riktigt är “ens ansvar”. Sedan kan det diskuteras om inte alla sådana situationer är allas ansvar, men jag tror ni förstår hur jag menar.

När jag googlade ordet så känns det som om vikten vid det hela är att en gör något som kan innebära en personlig risk. Jag vet inte om jag riktigt håller med om det, vilket också kanske är lite underligt då det kanske är så att det är ett annat ord jag söker istället.

Det känns lite som om civilkurage kan appliceras på saker som inte behöver innebära en personlig risk. Så som att hjälpa någon som fallit ihop på gatan eller liknande.

På väg hem från Alvarssons så såg jag att en bil stod med varningsblinkers på, det stod även en person på cykel bredvid och på marken låg det något, det såg ut att vara en kropp. när jag kom närmre så såg jag att det var en kropp och två män stod och pratade bredvid personen på marken. Jag frågade vad som hade hänt och de svarade att mannen på marken var så full att han inte kunde gå ordentligt och hade ramlat ihop. De hade lagt honom i framstupa sidoläge och ringt polisen.

Det är fint tycker jag, att ta hand om varandra även om en inte känner personen i fråga. Mer sådant! Så vad gjorde jag i denna situation då? Inte så mycket faktiskt, jag kände att de hade koll på läget så jag gled helt sonika hem till mig och skrev det här inlägget, så jäkla fräck är jag!

När civilkuragade du senast?

Fridens.

Gräset

Jag gick en liten runda här om dagen, skulle hälsa på en vän som bor en bit bort. Jag snurrade in i bostadsområdet med villor överallt och vad möts jag av? Jo doften av nyklippt gräs. Finns det något bättre? Ett tydligare tecken på att sommaren börjar komma får en nog leta efter. Det är gräsklippsdoften och ljuset en märker det på mest tycker jag. Eller ja, det och att folk börjar ta av sig kläder så fort det är varmare än 5 grader ute.

Konstigt beteende egentligen, hade det varit på hösten hade vinterjackan åkt på när samma temperatur varit gällande. Men nu så blir det linne och shorts istället. Folk.

Fridens.

Många nya släpp nu!

Som jag redan har pratat otaliga gånger om så har The Prodigy släppt en ny skiva. Fun fact om just det är att den gick upp som nummer ett på albumlistan i England. Detta betyder att alla deras album någon gång har legat etta på den listan. Imponerande inte sant? Missade ni inlägget om deras nya skiva så är det bara att klicka här! The Day Is My Enemy

Här om dagen så släppte Maskinen sin EP också, Stora fötter stora skor heter den och jag måste säga att jag gillar den. I början så tyckte jag att den var sådär, men nu efter att ha lyssnat några gånger på den så börjar den faktiskt att växa lite på mig. Annars tycker jag att de kan vara ganska så ojämna, eller så är det bara jag som inte gillar deras lite spretiga sound alla gånger.

På Måndagskvällen fick jag även veta att Infected Mushroom har släppt en ny skiva! Jag kan inte för mitt liv förstå hur jag lyckats undgå detta. Jag tycker att jag får uppdateringar från dom på facebook mest hela dagarna. Jaja, kul var det i alla fall, måste dock lyssna lite mer på skivan innan jag kan ge något omdöme. Men initialt tycker jag att det låter lovande.

Fridens.

Rätt person på rätt plats för rätt person

Ibland stämmer det inte riktigt bara, det är ingens fel utan det bara inte fungerar.

För något halvår sedan så var jag på ett Spinningpass som jag tyckte var helt okej, det rullade på, eller ja snurrade på är väl mer korrekt. Instruktören var så som en instruktör ska vara enligt mig, peppande men inte påträngande. Låta deltagarna få köra på utan några större krusiduller.

Här om dagen så var jag på ett Spinningpass igen, det var samma instruktör så jag kände att detta kommer bli bra!

Något hade dock hänt, det hade skurit sig mellan mig och instruktören. Om det är jag som ändrats eller instruktören vet jag inte. Men det var i överkant peppande och väldigt påträngande helt plötsligt. Det var som om personen i fråga hade fått i sig något flak för mycket av en energidryck och all den effekt drycken givit instruktören skulle bannemig ut genom munnen och in i öronen på deltagarna.

Upplägget på passet var det inget fel på, jag blev trött som ett djur. Men under tiden som  svetten sprutade så störde jag mig något enormt på att det aldrig blev tyst, det skreks, sjöngs med i låtar och massa annat. Jag kunde verkligen inte fokusera på något över huvud taget förutom just den enorma plats instruktören tog i rummet. Det enda jag kunde tänka var “håll tyst nån gång, håll tyst, käfteeen, käääften!” samtidigt som ord efter ord i en allt för hög volym trängde sig in i mina öron.

Efter denna upplevelse har jag bestämt mig för att inte gå på just denna instruktörs pass längre, och det är skönt att jag kan göra så! För antagligen så uppskattade alla andra inne på passet instruktörens sätt att agera, men för mig så funkade det inte!

Rent generellt så verkar det som om instruktörer har problem med att vara tysta när det kommer till spinning. Jag vet två till som kör pass som är minst lika pratglada och jag behöver väl knappast säga att jag inte direkt går på de passen jätteofta heller. En av de kläckte ur sig en fin grej här om sistens när det var en riktigt bra trance-dänga som spelades: “Det här är inte musik, tänk inte på det som musik, detta är bara en takt”.

Då blev jag så vansinnig att jag slutade trampa, gick av spinningcykeln, skrek “SÅ FAN HELLER ATT DET INTE ÄR MUSIK!” för allt vad mina lungor var värda för att sedan kasta cykeln fram mot instruktören. Eller nää, nä det gjorde jag inte men jag blev lite stött och kränkt!

Fridens.