November lämnas till historieböckerna

Inte av någon specifik anledning direkt, nej jag tänker mer att det lämnas dit enbart för att det inte längre är November utan att December klampar in.

Det jobbigaste med December nu för tiden är att oioioi inte gör sin julkalender längre. Den saknar jag, har liksom inte varit någon sedan 2012. Det är tre långa år.

Istället kan jag bjuda på en fin låt med Novemberanknytning, kan det vara något?

Den har inte bara Novemberanknytning, den har även en sekvens med Slash där han står väldigt bredbent och kör ett solo. Detta framför en kyrka naturligtvis, den längsta sekvensen varar i en minut ungefär. Bara en sån sak?

Jag tänkte lägga upp en låt av Green Day här, en låt jag hade för mig hette “Wake me up when November ends”, vilket hade passat galet bra! Insåg snart mitt misstag, jag kom ihåg fel, den heter ju “Wake me up when September ends”. En jäkla skillnad det!

Så ni får helt enkelt nöja er med November Rain, själva låttiteln är otroligt passande faktiskt, det känns som om November mest regnat bort. Men även om den gjort det så har det gått otroligt fort, för snart är det jul… hur sjukt är det? Sjukt sjukt.

Fridens.

 

Storstädning…

Jag tror att jag behöver ändra mitt sätt att leva på. Varför? Jo för ibland tycker jag nog att det är lite i skitigaste laget här hemma. Det värsta med detta är att jag inte märker det förrän jag är igång och städar. Det verkar som om jag blir galet hemmablind.

Nu har jag i alla fall storstädat hela lägenheten OCH julpyntat! Helt galet vad jag var ute i god tid i år… Förra året tror jag inte ens att jag satte upp grejerna, och om jag gjorde det så vart det nog nästan efter jul. Men nu sitter allt uppe och alla rum är städade.

Det känns otroligt skönt att ha det gjort, nu är det bara att underhålla det… Vi märker om det går, lovar inget!

Jag tänkte faktiskt lägga in en bild på hur vardagsrummet blev, men eftersom det fortfarande är lite för ljust för att det ska synas så får det bli en annan dag!

Oavsett så är jag en mycket nöjd Henrik för tillfället.

Fridens.

Ännu en välgärning

Jag vet inte riktigt vad det är med mig nu för tiden, det bara haglar ur mig finheter så jag vet knappt vart jag ska ta vägen.

Dagen till ära så har jag haft storstädning i lägenheten, en måste väl städa lite extra när julen nalkas tänker jag. Sagt och gjort så började det torkas och dammsugas så det stod härliga till. Jag passade även på att koppla in alla lampor igen, har inte blivit av sedan sommaren gav sig av. Nu har jag dock lamporna tända och satta med timers och så vidare, underbart vart det!

I alla fall så upptäckte jag att min jordglob inte fungerade, lampan var trasig! Dessutom så var den lite sned så jag anar att någon haft den i backen och bara ställt upp den igen utan att tänka mer på det. Jag kan inte minnas att det var jag som gjorde det så jag vet inte vem som är boven!

Hur som helst så gav jag mig av för att köpa en ny lampa till denna lilla glob, när jag väl kom ut ur affären så möttes jag av en man som försökte få min uppmärksamhet, när jag väl fått ur snäckorna ur öronen så hörde jag vad han sa.

Alltså ursäkta mig men du har inte lust att skjutsa upp mig till billingen? Jag ska bo där i natt och bussarna har slutat gå. Det blir så sjukt jobbigt att bära på all packning upp för berget.

ABSOLUT, svarade jag, men du får hänga med en bit för jag har min bil parkerad här borta där jag bor.

Så fick jag med denna man bort till min bil, körde upp honom till vandrarhemmet och så åkte jag hem. Han var någon sorts musiker som inte kunde sluta prata, munnen gick i ett, det var helt galet faktiskt. Men det kändes bra att kunna hjälpa honom och han blev glad för det!

Så där var min välgärning, jag gav en främling skjuts. Fan så snäll jag är!

Fridens.

Gå till ditt “Happy-place”

Var på spinning igår, mot slutet så kom där en låt på 8 minuter där vi skulle se en bild av vårt “happy-place”. Där vi känner oss lyckliga, där vi trivs o.s.v.

Jag funderade på om jag hade något sådant ställe och vart det i så fall skulle vara, jag fick tänka ett tag innan jag hittade något. Det som kom fram i mitt huvud var allmänt park-häng, jag har fått för mig att det är där jag är som lugnast och mår bäst.

Det blev lite parkhäng i somras som ni kanske kommer ihåg. I Malmö t.ex. eller här ute på gräsmattan så la jag mig och bara kollade upp i skyn, mycket avslappnande.

En annan gång var när jag och Jason var i London. Det var Oktober och riktigt varmt, vi gick till en park och satte oss ner och reste oss inte upp på ett bra tag. Satt/låg där, kollade på folk, snackade skit och hade det gött.

Platsen jag gick till igår var ett annat parkhäng. Ett parkhäng som var i Vancouver 2011. Jag och Sten gick till Stanley Park för att de hade någon form av festival där, tror de firade Vancouvers födelsedag. Efter att ha spatserat omkring ett tag så hittade vi en grässlänt som var precis vid en scen. Vi lade oss ner och lyssnade på musiken. På just denna scen så var det Raggae som spelades.

Jag filmade till och med lite från det. Riktigt avslappnat och gött hade vi det vill jag lova. Det var dit jag cyklade igår.

När vi väl låg där och tittade upp mot himmeln så flög där förbi en ballong också, det vart väldigt fint på något vis.

IMG_1509

Fridens.

 

Farlighet med ljudbok…

Har börjat lyssna på en ljudbok. Det är del två av tre i en serie.

Så jag satt där och lyssnade och tyckte att den började lite väl mitt i handlingen. Men inte så pass att det verkade konstigt, kände bara att jag inte riktigt hängde med riktigt i början. Dock löste sig detta efter nån halvtimma och jag var fullt uppdaterad.

Så lyssnar jag vidare och när jag lyssnat klart på kapitel 7 och ska börja på det 8e så händer något. Slutet av kapitel 7 så är de ute på en båt och grejer har precis hänt, sen när 8e ska börja så är de tillbaka i en stad och härjar där…

Börjar ana oråd.

Kollar upp och inser att filerna på ljudboken har legat i fel ordning, jag började på kapitel 2 och har lyssnat 2, 3, 4, 5, 6, 7.. Sedan när kapitel 8 skulle börja så drogs en prolog och kapitel 1 igång. Här snackar vi förvirring!

Så nu är jag på rätt köl igen, och har dubbelkollat så att alla andra också ligger rätt… För det var vansinnigt frustrerande, började tro att jag blivit helt galen!

Så dagens tips är: Kolla så att alla kapitel ligger i rätt ordning innan ni börjar lyssna på ljudbok, det blir mycket bättre då!

Fridens.

Jubileumsfest

Butiken jag arbetar i firar 30 år nu i veckan. 1985 slog de upp dörrarna och nu såhär 30 år senare så står den kvar, inte så illa ändå.

Cheferna bestämde sig för att stänga butiken tidigt i Lördags så att alla anställda som ville följa med kunde följa med på den jubileumsfest de ordnade. Först var det invigning av nya lokaler som renoverats, våra omklädningsrum, konferensrum och kontor flyttar dig. Därefter vart vi ivägbussade (jag tog bilen och åkte efter), till okänt mål med underhållning och välkänt kök.

Det visade sig vara Knistad Herrgård där det blev 3-rätters och underhållning av Golden Hits on Tour.

En mycket härlig och trevlig tillställning med underbar mat och bra underhållning. Det var bra fart på oss i publiken också och artisterna verkade gilla det.

Hur som helst, när underhållningen var över och de drog vidare så skulle en DJ upp och spela de sista timmarna. Så det blev dans hela kvällen lång vill jag lova!

Det jag blev överraskad av var vilken DJ som kom och spelade. Ingen mindre än DJ Kajdo! Detta säger antagligen ingenting till de flesta av er, men för mig säger det en hel del. DJ Kajdo spelade nämligen på de allra flesta mellan/högstadiedisco som jag var på när det begav sig. Även min syster vittnade om detta så det gör det än mer imponerande då hon är 6 år äldre än mig.

Att han höll igång än gjorde mig paff, tyvärr måste jag väl säga att även om han hållit igång i snart 30 år så har han inte blivit värst mycket bättre, men vem orkade bry sig om det där och då? Ingen, då dansade vi bara!

Allt som allt var det en mycket fin tillställning!

Kolla taket då!

Dags för ännu en bild som snurrar runt där uppe.

Ska jag vara helt ärlig så vet jag inte riktigt varför jag har med denna då den är rätt så abstrakt egentligen, ser inte riktigt vad det är men ändå antydan av något slags hus. Men jag tror mest jag vill bli påmind om att jag har varit där, för ibland känns det lite overkligt.

Bilden är tagen i Hiroshima, Japan och det är Hiroshima Castle som vi ser lite av. Ett slott som så många andra slott i Japan har gjorts om till ett museum. Där inne kunde en titta på rustningar, hur små hus såg ut och hur Japanerna levde sina liv förr i tiden. Fanns även svärd utställda som var daterade så långt tillbaka som 1500-talet. Nog för att vi har det här i Sverige också men det inger en viss respekt får jag erkänna.

04

Jag och Billy vandrade runt i Hiroshima en hel del, gick vilse mer än en gång men denna kalla dag hittade vi rätt när vi kikade in här.

En väldigt fin liten detalj var att det spelades musik från slottet, ja från högtalare förstås, men ändå. Jag hade sinnesnärvaron att faktiskt filma lite från det så det kan ni få se!

Fridens.

 

Här om dagen gjorde jag en välgärning

Så var det faktiskt. Det var en morgon när jag gick från busshållplatsen till jobbet. Jag rundade hörnet vid stationshuset och såg något som lös mot mig. Det var en lampa på en cykel.

Cykeln stod där så ensam och kall i den frostiga morgonen. Det enda som gjorde den lite varm var det röda ljus som äntrade mina ögon från dess bakparti. Strax under pakethållaren satt en liten lampa som med alla sina batteriers kraft pumpade ut ljus, allt för att synas.

Jag kände med ens att det var synd om den stackars lampan att lysa helt utan anledning. Inte ska den väl behöva pumpa ut sina sista laddningar på att inte göra någon nytta? Och hur skulle ägaren till cykeln reagera när hen kommer tillbaka och ser att batterierna har tagit slut? Jag tror med förtvivlan.

Jag bestämde mig där och då att hjälpa denna stackars lilla lampa.

Med driv stegade jag fram mot cykeln, en stadig hand letade sig runt själva armaturen för att hitta av/på-knappen. Väl funnen så slog jag av lampan och den slocknade.

Nu behöver inte personen komma tillbaka och vara ledsen över att lampan blivit urladdad, när hen nu bestiger sin järnhäst så kommer det att vara till en salig glädje och säkerhet att bli sedd. För lampan lyser.

Lampan lyser gott folk, var glada, fira med spontana utrop, gör vad ni vill! Men en sak ska ni veta. Lämnar ni ert cykelljus igång när väl cykeln står stilla så kommer jag att stänga av det ifall jag har vägarna förbi.

För ingen förtjänar ett urladdat batteri.

Fridens.

Tog löpet

Min löparvän fick nys om att jag var frisk så idag drog han med mig ut på en runda som var 7 kilometer. Det var kallt ute, typ minusgrader tror jag! Snökanonerna var igång uppe på berget och allt var fantastiskt fint.

Det var riktigt krispigt ute och jag fick en härlig känsla i kroppen, det började skymma och allt blev än lite mer vackert.

“Det där borde du ju ta en bild på och lägga upp på bloggen!” utbrast han.

“ABSOLUT!” sa jag och tog upp telefonen. “Fan inte lätt att fota när en springer du!”

“Men vi kan väl stanna då!”

Så det gjorde vi, jag tog bilden och vi fortsatte vår runda.

Kan väl konstatera att det inte var så lätt att ta ett stabilt kort när jag var andfådd även om jag stod still…

12286985_10153358773602989_322483241_o

Men det spelar inte så stor roll känner jag, det får helt enkelt bli en bättre bild nästa gång!

Fridens.

Rätt stort hål i marken

Låt oss ta nästa bild i bannersamlingen, det är ändå Lördag så vad skulle kunna passa bättre? Nej precis jag menar det!

Även denna bild är sprungen ur rundturen vi gjorde i USA. På väg norrut igen så skulle vi köra förbi Grand Canyon och kolla in lite tänkte vi, sagt och gjort så åkte vi mot detta stora hål i marken för att se om det var så fräckt som alla säger att det var.

På väg upp så såg vi ingenting häpnadsväckande, inte ens några små hål och funderade på om vi åkt fel, vi hittade en parkering som skulle vara anslutet till en utkiksplats. Var lite tveksamma för vi såg verkligen inget tecken på att håligheten var ens i närheten. Men vi gick ur bilen och traskade en liten bit, förbi ett buskage och när vi tagit oss förbi det så… öppnade sig marken.

Det var faktiskt helt surrealistiskt. En skulle kunna säga att det var ett rätt stort hål i marken.

03

Jag kände mig galet liten när jag stod där och kollade ut över spektaklet, lite sådär att naturen överföll mig och ville visa hur oviktig jag är i den stora bilden av världen och universum, på ett bra sätt, svårt att förklara.

Vem som har tagit bilden är jag lite osäker på, jag tror att det kan vara Madde eller Tobbe medan min syster tar bild på mig med min kamera. För det ser onekligen ut som om jag poserar för en annan bild.

Orsaken till att jag har med bilden är, även här, för att jag gillar den, jag gillar hur perspektivet är och när jag ser den får jag den där litenhetskänslan i kroppen.

Om ni är i trakterna och känner att “nej men vi skippar grand canyon, bättre vi åker vidare och kollar på den där gigantiska kanelbullen istället”, gör inte det, snällt värt varenda sekund!

PS.

Mig veterligen finns det ingen gigantisk kanelbulle i närheten, tog det bara som ett hypotetiskt resmål som kanske skulle kunna finnas. Inte en så dum idé ändå? En gigantisk kanelbulle… får fundera lite på detta.

Fridens.