Mission Impossible 1, 2, 3 och 4.

Mission: Impossible

Mission: Impossible

Så har jag då suttit igenom alla fyra av dessa filmer. Om inte Cruisan blir allt för gammal så kommer det säkert komma en femte. Men även när han slutar tacka ja till dessa filmer så kommer franschisen att fortsätta. Ethan Hunt är så som James Bond ganska lätt att ersätta av nästa stjärnskott. Frågan är när det händer och frågan är om man vill att det ska hända?

Jag var iväg och såg Mission: Impossible – Ghost Protocol (fjärde filmen) på bio här om veckan. Det som drog mest var faktiskt att Michael Nyqvist var med och spelade en skurk, inte alltid som det händer i en så pass stor film som detta är. Och när det händer så är det bäst att passa på att se den. Han skötte sig bra Michael även om karaktären han spelade var lite väl anonym och fåordig. Var roligt att skurken faktiskt var från Sverige och inte från Ryssland som det brukar vara när Svenskar spelar med i större filmer.

Filmen i sig var bra, helt okej popcornfilm och jag hade roligt när jag såg den. Effekterna var välgjorda och man rycktes helt klart med i handlingen. Väldigt välregisserad och välspelad trots att det var fjärde filmen i ordningen och fjärde regissören.

När jag väl sett den så tänkte jag tillbaka på de andra filmerna och insåg att jag inte kom ihåg alls mycket av dom. Ettan kom jag inte ihåg något från och jag hade bara vaga minnesbilder av tvåan och trean. Jag ville ranka fjärdefilmen relativt till de andra tre så det störde mig ganska mycket. Var den bättre än trean? Var den bättre än tvåan? Den där jättehypade filmen som John Woo regisserade? JAG HADE INTE SVARET! Så jag fick helt enkelt ta reda på det.

Så nu två Lördagar senare har jag sett igenom alla de tre äldre filmerna och har sammanställt hur de rankar sig mot varandra.

Den bästa i serien är helt klart den tredje av de fyra. Mission: Impossible III. Skurken här är väldigt intensiv och lite otäck, sådär lagom otäck och känslokall som man vill att en skurk i en sådan film ska vara. Philip Seymour Hoffman som han heter vet hur man agerar! Om inte annat så såg man det redan i The Big Lebowski och Magnolia.

Den näst bästa är den fjärde filmen. Högt tempo, häftiga prylar, snygga vyer och humor. Filmen tar sig själv inte på så stort allvar vilket jag tycker gör att den blir lite bättre.

Den tredje bästa är den första filmen. Mission: Impossible. Helt ärligt så är den ganska barnslig och Tom Cruise ler sådär irriterande i hela filmen. den enda filmen han ler mer i är i andra tror jag. Filmen försöker vara allvarlig och rolig men det blir platt, väldigt platt. Sedan är det lite i efterhand ganska roande att se alla “häftiga” gadgets som används. Filmen spelades in 1996 och det verkar som om fantasin stannade lite där. Naturligtvis så är det en spegling av att filmen faktiskt är 16 år gammal och att i efterhand så blir det inte så häftigt, men det är ingen ursäkt, filmen åldras helt enkelt inte bra.

Den fjärde bästa, eller ska man säga sämsta, filmen är den andra filmen. Mission: Impossible II. Denna skulle bli så otroligt bra. John Woo skulle regissera! Jag kommer ihåg hur snacket gick innan filmen släpptes och hur alla de där nyckelscenerna som så typiskt speglar Woo skulle vara med och tjo och tjim. Det enda jag kom ihåg från den här filmen var just att John Woo regisserade, att de hade med en scen med motorcyklar samt att det var med duvor. Helt ärligt, jag satt och störde mig hela filmen igenom på hur DUM den var. Den är så sjukt dum, jag blir irriterad bara jag tänker på hur dum den är. Den är inte ens välspelad, den är kryddad med en helt onödig kärleksrelation och nej alltså, usch. För att inte tala om denna otroliga scen med duvorna. DEN ÄR INTE ENS RIMLIG! De är så vitt jag kommer ihåg i ett stort sett inneslutet tunnelsystem, där springer han runt och spelar Allan och helt plötsligt så är det ett gäng duvor som sitter mitt i gången och bara “tjena, läget?”.  Nej denna film ger jag inte mycket till!

Så vad kan man dra för slutsatser av detta? Prylar är roligt? Det bästa med prylarna i den senaste filmen var faktiskt att de kändes futuristiska men inte så pass att de kändes overkliga, det är ett stort plus. Filmerna blir även bättre och bättre ju fler som görs, så på ett sätt hoppas jag att de fortsätter med att göra filmer i serien.

Slutligen så tycker jag att ni ska gå och se den senaste filmen på bio om ni gillar action. För det får ni gott om. Det sämsta med fjärdefilmen är trailern. Undvik trailern, gå och se filmen!

Over and out!

Musik för massorna.

Jag sitter här och lyssnar på lite Kraftwerk.

Efter att ha varit insnöad på diverse elektronisk musik ett bra tag. Främst house och nu på senare tid Dubstep så är det skönt att gå tillbaka till lite av det som är rötterna till det. Och det är så fasligt bra! Lite som att dras med till tonerna av Jean Michel Jarre, gudfadern! Jag stötte på en norrman på Spotify här om dagen också. Örjan Nilsen, den norrmannen kan göra duktigt tight Trance, utueb finns nedan.

Det är spännande att se hur musik blir “mainstream” eller vad man ska säga. Nog för att jag inte tar upp trender så värst fort, men det kändes som t.ex. Dubstep riktigt exploderade för något år sedan. Jag satt och lyssnade på massa dubstep och sedan helt plötsligt hörde man det överallt, alla reklamfilmer, trailers, popmusik med dubstep-beat i sig. Det var väldigt lätt dubstep iofs men den fanns ändå där. Jag förstår att de gör det, det är ett härligt sound och det gäller att hänga med ungdomen dessa dagar!

Det är intressant det där med hur musik utvecklas under tidens gång. Följer en dokumentär på SVT nu som heter “Hårdrockens historia”. Jag är ingen riktig hårdrockare direkt men det är roligt att se ändå. De visar på ett bra sätt hur de olika stilarna influeras av varandra, kan verkligen rekommendera denna serie!

Här har ni en riktigt bra Kraftwerklåt för övrigt!

Vi får se vad det är jag kommer fastna i härnäst. Jag har lyssnat väldigt mycket på Kapten Röd och Svenska Björnstammen nu det senaste. Det är något skönt i deras musik som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Men det får mig verkligen på gott humör, och det är något jag värdesätter!