Inventering

Det var inventering med jobbet idag, vilket gjorde att dagen blev ganska så lång. 07-22, jag hade i och för sig en ganska lång lunch, men ändå, lite segt är det allt.

Jag passade dock på att dra till gymmet under långlunchen, där körde jag spinningpasset igen för att det ska sätta sig ordentligt. Visst känns det lite fånigt att sitta där själv i salen, speciellt när jag skriker åt mina påhittade deltagare att de ska ta i lite mer för de ser lite för pigga ut!

Inventeringen gick bra, går sjukt smidigt nu för tiden och det tar sällan över 4 timmar. Vilket alla är glada för! Dessutom så bjuder ju gammelchefen på sin specialkokade korv också, den är helt fantastisk och ingen inventering blir bra utan Kjells varmkorv.

Morgondagen kommer att innebära en massa jobb och slit, sedan kommer onsdagen där allt händer, och efter det bara nedförsbacke till semester.

Nu. SÖMN!

Jag har lärt mig att hjula

Kontorsstolssituationen.

Ibland känner jag mig smartare, ibland mer korkad. Idag var en dag då jag kände mig både smart och korkad på samma gång, värt att notera tycker jag då det inte händer så ofta!

Vi kan ta det från början.

För två månader sedan så gick min kontorsstol sönder, ena hjulet gick upp i rök och stolen var därmed osittbar om jag inte ville sitta och träna balansen 24/7. Stolen förpassades till hallen där den fungerat som klädhängare och väskhållare. Och det har den gjort med bravur! In till datorn togs en köksstol som är mycket obekväm, för då “kanske jag inte sitter så mycket där!”, note to self, det spelar ingen roll hur obekväm stolen är, du sitter där ändå.

I alla fall så har jag tänkt åka med stolen till tippen bra länge men har inte riktigt tagit mig för. Nu när de ställt upp en container här i närheten för att hyresgästerna ska kunna slänga grejer så tänkte jag göra slag i saken och hiva skiten! Samtidigt tänkte jag åka och köpa en ny stol.

Klockan närmade sig öppning för stolsbutiken och jag hivar mig iväg, men precis innan fick jag en snilleblixt “Fan, de kanske säljer hjul på affären? Bäst jag tar med det trasiga och kollar”. Väl där frågar jag butikspersonalen:

Jag: “Ursäkta, saluför ni dessa?” *visar hjulet*
Personal: “Nej tyvärr, men vi kan nog kanske ha några liggande, gå bort till lagerdörren där borta så kommer en person du kan fråga”
Jag: “Okej, tack!”
Så jag går dit, personal kommer och jag förklarar dilemmat, hen tar hjulet och försvinner i 6 minuter. Kommer sedan tillbaka med ett hjul och säger att “Det är inte säkert det passar men det var det närmsta jag kunde hitta, funkar det inte så får vi helt enkelt beställa en ny fot till dig”

“Lungan! Tack så jättemycket detta blir nog bra” svarar jag och beger mig hem.

Väl hemma försöker jag montera på hjulet och det funkar! Stolen är lagad, jag slängde inte stolen och jag köpte inte en ny, alla vinner!

Detta kände jag var sjukt smart! Det som var korkat var att jag inte åkte och kollade efter ett stolshjul för två månader sedan när stolen väl gått sönder… Bättre sent än aldrig?

Fridens.

Riktigt slö Lördag

En fantastiskt slö Lördag har det varit. Jag råkade glömma stänga av mina alarm igår så jag vaknade vid 05-snåret och var rätt pigg ändå. Gick upp och började tvätta lite, kolla lite serier och ta det lugnt. Åt lite frukost o.s.v.

Sedan vid 10-tiden så kände jag verkligen hur trött jag var, så jag gjorde det vilken annan vettig människa skulle gjort, jag gick in och la mig på soffan. Där stensomnade jag och vaknade inte förrän vid 13-snåret igen.

Efter det så var det kört kan jag säga, där och då insåg jag att “nej jag kommer inte lämna soffan idag”, och så blev det. Klämde två filmer och såg en jäkla massa avsnitt av “Det stora fyndkriget”, Storage Wars heter det nog på Engelska tror jag.

Vilka filmer jag såg?

  1. You’ve Got Mail
  2. Anchorman

Sedan blev det lite morden i Midsommer också får jag väl lov att erkänna!

Nu är det dags för sängen igen, får se om morgondagen blir mer aktiv!

Fridens.

Matfestivalen

Så har den börjat, festivalen av mat! En helt fantastisk tillställning där mat från alla världens hörn samlas i centrala Skövde för att få inmundigas av ivriga festivalbesökare! Och inte nog med det så är det en väldans massa artister som spelar och sjunger under festivalen också. Det ni!

Tror att jag har varit på matfestivalen kanske 3 gånger under min livstid, och jag vet inte, det känns mer som en ursäkt för 14åringar och 50åringar att supa sig redlöst berusade och dra runt på gator och torg och vara allmänt odrägliga. Fast det är ju på kvällarna i och för sig, på dagarna är det lite mysigt när saker händer!

Vet inte riktigt om jag ska dit i år eller inte, men lutar åt att jag skippar det för så intresserad är jag inte. Positivt är dock att jag faktiskt vet att det äger rum!

Nej jag ska nog tillbringa helgen med att slänga saker i den container som ställts upp här borta. Synd en inte fick slänga elektronik i den bara, för vet ni vad jag skulle gjort då?! Jo precis! Hivat i den där porttelefonen! Den har blivit min NEMESIS!

Fridens.

Det är mycket nu

Det är mycket tankar och grejer som flyger genom huvudet nu så jag gått in i en av de mest intensiva jobbperioderna på året. Eller ja detta kommer och går var 18e månad om det vill sig väl, men nu barkar det närmre ännu en certifiering och då snurrar det inte lite saker i mitt lilla huvud ska ni veta, fy bubblan.

Får erkänna att detta gör att bloggen lider lite i substans för tillfället, men så är det nog med allt, svackor kommer och svackor går, men bloggen den består!

Därför är det underbart härligt när en får musiktips av vänner, så det i alla fall finns något att skriva och tipsa om! Denna gång var det Daniel som stod för guldklimparna.

Där har ni en underbart bra låt och album, jag gillar det otroligt mycket och det får mig att slappna av och tänka på annat, vilket är skönt!

Nu är det dags att slänga sig i säng igen, instämplad ska jag vara vid 06 i morgon så de tär bara le och se glad ut!

Fridens.

Last Week Tonight

I first came in contact with John Oliver as a correspondant for Jon Stewart on The Daily Show. Last year John took over The Daily Show over the Summer and after that he got his own show called “Last Week Tonight with John Oliver”

He breaks down a lot of stuff in his program, and the latest I saw was about Televangelists and how full of crap they are.

And there is the link.

It is a really great watch, and while you are at it, this one is really good as well.

So have fun with this people!

Fridens.

Jag kan gå!

Stor framgång, jag kunde gå även denna dag. Måste dock erkänna att den träningsvärk jag har just nog i särklass något av det värsta jag varit med om. Jag hittar för varje minut en ny muskel jag inte visste att jag hade. Dessutom så kan jag meddela att det ger mycket mer träningsvärk i vaderna att stå och gunga på framfötterna än att vadpressa 3×20 reps med 200 kilo på gymmet. Jävlar anåda.

Men it’s all good, all good. Nästa träning är i morgon, får se om jag överlever så långt!

Annars är det inte så mycket som sker just nu, jävligt mycket på jobbet bara annars är det lugnt. Räknar stilla ner till Vancouver, petar och påtar lite på vad jag ska göra där o.s.v. Lite besviken över att Seattle Seahawks inte hade hemmamatch på Söndagen, hade varit sjukt najs att få se lite NFL live när jag väl var där borta. Får tajma in det nästa gång istället.

Men nu ska jag sova, och jag lär sova så gott! Hur gott undrar ni? Jo så gott att det kommer skrivas sånger om hur gott jag sov, så gott!

Fridens.

Får se om jag kan gå i morgon

Idag provade jag något nytt. Idag gick jag på nybörjarträning för Thai-boxning. Det var riktigt riktigt roligt faktiskt.

Tränarna verkade vara schyssta, jävligt jobbig träning och killen jag började sparra lite med hade tränat innan så han skulle gå fortsättningskursen direkt efter… Detta gjorde att när vi kom in på sparkarna så gick det bra de första gångerna när han vevade till med benet på mitsen. Sedan började det kännas på riktigt och ibland så smärtade det till jävlar! Jag är helt enkelt för vek i mina ben kom jag fram till, eller så vet jag inte riktigt hur jag ska ta sparken. Det jag insåg var väl att jag helst aldrig vill att någon sparkar mig där utan en mits emellan!

Men annars var det riktigt bra, och jag säger inte att smärtan var dålig, jag säger bara att jag antagligen har problem med att gå i morgon.

Det är på Onsdag igen, så då blir det en sväng till och se om det fortfarande är lika skoj. En sak är säker, jag svettades fan sjuka mängder så effekt gav det.

Väldigt många var där (tror jag), var nog minst 30 pers i den lilla lokalen, så vi får se hur många som börjar med det sen. Det tradiga är att jag fortsättningsvis antagligen inte kommer kunna gå på Måndagar utan bara på Onsdagar, men det är väl smällar en får ta!

Fridens.

Trygghet och rädsla

Funderade lite på detta strax efter att jag avreagerat mig på den där porttelefonen som har installerats i byggnaden. Jag är fortfarande lite upprörd, men mest för att den verkar vara helt vansinnig. 06-22 går det alltså att använda kod eller nyckel för att komma in, en kan också ringa till någon i byggnaden som släpper in en via en knapp. Mellan 22-06 så är det enbart med nyckel som en kan komma in i byggnaden. Så då har porttelefonen ingen som helst mening. Om det är något jag tycker vore bra med en porttelefon är att jag skulle slippa gå ner till dörren om jag ska släppa in nån på kvällen. Vafan. Mitt liv har just blivit mycket jobbigare, hur ska jag kunna öppna dörren när jag bär på en massa grejer liksom!

Jaja, men det var inte det jag skulle skriva om här, men nu blev det så ändå. Det jag funderade på i kölvattnet av denna “trygghet” är hur vi tycker att samhället blir värre hela tiden och att allt var mycket tryggare när en annan var barn.

Det där måste väl ändå ha mycket med perspektiv att göra? Jag kan aldrig påminna mig att jag tyckte något var särskilt farligt när jag var liten, och jag kan nästan garantera att mina brorsöner just nu känner precis samma sak. För de lever i det och då är det som det är, de vet inte om vilka faror som kanske lurar runt hörnet. Allt är ett äventyr.

Som vuxen kan jag se tillbaka på min barndom och inse att det kanske inte var så säkert som jag tyckte när jag var barn. Kanske inte är så bra att springa runt bussparkeringarna och krypa runt under bussar eller krypa in i bagageutrymmet på samma bussar. Men för mig var det ett äventyr och inget farligt, fanns enbart möjligheter.

Jag inser att det är jävligt lätt för mig att sitta och skriva detta då jag inte har några egna barn. Men jag tror faktiskt att alla oroar sig lite för mycket. Jag gick alltid till skolan när jag var liten, vi fick inte börja cykla till skolan förrän vi gick i fjärde klass. Då cyklade jag till min farmor, som bodde nära skolan, istället och ställde den där och gick därifrån. Eller så gick jag över den stora vägen och genade genom massa trädgårdar för att komma till skolan. Ibland gick jag även den vanliga vägen till skolan, inte så ofta dock.

Väldigt få i skolan jag gick i fick skjuts dit i alla fall. Det har nog minst lika mycket med oro som i vårt ökade välstånd att göra.

Det jag vill komma fram till är nog helt enkelt att: Nej världen har inte blivit så mycket hemskare sen du var barn. Allt handlar om perspektivet, när du var barn såg du inte farorna, enbart äventyret. Nu som vuxen ser du enbart farorna och aldrig äventyret.

Fridens.

Schemat är satt

Det är vansinnigt vad trött jag är idag, varit fullt upp mest hela dagen så jag tänkte strax ramla i säng och sova så det tjuter om det.

Men först måste jag snabbt berätta att jag nu är inlagd för att köra spinning på Actic i Mariestad på Torsdagar klockan 17!

Spännande, har inte instruerat spinning på fem år ungefär så nu är det dags igen, så gillar ni elektronisk musik i kombination med spinning så är det bara kika förbi så ska jag se till att ni blir trötta.

Men nu, som sagt, sängen!

Fridens.