“Kör inte du spinning?”

Var på jobbet, stod där och packade upp varor då jag ser hur en kille kollar på mig, jag kollar tillbaka och nickar lite. Han nickar tillbaka och vänder sig om för att gå vidare men ångrar sig, han vänder sig om och…

“Jag måste fråga, visst är det du som kör spinning?” frågar han

Jag svarar att: “Ja det gör jag!”

Han fortsätter: “Jag tänkte väl att det var du! Kör du något nu?”

Jag informerar att: “Nej inte just nu och har inte gjort på ett tag, hurså?”

“Ah vad synd, nej jag tyckte bara att du var bra, har aldrig varit så trött som på ditt pass!” säger han.

Jag svarar lite pafft: “Åhå, kul att höra! Men nej just nu kör jag inget, får se om det blir lite senare”

Han svarar: “Ja det hoppas jag!”

Sedan går han därifrån. Jag blev glad för detta! Det är andra gången på 2 månader som någon undrar om jag fortfarande kör spinning. Första gången var det en kvinna som jag vet gick på mina pass back in the day (2010). Hon funderade på att sätta igång igen och undrade om jag fortfarande körde. Och nu kommer denna killen och tycker att jag gjorde ett bra jobb. Bättre sätt att få en självförtroendeboost är nog svårt att hitta faktiskt!

Gjorde mig nästan lite sugen på att dra igång igen!

Fridens.

Vårpremiären

Nog kan vi väl kalla det vår även fast det haglade, snöade, regnade och var solsken här om dagen? Jag kände i alla fall att vädret denna dag var perfekt för att göra en vårpremiär på. Billingen såg lockande ut där i fjärran.

Så det var bara att bege sig ut, och inte långt därefter kom det en fundering till min välutvecklade hjärna.

Men snart så var jag en bra bit på väg!

För att strax där efter triumfera och få en belöning!

Och även det gick vägen faktiskt! Så då återstod bara en sak!

Så nu sitter jag här och är sådär härligt trött och slut lite överallt. Skönt att ha tagit sig ut för att springa igen efter ryggbesvär och diverse förkylningar. Uppfriskande och mysigt. Jag gillar att springa!

Fridens.

Möt dina rädslor

Ibland behöver en möta sina rädslor tänker jag. Jag gjorde det idag, jag gick och simmade.

Det är extremt sällan som jag rör mig i badhus då jag är lite för medveten om att min kroppsform skiljer sig från normen. Det stör mig så sjukt mycket att jag ens bryr mig om det, men det gör jag. När jag glider in i avklädda rum så blir jag smärtsamt medveten om min stora kroppshydda och enligt mig så blir jag uttittad.

Jag försöker intala mig att det bara är inbillning, men det är svårt. Jag försöker resonera som så att alla andra lär ha nog med skit att tänka på än att titta på mig med avsky, men det är svårt.

Naturligtvis har allt att göra med att jag själv inte trivs som jag är, och det är ett problem i sig. Det största problemet är att jag vet om det, känner det, men inte gör något åt det. Det får mig att bli galet frustrerad. Vilket också är paradoxalt, för då är det bara att göra något åt det! Men… Ja… Vafan.

Jag utmanade min rädsla idag dock, jag gick till badhushelvetet, jag köpte inträdet och spatserade in i djävulskapet. Jag bytte om och gick till bassängjäveln och fan så gött det var att simma igen. Att bada. Jag älskar att bada.

När jag var liten kunde en inte få ur mig ur bassängen. Jag kunde vara där i timmar. Jag älskade att dyka, det bästa som fanns var att slänga ner gummiringar på botten där det var 3 meter djupt. Simma ner och plocka upp så många det bara gick och sedan komma upp igen. Eller simma under vattnet fram och tillbaka på bredden, bassängen var 8 meter bred. Så fick en se hur många varv en kom.

Jag ska dit igen och simma. För det var fantastiskt.

Något annat som var fantastiskt var systemet med skåpen. Värsta nymodigheterna verkligen. När jag skulle dit tänkte jag att… Om jag tar med ett hänglås, en 10-krona, en 5-krona och en 1-krona så är jag helgarderad. För då kan jag tackla alla skåp som finns! Men så fick jag en tagg som jag kunde låsa skåpet med. Helt fantastiskt, jag är såld. Jag vill ha en sån till min dörr!

Så utmana era rädslor, det är så jävla värt det!

PS.

Satan så jobbigt det var att simma när en inte gjort det på ett tag (läs år), det kommer kännas i morgon!

DS.

Fridens.

Simma!

Jag hade tänkt börja simma! Jag har inte simmat på hur länge som helst, frågan är om jag kommer hålla mig flytande eller om jag sjunker som en sten.

Hur är det med simning egentligen? Är det som att cykla? Om bröstsimmet satt när en var liten, sitter det kvar fortfarande då?

Frågorna är många.

Svaren är få.

En sak är dock säker, jag har världens snabbaste simglasögon!

Fridens.

Musik till spinning

Skrev väl här om dagen att jag kunde skriva ett helt inlägg om just musik till spinningpass och min inställning till det. Och det tänkte jag faktiskt göra nu.

Sättet jag ser på spinning och musik är den att det som funkar bäst är när instruktören gillar musiken den spelar och instruerar till. Det blir en annan känsla i rummet då, det blir lättare att förmedla en “känsla” och ett “syfte” med passet.

Jag har försökt att göra pass med musik som är mer allmän eller vad en ska säga. Annars kör jag mest elektroniskt för det är den musik jag gillar att köra spinning till. När jag ändrat det och kört med annan musik, musik jag inte tycker så mycket om, så blir det kasst. Det känns fel och jag själv får inget fokus vilket i sig leder till att passet blir dåligt.

Nej jag tycker det är mycket bättre när instruktören håller sig till den musik som den gillar istället, det blir mer på riktigt då eller vad en ska säga. Det är mycket lättare att instruera bra när musiken funkar med instruktören, det blir väldigt plastigt annars.

Så när personer kommer fram till mig efter pass och säger att de tyckte att musiken var dålig så är det inte mycket jag kommer göra åt det faktiskt, det finns mängder av andra instruktörer de kan gå till för att köra spinning med i så fall. Det är bra att det finns lite bredd på passen på gymmet, om alla körde samma skulle det bli trist.

Är väl lite det som är charmen också kan jag tycka, att gå på olika pass och känna efter hur det funkar att cykla för just den instruktören, så en kan hitta favoriter och börja gå på deras pass för en vet att då blir det bra. På samma sätt hittar en de instruktörer som en lär sig att undvika för att deras sätt att instruera inte fungerar med mitt sätt att träna.

Krångligare än så behöver det inte vara.

Fridens.

Årspremiär för Spinning

Så var den gjord. Premiären för mitt spinninginstruerande detta år.

Jag var faktiskt lite nervös över detta, för det är så mycket nytt folk nu på gymmet så en vill ju göra ett bra intryck. Sedan så körde jag ett nytt pass också så det var ännu en orsak för lite oro. Eller ja, inte så mycket orsak för oro, men det är alltid spännande att se hur ett nytt pass tas emot.

Allt gick bra! Vart lite stressigt i början då det var ett nollbyte, så in i hettan och härja runt lite!

Passet togs emot bra, många kom fram och tyckte det var bra med bra musik, en kom fram och tyckte att musiken var värdelös. Men det är lite så det är känner jag, alla kan inte gilla det, och gillar de inte musiken jag kör så får de helt enkelt gå på någon annans pass.

En kan inte vara alla till lags alltid, så är det bara, och jag har nog blivit mer och mer tillfreds med detta. Men det är något jag kommer kunna lägga ner mycket tid på att skriva om så jag tar det en annan dag.

Fridens.

Jag fick ett ryck

Kom hem från jobbet, var trött och slut. Huvudvärken knackade på dörren, klockan var 18.30.

Kollade om gymmet hade något spinningpass i morgon på morgonen eller om jag kunde gå dit och köra lite. Det var ledigt, gött! Såg även att det fanns plats på spinningpasset idag, vid 19.

Klockan slog 18.40 och suget slog till. Jag känner fan för att spinna vid 19 idag! Eller är jag det? Jag velar lite, 18.45 inser jag att det är NU ELLER ALDRIG, så jag slänger ihop grejerna i en väska, byter om och ger mig iväg.

Inser här att jag kommer bli sen om jag inte lägger på ett extra litet kol, sagt och gjort, joggandet börjar och jag anländer till gymmet 5 minuter innan passet börjar. Hänger av mig ytterkläderna, byter skor och lite sådant och gränslar sedan järnhästen.

60 minuter senare så är jag trött i kroppen och sådär härligt nöjd. Huvudvärken hade till och med avtagit även fast musiken dundrade på som hejsan där inne i salen. Jag bytte om och joggade hem till lägenheten min.

Det blev en fin avslutning på dagen faktiskt, kanske är så Tisdagar ska se ut framöver? Den som lever får se.

Fridens.

Gym Wildlife

Denna video flashade förbi i mitt flöde, jag tittade och uppskattade. Så jag sprider vidare! Speciellt med tanke på att det är nytt år och alla löften ska infrias, det kommer vara fullt på gymmen från och med Måndag, sanna mina ord!

Den förklarar i enkla ordalag hur det går till på gym, se och lär. Det kanske kan vara ögonöppnande för vissa att se vad beteenden betyder och hur de uppvisas!

Fridens.

Återuppliva gamla träningsmetoder

Jag fick lite feeling idag. Efter att ha härjat i vardagsrummet ett tag så kände jag att det var dags för lite träning! Vad jag härjade med i vardagsrummet? Jo jag möblerade om lite, modifierade en bokhylla lite och sådär för att förbereda soffans ankomst. Jag kände att det var lika bra att få det gjort så fort som möjligt så jag slipper tänka på att göra det när väl soffan är här.

I alla fall så kollade jag upp vad de hade för pass på gymmet denna söndag. Där fick jag se att de hade en Step-up-klass! Jag har inte varit på någon sådan sedan 2010 tror jag, och varför vet jag inte för jag kommer ihåg att jag tyckte det var riktigt roligt. Koreografi fast lite er baserat runt en bräda, så det passar mig som handen i handsken!

För er som inte har en aning om hur Step-up funkar så hittade jag ett litet klipp, så kan ni föreställa mig hoppandes runt sådär på en bräda.

Det är ett riktigt härligt sätt att träna på, en tar ut sig så enormt på det, hjärtat pumpar på så det försöker ta sig ur kroppen.

Dagens tips är att våga utmana sig själv och prova på detta. Det underlättar helt klart om en har lite taktkänsla o.s.v. Men har en det så blir det fantastiskt kul!

Nu kommer jag somna så gött så gött!

Fridens.

Gå till ditt “Happy-place”

Var på spinning igår, mot slutet så kom där en låt på 8 minuter där vi skulle se en bild av vårt “happy-place”. Där vi känner oss lyckliga, där vi trivs o.s.v.

Jag funderade på om jag hade något sådant ställe och vart det i så fall skulle vara, jag fick tänka ett tag innan jag hittade något. Det som kom fram i mitt huvud var allmänt park-häng, jag har fått för mig att det är där jag är som lugnast och mår bäst.

Det blev lite parkhäng i somras som ni kanske kommer ihåg. I Malmö t.ex. eller här ute på gräsmattan så la jag mig och bara kollade upp i skyn, mycket avslappnande.

En annan gång var när jag och Jason var i London. Det var Oktober och riktigt varmt, vi gick till en park och satte oss ner och reste oss inte upp på ett bra tag. Satt/låg där, kollade på folk, snackade skit och hade det gött.

Platsen jag gick till igår var ett annat parkhäng. Ett parkhäng som var i Vancouver 2011. Jag och Sten gick till Stanley Park för att de hade någon form av festival där, tror de firade Vancouvers födelsedag. Efter att ha spatserat omkring ett tag så hittade vi en grässlänt som var precis vid en scen. Vi lade oss ner och lyssnade på musiken. På just denna scen så var det Raggae som spelades.

Jag filmade till och med lite från det. Riktigt avslappnat och gött hade vi det vill jag lova. Det var dit jag cyklade igår.

När vi väl låg där och tittade upp mot himmeln så flög där förbi en ballong också, det vart väldigt fint på något vis.

IMG_1509

Fridens.