Besök på kommunen

Tisdag idag, det betyder att vi ska till Kommunen och prata lite med byggnadskontoret. Ni förstår att det är så att vi hade tänkt bygga ut detta lilla hus vi bor i. Förlänga det med dryga 3-metern och det är inte bara det inte, nej nej. Här ska sökas bygglov och det ska finnas tid för överklagan och det ska bokas in möten med byggnadsinspektörer och massa härliga saker.

I vår naiva värld så trodde vi att det kanske skulle ta 1-1½ månad ungefär att få allt klart och sedan dra igång med själva bygget. Så var det inte. Tror vi började i April och det är idag vi ska till Kommunen och där få tillåtelse till byggstart som det heter. Sedan vet jag inte om det är nån månads handläggningstid på det också.

I början av processen var jag ganska irriterad på att det tog sån tid. Men nu så har jag mer gått över till att “jaja, det är vad det är” och allt blir så himla mycket lugnare då.

Efter byggnadsmötet så blir det kanske en tripp till Åmål. Bara en sån sak!

Fridens.

Badrumsbestyr

Nu jävlar smäller det ska ni veta. Denna härliga Måndag ska spenderas i kaklets tecken. Jag ska be till porslinsguden, hylla klinkersmajestäten och utforska varenda bidé. Idag beger vi oss till den fantastiska staden Karlstad för att utforska dess utbud av badrumsrelaterade artiklar.

“Har vi någon plan för ungefär hur länge vi kommer glida runt inne i denna magiska badrumsaffär?”

“Tre timmar.”

“Tre timmar?”

“Japp”

“ok”.

Wish me luck.

Jag kommer att behöva det.

Dryga året

Har nu bott i Värmland i drygt ett år. Tiden går, tiden går.

Det känns ganska så surrealistiskt att tänka på de senaste två åren om jag ska vara helt ärlig. Om en räknar från Oktober 2016 så har jag alltså blivit sambo, flyttat två gånger, bytt jobb tre gånger och köpt ett hus. Det får en väl säga är ganska så bra jobbat ändå? Har ju även skaffat katt, bara en sån grej.

Hur som helst så flyter livet på bra här uppe i Värmland, eller ja, ni som bor norr om Karlstad får helt enkelt byta ut “uppe” mot “nere”. Jag har inte så himla mycket att klaga på. Det är det vanliga liksom, det som i stort sett alla kämpar med här i livet. För mig är det väl mest mängden mat jag proppar i mig, bristen på motion samt att jag skriver för lite.

Men en får kanske försöka se det i lite positivt också? Jag menar… Jag svälter inte? Det är bra har jag hört, att svälta är jobbigt. Jag hade antagligen svimmat av om jag toktränat i denna hetta som vi nu har här i landet, svimma vill jag inte göra! Ska jag skriva mer så måste jag sitta mer vid datorn och då drar det… mer… ström?

Okej, kanske inte fanns jättemycket positivt med det hela men jag försökte i alla fall.

Fridens.

PS.

Titeln på inlägget “Dryga året” har att göra att det är ett drygt år som jag har bott här i Värmland. Inte att det har varit ett drygt år. Ja ni fattar. Drygt år har det inte varit, sade här om dagen till H att “vad fort se senaste 6 månaderna har gått”. Hon låg och läste bok vid tillfället så hon släppte blicken från den och tittade på mig och sa “va?”, “jo det senaste halvåret har gått väldigt fort”, “Du är konstig Henrik”.

DS.