Spinning

Denna vecka rivstartas med en massa spinning. Den förra avslutades med det och nu är det bara hålla i detta och se vart det slutar.

Igår var jag på ett pass på kvällningen som var helt okej, jag blev trött av det, sådär skönt slut i kroppen som en blir av spinning eller vilken annan konditionsträning som helst.

Idag gick jag på ett pass igen fast med en annan instruktör. Nog för att detta pass var 10 minuter längre så tog jag ut mig så mycket mer. Passet var uppbyggt på ett annat sätt och musiken föll mig mer i smaken. Sedan var instruktören mer hetsig och drivande än den som körde igår.

De var helt enkelt bra på två olika sätt.

Apropå detta med träningsprylar jag snackade om i ett annat inlägg så dammade jag av en av mina gamla pulsklockor och har nu kört de två senaste passen med den. Enligt den så brände jag cirka 300kcal mer idag än igår, och det säger väl det mesta. Hade även höjt min högsta pulsnotering med 15 slag från igår till idag. Så nog gick det undan.

Any old how. Spinning is great, love it.

Fridens.

Träningsprylar

När jag var på gymmet idag så såg jag en riktigt fräsig grej, en grej som gjorde att jag kände att vi faktiskt lever i framtiden. Det gled förbi en kille med ett par trådlösa hörlurar som hela tiden blinkade med ett väldigt blått sken. Ett blått sken minsann, det kändes som om den var direkt tagen från någon 80-90talsfilm som utspelar sig i framtiden. Jag förstod inte riktigt vitsen med hela blinkningsgrejen då personen som nyttjar sagda produkt inte själv kan se det utan det bara irriterar alla runt omkring.

Det är ganska fantastiskt hur mycket pengar det har kommit att ligga i något så enkelt som att bara ge sig ut och springa en runda. Nu mer räcker det inte att ha ett par skor och långfillingar o.s.v. Nu ska det vara tights, pannband, underställ, vindjackor, löparhandskar, ja you name it. Det kostar en halv förmögenhet bara att ta sig utanför dörren känns det som. Räcker det inte med att ett par vettiga skor kostar 1500 spänn, måste en dubbla det på kläder nu också?!

Ska väl tillägga att även jag fallit för allt detta, eller inte allt men ganska så mycket, fast till mitt försvar så är det mest på vintern det kan gå överstyr med broddar och handskar och grejer. När det är varmare ute så är det bara shorts och t-shirt som gäller. Men just nu är det ett halvt projekt att bara klä på sig innan en ska ut, för frysa är något som inte går att göra, absolut inte! För att inte tala om när jag ska ge mig ut på cykeln i mindre än bra väder… Då åker överdragsbyxor på, skoöverdrag, massa lager kläder och vindjacka, mössa under hjälmen och handskar. Fast å andra sidan hade jag nog frusit ihjäl utan det så jag får väl acceptera just det då.

Ett tag hade jag ett dille på pulsband och pulsklocka. Vet inte hur många jag köpt när jag sett att de varit billiga, tror att jag har 3st liggandes här nånstans. Vet inte riktigt varför jag har så många heller utan att det har ”bara blivit så”.

Väldigt svårt är det, det är väldigt svårt att låta bli att kolla in träningskläder och pryttlar när jag är inne i en affär som har det, måste ta en liten runda varje gång för det kanske finns något jag behöver! Jag stör mig verkligen på att jag är så här, jag vet att jag inte behöver något men jag kan ändå inte låta bli, liksom vafan?

En annan sak jag inte riktigt förstår är personer som går runt till vardags i träningskläder, vad är det med det egentligen?

Fridens.

Jag kallar den “Vaggan”

Det kändes helt enkelt rätt att kalla den för vaggan, för det kändes lite så när jag höll på med det.

Jag fick ett litet ryck och bestämde mig för att ge mig ut och springa intervaller. Detta brukar börja med att jag funderar väldigt mycket över hur jag ska göra just detta, ska jag springa vanligt och sedan öka takten mellan ett visst antal lyktstolpar? Mäta intervallerna i tid? Bestämma intervallerna via vilka sorters bilar som åker förbi? Möjligheterna är helt enkelt oändliga men jag lyckades bestämma mig för en typ som jag nu mer kallar vaggan.

Egentligen är det ganska så klassiska backintervaller fast i en annan liten tappning. Jag har en cykelväg ganska nära där jag bor, den cykelvägen går längst med en större väg, vid ett parti så går den ner till en tunnel som går under vägen, men en behöver inte gå igenom tunneln utan det går lika bra att fortsätta längst med vägen istället. Eftersom det är en tunnel så går det nedför till tunneln och sedan uppför när en passerat den.

Så jag joggade lätt ner för backen och sedan blev det full fart upp för backen, väl på toppen vände jag och joggade lätt ner till botten på backen för att sedan maxa upp till toppen på andra sidan, upprepa i all evighet!

25 minuter blev det och hjärtat dunkade bra skönt efter kan jag meddela de som undrar.

Jag skulle rekommendera “vaggan” till en vän.

Fridens.

Blev en hel del plaskande

Det var ännu en sådan där eftermiddag idag där jag inte kände för att riktigt göra något. Jobbade fram till 12.30 och sedan satt på fackmöte till 16.30. Slumrade till rätt så bra på bussen när jag åkte hem kan jag meddela.

Torsdagar är en dag då jag brukar gå ut och gå med en vän, det kändes väldigt långt borta just denna dag då vädret inte visade sig från sin bästa sida. Sedan är det alltid lite svårare att ta sig ut efter att en känt efter precis hur mjuk sängen är, om än för en kort sekund.

Men vafan, det var lika bra att ge sig iväg ut i snöslasket. Tycker det är sällan det faktiskt faller ner blötsnö men idag var en sådan dag. Det klafsade rejält om skorna där jag gick fram, en och annan vattenpöl invaderades av mina stampande kängor och sju kilometer senare och efter mycket gott snack där livets våndor gicks igenom så var jag tillbaka hemma. Ytterst nöjd med min insats!

Fridens.

De avgörande dagarna.

Ibland känns det som om det är vissa dagar som är mer avgörande än andra. Detta är en sådan dag. En dag där vädret är uselt, kroppen är trött och bara vill sova. Den vill inte lyfta ett finger i onödan, bara vila och ta det lugnt.

Det är då en måste gräva i sitt inre efter lite jävlaranamma och bara mosa vidare, skita i att kroppen är trött för att hjärnan vet vad kroppen behöver för att må bättre i det långa loppet. Det är dagar som dessa som jag tittar tillbaka på en dag i Kanada där jag körde idioten på en bro. Jag har för mig jag har skrivit om detta innan men jag kunde inte hitta det, antagligen har jag nog bara berättat det i en av mina härliga videos… Anyhow. En äldre man kommer gående, tittar på mig och säger

“You know what they say kid!”
“No, what?”
“TRAIN HARD, WIN EASY!”

Och det är lite så jag känner nu.

Allt är möjligt.

Train hard.

Win easy.

Fridens.

Löprunda på Torsdagskvällen

Jag har haft för vana att gå ut på lite promenader nu de senaste dagarna och jag ville fortsätta göra det även denna dag. Men idag blev det inte riktigt så då jag var och hjälpte en kompis att bära upp en tv-bänk och efter det blev det lite samkväm, ytterst trevligt!

Klockan var strax efter 8 när jag kom hem och då kände jag verkligen inte för att ge mig ut på en promenad som tar typ timmen, ingen lust alls hade jag för det.

Vet inte riktigt vad som for i mig men jag insåg snabbt att “om jag springer så kommer det inte ta en timma!” Och det hade jag rätt i tydligen, för det gjorde det inte!

Är lagom spak i benen nu efter att ha sprungit runt 5.5 km, kan tilläggas att jag inte har sprungit sedan i September, om jag nu läste mina loggar rätt. Men vafan, det känns bra måste jag säga. Jag har gått runt rätt länge och oroat mig över att få problem med benhinnor o.s.v. om jag springer på asfalt. Men efter ett tag var jag tvungen att försöka att se bortom eventuella saker som kanske kan hända senare om jag gör något nu, så jag gjorde det bara, uppkommer det problem så får jag ta tag i det då helt enkelt!

Nu kommer jag i alla fall att somna sjukt gott, så god natt på er.

Fridens.

PS.
Springa, löpa, jogga. Betyder de samma sak eller är det någon skillnad i betydelse tro? Jag kanske bara har ljugit för mig själv om att jag sprungit när jag kanske bara har joggat? Inte för att det spelar någon roll egentligen, men kul att fundera på.
DS.

Långpromenader

Vad är det egentligen som räknas med en långpromenad? Är det en fråga om hur länge en är ute och går eller är det distansen som räknas? Any old how så tog jag en så kallad långpromenad här om dagen men bestämde mig för att gå lite WILD AND CRAZY.

HUR DÅ?! tänker ni nu.
Gick han promenaden utan skor?
Var han naken?
Hoppade han på ett ben?
Kröp han?
Gick han på händer?
Tog han på sig en björndräkt?
Sjöng han hela vägen?

Tyvärr måste jag göra er besvikna då det inte var något av det ovanstående. Det som var riktigt wild and crazy just denna gång var avsaknaden av musik/ljudbok/podcast i mina öron. Ibland är det skönt att inte ha något annat i öronen än just ljuden som är runt omkring. Och jag tror bannemig att det hjälpte mig att tänka lite också, det är många saker som hinner svarva runt inne i skallen när inget annat pockar på uppmärksamheten.

Kommer nog att fortsätta med detta ett tag till tror jag, sedan kommer det att bli sjukt härligt att börja dra runt med musik i öronen igen. En vet aldrig vad en har förrän en blivit av med det så att säga!

Fridens.

Motivationen tryter ibland.

Viljan och motivationen är något jag brottas med ofta. Ibland går det jättelätt att dra iväg till gymmet och köra ett par pass, eller ge sig ut och springa nån mil ute på stadens gator. Då är det bara skönt och man känner sig pigg och härlig i kroppen.

Andra dagar känns det verkligen hur tungt som helst. Det är de dagarna jag bryter ihop helt och börjar äta för mycket och äta fel saker. Det är de dagarna jag skippar gröten på morgonen och tar mackor och varm choklad istället. Det är de dagarna jag smäller i mig en pizza på kvällen för att jag inte “orkar” laga mat. Det är de dagarna jag vet med mig att jag kommer att ångra, men det hindrar mig inte.

Hur kan det komma sig att det på något udda sätt känns som om att ta beslut som anses vara dåliga är lättare än att ta bra beslut?

Varje dag är en kamp!

I övrigt kan jag väl erkänna att jag saknar att spela Ultimate Frisbee mycket. Även om jag var urusel på det så tyckte jag att det var riktigt roligt!

Puss på er.

 

The träning.

Nu när det verkligen börjar närma sig Göteborgsvarvet så har jag intensifierat träningen ännu lite mer. Från att stå på nästintill obefintlig mängd träning till att träna 5, 6 gånger i veckan. Jag hoppas att det kommer ge resultat i slutändan.

Inte nog med att Göteborgsvarvet nalkas så är jag nu även anmäld till Viken Runt. Detta är något jag velat göra sedan jag var liten grabb, äntligen så kommer det att ske! Viken runt är en cykeltävling som utgår från Töreboda, sedan cyklar man runt sjön Viken, totalt är det 72km. Jag kommer att göra detta med två vänner, ska bli riktigt kul!

Så hur har nu träningen gått det senaste? Bra får jag nog lov att säga. De senaste passen jag gjort är som följer:

Söndag 14/4-2013: Löpning 15km
Måndag 15/4-2013: Spinning 55 minuter x2, så 110 minuter totalt
Tisdag 16/4-2013: Spinning 45 minuter, yoga 55 minuter
Onsdag 17/4-2013: Löpning 2.5km, skall även ut på en tur ikväll.

Sedan väntar lite löpning i morgon också, efter det tar jag lite vila på fredag (tror jag).

Ibland så fastnar jag i det där med att träna, nu är det bara att hålla i. Just nu har jag den där gamle mannens ord till mig färskt i minnet. Har för mig jag skrev om det tidigare eller hade med det i ett videoinlägg. Men det var när jag var i Kanada och körde idioten upp och ner för en bro. Jag möter en äldre herre som går förbi och han säger “You know what they say! TRAIN HARD; WIN EASY”. Lite så känner jag just nu.

puss på er 🙂

Cykeltur.

Efter att jag kommit hem från jobbet igår så var jag omåttligt uttråkad. Jag hade inget planerat och ingen aning om vad jag kände för att göra. Det hela löste sig med att jag satte mig på cykeln och tog en liten tur i det härliga vårvädret, även om det var lite mulet just igår.

Det var riktigt skönt att ge sig iväg ut och cykla lite, det fick om något mig att verkligen se fram emot att våren ska komma fortfortfortare!

Men när jag höll på att cykla runt stan så märkte jag att vid varje tramptag så gnisslade det, och det lät som om att det kom från kedjan.

VAFALLS!

utropade jag bestört.

JAG HADE JU CYKELN INNE PÅ SERVICE SÅ SENT SOM IGÅR!

Smått konfunderad så fortsatte jag min cykeltur, gnisslandet kom och gick. Tillslut hittade jag vart missljudet kom från. Det kom från, håll i er nu…. Min ena sko! Jag hade foten lite för nära själva trampstången(om det nu heter så). Så varje gång som trampan for upp så gnisslade gummit i skon till då den mötte stången. Mysteriet löst och jag cyklade vidare.

Har även bestämt mig för att cykla Viken runt detta år. Kommer antagligen bli Oxtrampet också, men det får tiden utvisa!

Dags att starta dagen, puss på er!