Så jag hade mitt första spinningpass idag, det första sedan 2010.

Det var lite nervöst innan, hade byggt upp det rätt bra i mitt huvud o.s.v. Så som en gör, nervositet är bra för det gör en lite mer skärpt.

Passet gick bra, var inte så många där dock men det är sånt som händer. Hade säkert varit mer om vädret varit sämre, det är faktiskt fortfarande rätt skönt att vara ute.

Allt satt och det var inga konstigheter, kände väl att jag kanske ska byta låt på ett ställe och byta plats på två av låtarna men annars klockrent. Mikrofonen slutade dock fungera mitt i passet, batterierna tog slut och jag hade inte riktigt koll på vart nya fanns. Men vem låter sig stoppas av det, jag fick skrika ut mitt budskap till de härliga deltagarna, och det verkar ha gått fram så då är allt strålande.

Efter passet så kom en av deltagarna fram till mig och sa att “Det var det bästa passet på länge, jättebra musik! och det var annorlunda än vad som brukar vara!”. Det var mycket fint att höra, då känner jag att jag är på rätt väg, tack!

Nästa Torsdag smäller det igen, 17:00 på Actic i Mariestad, woopwoop!

Fridens.

Det small så det sjöng om det ska jag be att få tala om.

Som sagt, allt gick bra med jobbet o.s.v. Sedan drog jag iväg till träningen för att släppa ut lite ånga och ångest, få röra på sig och där med slappna av.

Vi började med att värma upp, joggade runt i hallen, gjorde sidohopp, höga knän, sparka upp mot rumpan o.s.v. Så återgår vi till att jogga och då smäller det till, eller ja det smäller väl kanske inte så mycket som att det hugger till i vaden. Min vänstervad blir helt plötsligt obrukbar, det smärtar något enormt när jag lägger vikt på den.

Min första reaktion är att jag haltar iväg till en vägg där jag stretchar ut för att se om det blir bättre, sedan fortsätter jag med uppvärmningen där vi nu gör utfallssteg, det gick rätt bra. Efter det var det grodhopp som gällde, där sa vaden ifrån å det grövsta. Så jag snackar med en av tränarna och säger att något hände med vaden, han sa att han trodde det nog var en sträckning eller liknande och frågade om jag behövde skjuts hem. Snällt tycker jag, även om jag avböjde och tog cykeln hem.

Hela tiden känner jag en sådan hopplöshet över situationen, för nu när jag äntligen kommit igång ordentligt med träningen igen så händer detta och en är tillbaka på ruta ett, det är en väldig frustration får jag erkänna.

I alla fall så tog jag det lugnt och försökte underlätta smärtan, omslag av is lades på vaden, hjälpte väl lite, inte så mycket. Jag bestämde mig för att sova bort smärtan istället! Det fungerade sådär och på morgonen kunde jag knappt gå. Kunde inte göra annat än att skratta åt eländet på väg ner mot bilen.

Jag pratade med en kompis som är sjukgymnast på kvällen det hände och hon sa att det nog var en ruptur i vaden och gav mig lite rehabgrejer jag ska göra för att underlätta det. Så det är det jag kommer syssla med nu framöver.

Any old how, det känns lite bättre nu, även om den inte går att använda fullt ut och i vissa positioner blir smärtan så påtaglig att benet nästan ger vika, det är ju bara en fråga om att skynda långsamt antar jag, som med all rehab.

En sak är säker, det jag trodde var träningsvärk i min vänstra vad förra veckan var nog något värre, så pass värre att det nu brustit. Roligare kan en ha!

Fridens.

Stor framgång, jag kunde gå även denna dag. Måste dock erkänna att den träningsvärk jag har just nog i särklass något av det värsta jag varit med om. Jag hittar för varje minut en ny muskel jag inte visste att jag hade. Dessutom så kan jag meddela att det ger mycket mer träningsvärk i vaderna att stå och gunga på framfötterna än att vadpressa 3×20 reps med 200 kilo på gymmet. Jävlar anåda.

Men it’s all good, all good. Nästa träning är i morgon, får se om jag överlever så långt!

Annars är det inte så mycket som sker just nu, jävligt mycket på jobbet bara annars är det lugnt. Räknar stilla ner till Vancouver, petar och påtar lite på vad jag ska göra där o.s.v. Lite besviken över att Seattle Seahawks inte hade hemmamatch på Söndagen, hade varit sjukt najs att få se lite NFL live när jag väl var där borta. Får tajma in det nästa gång istället.

Men nu ska jag sova, och jag lär sova så gott! Hur gott undrar ni? Jo så gott att det kommer skrivas sånger om hur gott jag sov, så gott!

Fridens.

Idag provade jag något nytt. Idag gick jag på nybörjarträning för Thai-boxning. Det var riktigt riktigt roligt faktiskt.

Tränarna verkade vara schyssta, jävligt jobbig träning och killen jag började sparra lite med hade tränat innan så han skulle gå fortsättningskursen direkt efter… Detta gjorde att när vi kom in på sparkarna så gick det bra de första gångerna när han vevade till med benet på mitsen. Sedan började det kännas på riktigt och ibland så smärtade det till jävlar! Jag är helt enkelt för vek i mina ben kom jag fram till, eller så vet jag inte riktigt hur jag ska ta sparken. Det jag insåg var väl att jag helst aldrig vill att någon sparkar mig där utan en mits emellan!

Men annars var det riktigt bra, och jag säger inte att smärtan var dålig, jag säger bara att jag antagligen har problem med att gå i morgon.

Det är på Onsdag igen, så då blir det en sväng till och se om det fortfarande är lika skoj. En sak är säker, jag svettades fan sjuka mängder så effekt gav det.

Väldigt många var där (tror jag), var nog minst 30 pers i den lilla lokalen, så vi får se hur många som börjar med det sen. Det tradiga är att jag fortsättningsvis antagligen inte kommer kunna gå på Måndagar utan bara på Onsdagar, men det är väl smällar en får ta!

Fridens.

Det finns nog inget som är en sådan motivationsdödare som när en har satt igång med något, jobbar med det men sedan inte ser några direkta resultat de första veckorna. Det är ganska knäckande och leder ofta till avbrott i sagda aktivitet.

Så har jag det lite nu, de senaste veckorna har jag börjat träna igen, tar 4, 5 promenader i veckan, springer två gånger i veckan och går till gymmet tre gånger i veckan. Men resultaten har än så länge uteblivit.

Detta relateras naturligtvis till ett inlägg jag gjorde här om dagen om mitt sötsug. Jag funderade på om mitt ökade sug för sötsaker var relaterat till den ökade träningsmängden. Och antagligen har jag ätit för mycket gottis för att märka några vågresultat så här i början, det tar säkert två veckor till innan det börjar komma. OM jag skärper mig med allt sött dvs.

Men sådant där faller ganska snart i glömska och det enda jag ser är att jag tränar en hel del men ingenting händer. Det är då skiten kommer krypande, det är då suget efter att gå till affären och köpa godis, glass och chips kommer, det är då jag måste vara som starkast, se framåt och inte tveka. Men det är sjukt svårt…

Börjar även närma mig läget där jag de senaste träningsomgångarna börjat vackla i min beslutsamhet och kommer på ursäkter för att inte träna, det måste också hejdas.

Men det är väl så att jag får se det positivt att jag har något att jobba och bli bättre på, hur skulle det annars se ut!

Fridens.

Tog mig sent omsider upp till berget denna Söndag för att göra turen som ska göras varje Söndag. Vanligtvis har jag med mig Simon, eller snarare är det så att Simon brukar snacka upp mig på berget, idag klaffade det dock inte så jag åkte upp allena.

Det gick väldigt trögt kände jag, det värsta är att jag känner att flåset finns där, det är inget fel på konditionen, det är fel på belastningen, jag är för tung för att det ska kännas riktigt gött helt enkelt. Benen värker och på vissa långrundor så somnar till och med ena foten, anar att blodflödet stryps tillfälligt p.g.a. att jag spänner mig i vaderna.

Något annat som är väldigt trögt är att mitt sötsug har kommit tillbaka och det med råge. Och jag har så otroligt svårt att motstå det av någon anledning, i början av året så gled jag utan problem helt sockerfritt i typ 4, 5 månader.. Men nu får jag för mig att köpa lösgodis, glass, kakor eller what ever. Jag blir vansinnig på mig själv men gör det ändå.. Vafan?

Funderar på om det har att göra med att jag det senaste ökat på min träningsmängd, att det gör mig mer sugen på sött eller något, osäkert… Får försöka ersätta det med frukt eller något.

Lika bra att hålla i detta och hoppas att sötsuget lägger sig något…

Fridens.