Speciellt inte när en är lite speciell.

Jag hittade en bil vars förare nog var lite speciell, antingen det eller så var bilen speciell och handbromsen släppt. För parkeringen var något i hästväg!

Kolla där vilken underbar parkering. Meningen här är alltså att bilen ska stå lite längre fram. Eller ja, ganska mycket längre fram faktiskt. Den stod istället halvvägs ut i gatan och hade lämnat en hel bil-längd kvar framför sig, jag tyckte det var fantastiskt.

Om en ska parkera fel, ska en göra det rejält!

Fridens.

Var och hälsade på hos Sjödins ikväll, för att avnjuta samkväm, semmelwrap och finalen av På Spåret. Mycket trevligt!

Sjödins yngsta dotter har dock utvecklat en smärre skäggfobi under sin uppväxt. Vart den kommer från har jag ingen aning men oftast när jag anländer till deras boning möts jag av tårar och åter tårar av sagda dotter. Det brukar bli som så att hon springer från mig, gråter och skriker lite i ungefär 20 minuter innan hon värmer upp och sedan börjar tycka om mig igen.

Det var på detta vis jag väntade mig att kvällens besök skulle gå av stapeln. Men tydligen har hon legat i hårdträning inför mötet med mig denna gång. Vilken tös!

Herr Sjödin berättade att barnen sett fram emot mitt besök under hela veckan, och att faktiskt yngsta barnet gått runt och sagt.

“Henrik ska komma, Henrik är snäll!”, först som en fråga och sedan blev hon mer och mer övertygad allt efter som veckan gick.

Projektet blev en succé, hon var inte rädd för mig mer än i kanske 30 sekunder precis när jag gick innanför dörren, men sen kom hon på att Henrik var snäll och då gick det bra!

Jag har således sprungit runt vardagsrummet, varv efter annat med två barn efter mig, och även ibland släpandes efter mina fötter då de tagit tag om mina ben.

Mycket härlig afton, och väldigt värdiga vinnare av På Spåret!

Fridens.

Inte bara att jag kollar på Antikrundan, det verkar som om jag tilldragit mig ett litet ryggskott. Och antagligen gjorde jag det när jag dammsög och moppade golvet för typ TVÅ VECKOR SEDAN. Vad är detta, vad är det som händer med min kropp!

Detta håller ju för i helvete inte, inte ska jag väl behöva gå sönder bara för att jag för en gångs skull får lust att städa. Eller ska jag ta det som ett tecken på att jag inte behöver städa?

Jag får knapra tabletter och hoppas på det bästa, att det släpper, och sedan sätta igång med att bygga upp min ryggajävel så att den inte brakar ihop av minsta lilla, för så kan jag inte ha de!

DET ÄR ORIMLIGT

Just sayin!

Fridens.