Jan stod utanför dörren till det rum där arbetsintervjun skulle äga rum. Han sprudlade av glädje och tro på sin egen kapacitet som människa i just detta sammanhang. Denna intervju skulle lyckas, detta skulle gå bra.
Likt en höjdhoppare av rang hade han förberett sig i hissen på väg upp till möteslokalen. Han visualiserade sig själv hur han fick jobbet och att samtalet gick så bra att sånger skulle springa ur de ringar intervjun lämnade på vattnet.
Visualisera. Visualisera framgång och allt kommer gå din väg. Ett djupt andetag och kliv sedan in.
Två rappa knackningar och en dörröppnande rörelse senare så stod han där, och framför sig hade han arbetsgivaren i all sin prakt.
TIME TO SHINE – Ingen kommer ihåg en fegis.
Jan stegade fram och höll fram sin bastanta näve till personen i fråga, innan ett ord hunnit lämna motpartens läppar hade han dragit igång.
Jan Stålbåge heter jag och är väldigt tacksam för att jag fått denna chans att visa upp mig och mina unika egenskaper som Ni garanterat kommer att uppskatta!
Snabbt andetag, fortsätt nu innan du blir avbruten.
YOLO är mitt motto, ingen kommer ihåg en fegis och det är precis den inställningen jag har när det kommer till detta arbete också. När ni väl anställer mig, för lita på mig det kommer ni att göra, så kommer det att eka i nejden! Med min unika erfarenhet och samling färdigheter skall jag fylla hela detta skrå med stolthet igen!
Det går bra, mycket bra, snabbt andetag!
YOLO som sagt, You Only Live Once, beskriver mig väldigt väl då jag inte bara är en våghals som går min egen väg utan även visar på att jag är ett med ungdomen!
Ser han uttråkad ut? Fan, fortsätt, Fokusera!
Du kanske undrar vad det är jag har med mig i väskan här? Det är nämligen ett par verktyg som jag samlat ihop under mina år då jag reste runt i världen. Väldigt fina pryttlar för diverse ändamål inom just disciplin och undervisning.
Så stora ögon… Förvåning? Nej nej, uppskattning, FORTSÄTT!
Jag ser att du blir intresserad! Kul! Här har vi till exempel munkorgen för de som inte riktigt kan sköta sig. Eller fotbojorna med taggar på insidan för att verkligen sakta ner dem.
Förfäran? Nej.. men… DRIV PÅ!
För att inte tala om denna högteknologiska el-stav som jag använder för att ge dem en rejäl kyss, från behörigt avstånd såklart, vill ju inte bli smittad av något direkt!
Jan skrattar lite gott åt sitt skämt och driver vidare. Personen mitt emot tittar storögt och har nu börjat hänga lite med käken, kan inte riktigt förstå vad det är som händer.
Så vad säger du, nog är väl jobbet mitt efter denna underbara uppvisning av attiraljer och karaktärsdanande metoder för lydnad och disciplin!
Jan stannar upp, andas och tittar på sin motpart som står där med öppen mun.
En tystnad som går att ta på sprider sig i rummet, Jan hör hur sin egen andning stör tystnaden och försöker sluta, men misslyckas och fortsätter leva.
Ja du.. Jan. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga här. Det känns som om du verkligen har en unik utgångspunkt när det kommer till arbetet. Dock vet jag inte riktigt om det faktiskt passar sig till Dagiset Dagsländan. Vi gillar mer att ha en varmare och mjukare känsla i vårt pedagogiska arbete. Mer mys och mindre arbetsläger förstår du.
Jan tittar med stora ögon, kan inte riktigt förstå vad det är som sägs, hur… vad.
Så vi får nog passa den här gången och önska dig lycka till med vad du än tar dig för i framtiden.
Jan öppnar munnen för att säga något, men inget kommer ut, han stänger väskan, stänger munnen. Han vänder sig om och går ut genom dörren och stänger den efter sig.
Hissresan ner kändes längre än den var, så mycket för en positiv inställning.
